Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland eller wissa trakter derafkamma
att förrättas i belägringstillsiånd, i
hwilket« fall dessa trakter skulle stå
under krigslag. —- Eii annan frå-
ga af stor bärividd. som redan för
11 år sedan-stod på landtdagens dag-
ordning, men då föll, är frågan om
dissenterlag, men idenformförs
slaget nu) uppträder, torde dess öde
äfiven denna gång blifwa mer än
owisst. För att nemligen de mest be-
rättigade anspråk på religionsfrihet
skolas tillgodoses, erfordras att åt-
minstone de· trosbekännare, hwilka la-
gen tillerkänner frihet att existera såsom
kyrkosamfund, äfwen erhålla fulla med-
borgerliga rättigheter samt rätt att be-
kläda statstjenster. Endast under detta
wilkor kan dissenterlagen blifiva af nå-
gon praktisk betydelse; i annat fall blir
den blott en lag på papret, af hwilken
endast ert fåtal skola kunna begagna
fig. — En tredje fråga kring hmilken
landtdagens intresse sannolikt kommer
att koncentrera sig och som är att br-
teckna såsom dss mest brännande fråga,
ehuru den icke framkommer såsom en
regeringsproposition utan på initiativ
af enskilda representanter, är deii om
en representationsreform Alltför känn-
bart har behofmet af en dylik reform
redan länge warit, för att när förfla-
get derom en gång blir iväckt, det icke
skulle ådraga sig den mest odelad upp-
märksamhet; men å andra sidan är äs-
wen dermed förknippad enskilda stånds-
intresfen, som göra dess utgång ofä-
ker, ty Finlands ridderskap och adel nu
lifwas icke längre as samma högsinta
principer som då wårt lands konstitu-
tionela lif först uppwäcktes. Meri an-
tingen behörig pluralitet för saken den-
na gångs skall ernås eller ej, så hör
dock frågan till en af dem som icke
kunna dö. Den skall framkomma ånyo-
och framkomma tills den slutligen win-
ner segers l d
— e n ors ta "
förehade i itistsifags tisll bkifåtiålditticfxzttåå
ärende inför slutna dörrar. Detta
ärende torde stå isamband med en från
högsta ort tillstäld fordran om upplå-
tande af mark inwid Tölö för ryska
artelleriets räkning.
— Deputatiouens från Helsing-
fors finska och ftvenska folkskolor tal
för skalden Z. Topelius war af följan-
de lydelse-
Zakarias Topelius, emottag i dag en hels-
ning af «wördnad och tacksamhet från lärare
och lärarinnor wid Helsingfors finska och swen-
nar hwad som skall bliswa syndens följ-
der som han säger till qwimian: Din
håg skall stå till din nian, men han
skall herrska öfwer dig«. Då begynner,
enligt första Mosebok, qiviunans under-
ordnade ställningz före fallet är det
icke frågan om mannens herrskareställ-
ning öfwer henne, men blott öfwer dju- ·
ren. Och skulle man till och med anse
att det icke wore det ursprungliga för-
hållandet mellan de båda köneii, så må-
ste wi dock finna oss i att det blifwer så
för framtiden, när Gud uttryckligen sagt
att det skall ivarda så. På samma ställe,
der Herren Gud talar om qwinnans
underordnade ställning och alla andra
följder syndafallet bragte med sig, talar
han äfwen om Frälsaren, soin skulle komma
att af " jelpa det orätta och tillrättaftälla allt
det som synden bragt i olag. Och så
weta alla kristna att det att tro på
denne Frälsare är oskiljaktligt från att
ställa sig wid hans sida i kampen mot
alla synders följder, för att genom hans
kraft å menniskolifwet rest . från för-
nedringen. Qwinnans underordnande
blef wisserligen genast efter fallet förut-
fagdt af Gud, liksom han sednare genom
Noach förutsade negrernes träldom; men
är det ogudaktigt och oinenskligt att på
den sistnämnda förutsägelsen bygga på-
ståendet att negrerna alltid skola o
måste blifiva de hivites trälar här pa
jorden, är det det äfwen, när tvi män
ska folkskolor. Wi hafiva kommit att· tacka
idi för’ deii stora hjelp du stänktofs i ivårt
Ear ete för de ri a bland« wårt«fi)«lk. Pär
idet ällt att på fo kolans lägre stadium öpp-
sna arnets blick för naturens-och mennisko-
: lifwets mån a skiftningar, för hemmets« helgd,
lför moderskårleken, för allt sant o ratt o
ädelt, då« har" ditt enkla meii säng ande or
idenna werld; — har det gällt att på skolans
i högre afdelningar för svåra elever tolka wårt
« ol.
åhå r, då har du genom dina skildringar
un fått
med Gud.
isfosterlandswän och store ald! Må Jesu
ZKristi frid oinhägna dig i in lefnadsaftonl
s — Zachris Topeliiis och folkskole-
Zbarnen Da det rom tia skaldens krux-
i skap, att det warit ett af önskniiigsmålen
zför folkskolebarnen i Helsingfors, att i
·likhet med stadens öfriga skolor, få hylla
shonom med sång på hans hedersdag —-
ihwilkets dock blifwit dem förwägradt af
3 ioederbörunde myndighet — lofwade han
.i stället besöka dem. Tiden för hans
besök i skolorna wid Kaserngatan —
"han hade wid ett föregående tillfälle
redan besökt dem wid Malmgatan —-
fastställdes till kl. 11 på mändagsför-
middagen. Denna dag blef en glädje-
«dag för barnen. Uppstälda i sina klass-
rum tväntade de under högtidlig spän-
ning på den kära hedersgästens ankomst,
hans egna sånger ljödo från deras läp-
par, och då han, tackande dem, drog tiden-
ne af de närmast stående till sig och
bad dem alla hädanefter anse sig be-
kanta med honom och helsa på honom,
då de mötte honom på gatan, bröt ett
jnblet löst. Från klass till klass gick
derefter trigmftåget ända till slöjdlokalen.
nnu en gång samlades alla barnen för
att gemensamt, de swenska med swenska
« ord och de finska med finska ord upp-
Jstämma ,,Wårt Land-«, och mellan en
haie af de små, hwilkeii sträckt sig från
de inre af rummen ända ut till porten
samt åtföljd af ett glädtigt »hurrah«
gick slutligen den mördade gästen bort.
— Jordfästning. Senaste tisdag
jordfästades å Helsingfors finsk-swenska
församlings äldres begrafningsplats för-
samlingens äldste tjenare Henrik Jo-
han Bergholm. Den aflidne hade
warit i församlingens tjenst 37 är så-
som orgeltrampare, någon tid ock såsom
nattivakt. Under denna långa tjenste-
tid hadeishan med utmärkt trohet och
påpasslighet fullgjort sina åligganden.
Ringa och obemärkt war hans plats,
men menniskans sanna wärde beror ju
ej af hög samhällsställning, ej af ädla
anor, ej af rikedom ej heller af något
annat yttre företräde, utan af trohet
i det kall, i hwilket Gud har ställt
henne. — Frid öfwer den trogne tjena-
aens mull!
Söndagen predika:
J Nikolaikyrkan: Finst högmessa kl. 9 pa-
stor Auvinen; — swensk högniessa kl. 12
pastor Bengelsdorffz — finsk aftonsång kl. 6
pastor Bäck.
derpä wilja bygga wår rätts att ned-
trycka qwinnorna.
ininnans förnedring wisade sig snart
efter fallet; den framträdde uppenbarti
månggiftet, som genomgår hela den gamla
tiden och bewisar att den ursprungliga
likställigheten mellan könen är förstorin-
nen, så att nu skall det wara flere arvin-
nor för att uppwäga en man. Ja, till
och med hos Israels folk tåltes med-
hustrur; efter Moselag war det ännu
-räit. Och om man will inwända att
det soni war rätt då, måste wara rätt
ännu, så nekar jag heller icke till att
det som werkligeu engång i djupaste för-
stånd har warit rätt, det fortfar att
wara det, men deras följer dock icke att
det, svin under en wiss tid gälde för
rätt, också alltid skall gälla derför. Ett
folks lagstiftning måste owilkorligen rätta
sig efter dess rättsbegrepp, och först när
det får ögonen bättre upp, kan dess la-
gar komma rättigheteii närmare.
(Forts·)
warit den nyckel, som för barnet upplåtit i
s ännu på många ställeii blott halftbelyilta ;
r- ;
rm tt mäcka deras intresse för och— kärlek till «-
kfosterlandet och till det odelade finska folket. «
O dock ar du, som framför så många andra »
» nillets gåftva, genom din ödmjukhet ;
i lärt· oss, barn af ett yngre slägte, att. men- 3
inifkansär ringa och har« intet att ystras öfnien ;
J Du har erkändt menniskans behofsaf försoning i
Mä Gud wälsigna dig, du ädle barnawän, 7
pastorBengelsdorffz — finsk högmessa kl. 12
pastor Auvinen; — swenst aftonfång kl. 6
pastor Hildöm
Kollekten tillfaller Sjömansniissionen.
s- Wid Gent-gisslats 12: Predikaii på swenska
kl. 11 och på finska kl. 5 af J. W. Hägg-
, man. .
HJ Alliaiishiiset: Predikaii kl. 11 af Herr
Edw. Björkenheim, kl. 7 af flere talare.
Finsk predikan kl. 7 i lilla salen af A.
Mäkinen.
Utlaiidet
— Den kristna werldsynglinga-
föreningen är i hastig tillwäx. De i
Storbritanien till den samma hörande
föreningarna woro år 1883 endast
388. Äe 1887 woro de eso. Är
.1883 fans det i hela werlden 2,528
zsöreningar, som ingått i werldsyng-
lingaföreningen. Är 1857 hafwa an-
talet stigit till 3,671. Under de fyra
sista åren har således nära nog för
hwarje dag som gått en ny ynglinga-
förening tillkommit-
Ställningen i Europa,
Oaktadt man numera öfwerallt läg-
ger sig winn om att betona den fred-
liga wändning, den europeiska politiken
påsenaste tid tagit, och ingen kan be-
" twifla uppriktigheten af niagternas freds-
kärlek, ingå dock fortfarande und rrät-
telser om de nya bördor, denna så
sdyra bewäpnade fred pålägger folken.
HKnapt har den öfwerraskande nyheten
från Petersburg inlupit, att det nya
ryska budgetsförslaget presenterar en
nedsättning i utgifterna för krigswäsen-
det, innan denna bulletin, som äfweni
utlandet gjort ett mäktigt intryck, af-
löses as en annan från Budapest, fom
går i en diametralt motsatt riktning.
Det af underhuset i Pesi nedsatta sör-
sivarsntskottet har nämligeii antagit ett
förslag att inkalla reserwifter, för att
öswas i att skjuta med repetergewär.
90,000 nya gewär äro färdiga och twå
armeekårer äro försedda dermed. Kost-
naderna härför skola «sannolikt« kunna
betäckas utan några extraanslag. Meri
om detta icke blir möjligt skola wäl
delegationerna åter få underkasta sig
känbara nya bewillningar, — den nu
åter sammanträdande tyska riksdagen
helsas med en äskad tillägskredit af
100 milj. för den nya wärnepligtsla-
gen. Allt tyngre bli de offer, som
fordras af folkens patriotism, för att
upprätthålla den så gränslöst dyra fre-
den. Trots de öfwerallt betonade freds-
utsigterna är läget ännu ingalunda
höjdt öswer allt twifwel; sålänge stän-
digt nya rustningar skola utgöra en
underpant för freden, kan det icke hel-
ler tänkas wara annorlunda. Börsen
denna wigtiga och känskiga gradmätare
; för det ekonomiska lifwet, har icke hel-
s ler ännu fårrådt någon egentligen opti-
mistisk stämning.
Förtalet.
Det berättas att under medeltiden
· blefwo i Frankrike personer, som öf-
werbeivisades om att haswa förtalat
- andra, dömde till att under loppet af
en qwarts timme krypa omkring på
,,alla fyra’- och «skälla som en hund",
s Eii swensk tidning anmärker med af.
seende härpå; att om detta straff nu
för tiden skulle anwändas, skulle det
säkerligen blifwa’ ett ohyggligt hund-
skall. Och dertill wilja tvi säga: wäl
dig, som undsluppe att wara med!
Men ämnet har ännu en allwarligare
sida, från hwilkeii wi nn wilja be-
trakta det. Förtalet ärsett ondt, som
icke med satirens gissel kan fördrifivas.
Låtom oss d rför gripa till Guds ords
tweeggade rsch skarpa swärdl
«I Emilie kyrkan- Swensk högmessa kl. 9 ;
.äro såsom wärjstyng. «
Fpsalmen beder Damid: ,,Nädda mig,
kHerre, ifrån onda menniskor, besvara
zomtalas.
sanning och likwäl knappast hla san-
s som kräftan.
anhöriga och männer, der sauihälle han
stillhör och det samfund, hwaraf« han
mandlar kärleken till hat.
Salomo, säger, att Pladdrarerrs ord
Och i 140
mig för wåldsmän, som uttänka ondt
.i hjertat och hwarje dag uppwäcka
; strid, som hwässa sin tunga
såsom en
deras läp-
orm! Huggormsgift är p
Någon har sagt, att sörtalarens
par".
tunga är treklufwen, så att hwarje
sting gör tre sår, enär icke blott den
« förtalade skadas utan äfwen förtalaren
sjelf och den, för hwilkentdet onda
Häri ligger en förskräcklig
ningen. Förtalet fräter omkring sig
Afiven den förtalades
är medlem, måste känna sig smärtsarnt
berörda af förtalets härjningar. Devil-
· ket answar hwiiar det derföre icke på
oss för de ord wi utkasta. Förtalet
förnedrar mänskligheten, stör friden,
undergräfwer förtroendet, utplånar an-
seendet, omintetgör wänskapen och för-
Men isyn-
nerhet för det kristna samfundslifivet är
förtalet ännu mera förnedrande· Huru
ofta händer det icke att under gudaktig-
hetens sken ock) förment sanningsnit
förtalets gift utsprutas, icke blott man
och nian emellan och wid mindre sam-
qväm utan ·— sorgligare att säga —-
äfwen från katedern och predikstolen
för att icke tala om det tryckta ordet.
Ty hivad är detta småaktiga klan-
drande och förkättrande, detta kärleks-
löfa dömande as olika tänkande kristne
annat än förtal? Oärsned må ingen
förwexla ett ärligt och opartiskt utta-
lande af sin religiösa ösivertygelse eller
en i sanningens intresse öfmad kritik i
religiösa spörsmål, hwilket allt kan
wara lika gagneligt som berättigadt.
Men äfwen under denna wackra mask
förstår förtalets demon att gömma fig.
Må ivi derför i första rummet döma
och kritisera oss sjeliwa samt iväga
tvära ord med guldivigt, när det gäl-
ler att fälla något omdöme om andra.
Må ivi akta på den apostoliska för-
maningen: «Förtalen icke hwarandra,
mina bröder. Den som förtalar en
broder eller dömer sin broder, han för-
talar lagen och dömer lagen«. ,,Tun-
gan är en eld, en werld af orättfär-
dighet. Tungan ställer sig bland wåra
lemmar såsom den der besmittar hela
kroppen och antänder lisshjnlet, sjelf
antänd af helwetet« (Jak. Z, 4 kJ
Förtalet är ett helwetiskt tnngomål.
Ten som förtalar sin nästa är inspire-
rad af djefrvulen och talar i hans
namn. Djefwul betyder förtalare eller
belackare. Låna dig icke till språkrör
åt honom, ty dermed ådrager du dig
timlig och ewig ofärd. J Dawids 50
psalm heter det, att Gud sade till den
ogudaktige bland annat: «Tin mun
släppte du lös till det onda och sani-
manwäsde smek med din tunga. J
amawäm förtalade dn din broder och
atte släck på din moders son. Sådant
gjorde du, och då jag teg, tänkte du,
att jag skulle wara såfoni du; men
ag will straffa dig och lägga fram det
ör dina ögon. Dch Herreii Jesus
"ade, att för hrvart och ett fåfängt ord,
"om menniskorna tala, skola de göra
räkenskap på domedag; .,iy«, tillade
han, af dina ord skall du warda rätt-
färdigad, och as dina ord stall du
warda fördömd« (Matt. 12: 36, 37.)
Eli fyrbåk.
Reseminnc.
(llr eii fransysk tidning).
Fär någon tid sedan, då jag med
anledning af min swaga helsa, ivar
twungeii att söka hafsliist, bodde jag
några weckor i en ien stad, som war
belägen wid en djup och utomordent-
ligt wacker halfswik. Ctt gammalt
fäste, styckadt med kanoner, beherskar
inloppet till wiken, och på möllan, som
skyddar dess hamn för wågswallet, reser
sig en fyrbåk, hwars rödaktiga ljus sän-
der sina strålar långt ut i natten.
Hwarje afton mar detta ljus det första,
som jag såg tändas. Det t cktes som
om ljusen inne i staden ha e wäntat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
