Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina dyrbaraste angelägenheter följa sitt
samwete. En sådan angelägenhet är deit
religiösa tverksamheteu, och det enklaste
medel för denna toerksanthets ntöfwande
är bibringandet af religions underwis-
ning åt det upptoäxande slägtet. Det
är också aitniärkningstvärdt atti alla land,
der det sinnes dissenters, dessa tverka
genom s. k. söndagsskolor. J den af
mig förtit omnämnde stvenfka dissenter-
lagett ingår liknande bestämmelser och
förbud med de i ntt föreliggande propo-
sition. Såsom af den föregående talare
blifwit omnämdt har metodist samfundet
derftädes utgått itr statskyrkan, men utt-
dertvisar det oaktadt tttseit kanske 10 tu-
senden bartt af lutherska föräldrar. Huru
detta? Tydligett fes lageit der genom
fingrarna. J princip få tvi ej antaga
att ett lagstadgattde hos oss kointne att
förbises. Fullföljd åter är denna par. en-
santt för sig egnad att omöjliggöra tit-
trädaiidet ur ftatskyrkau. Mycket hellre
må iitait tvara buttden tvid former för
den ena eller andra handlingen, ätt att
hindras i den aldra enklaste tverksatnhet.
Denna par. borde i htvarje händelse er-
hålla tillägget: »utom dessas föräldrars
tillåtelse« efter orden ,,barn af etvattg.
luth. trosläran«.
P ar. 7 stadgar ,,wille medlentaf ew-
luth. kyrkan, som uppnått 21-:år« o. s-
w. Motstvaraude ålders bestätiinielsei
den swenska förordningen är faststäld till
18 år. J sammanhang härmed beder
jag få omnämna, att i par. 11 sinnes
stadgadtti ,,barn sotn sylt 12 år tiiåi
händelse föräldrarne eller den af dem,
hwilkett barttets tvård lagligen tillhör,
öfwergå till annan troslära, sjelf afgöra
hurutvida det will samma troslära ont-
fatta eller fortfarande« o. s. iv. Jag
finner icke den ringaste konsektoens itti
tanken, att en medlem htvilkeii önskar ittgå
från ett kyrkofanifuitd, bör hafwa upp-
nått 21 år, under det att en person,re-
dan ivid 12 års ålder tillerkätiner rätt,
att bedöma ont han tvill åtfölja sina
föräldrar tvid deras öftoergång till annan
troslära eller qtvarstanna i den,hanför-
nt tillhört. J det förra fallet ivore det
högeligen önsktvärdt, att ålders bestäm-
melfeti, nedsattes till 18 år, i seditare
fallet att densamma höjdes till 15 år.
J nyssnämda 7 par. stadgas tvidare, att:
,,om en medlem önskar utgå från Luth-
kyrkan, bör han ont denna sin assigthos
församlingeits kyrkoherde anmäla samt
om han i siii åsikt framhärdar mittstttvå
månader derefter förnya sitt anmälan
med uppgift ont den troslära han om-
fattats-. —- Will åter en dissenters öf-
tvergå till den eiv. luth. läran, skall hatt
deroin anmäla hos presterskapet i någon
etvang. luth. församling. Församlingens
kyrkoherde anmäler härefter saken hos
domkapitlet, hwilket tillkommer härotn
underrätta föreståndaren för den dissen-
ter församling personett i fråga tillhör.
Sålnndra fordras ttoå anmälningar tvid
ingåendet nr etvang. luth. församling,
men blott en eller rättare ingen tvid ut-
träde nr dissetiter försaiiititigen.
Häri ligger ej den ringaste recipro-
eitet. Är förhållandet sådant jag fattat
detsamma, anser jag att en princip blif-
tvit kränkt i det att intet religiöst sani-
fiittd bör ega företrädesrätt framför ett
annat, åtminstone ej då det gäller att
lösa eller binda sitta medlemmar.
Par· 15 stadgar tvidare: ,,Warder
rättighet till offentlig religionsöfning af
försantlittg missbrukad, så att derigenin
lag och sedlighet kränkas eller ivarder
sådan regelbunden gudstjenst, soitt dess
samfunds ordning kräftver, icke upprätt-
hållen, utå, efter anmälan derom, försam-
lingett af senaten förklaras, wara upplöst«.
Äfweit denna bestämmelse är strängare i-
detta förslag än i den swenska förordnin-
gen. Der frånkännes i wissa fall rät-
tigheten, att hålla offentlig gudstjenst,
men der stadgas icke att församling må
upplösas. Jag åtminstone har icke kutt-
tiat fivara på frågan, hwart en sålunda
upplöst församling skall taga tvägen?
Antagligett tillbaka till statskyrkant Oitt
så är meningen, ligger det någonting
sorgligt uti tanken att den ena försam-
lingen skall nödgas emottaga sådana ele-
ment, htvilka icke ansetts tvärdiga till-
höra den andra-
Slutligen ber jag få omnämna, att i
förordningen om anstvar för den som
olofligen förmår någon till öftvergång
från en troslära till en annan«, stadgas
blaitd annat, att: ,,den soiti genom dop
eller annan åtgärd befordrar någon som
ej fyllt 21 år till upptagning i annan
lära än den i hwilken hatt bör uppfost-
ras, straffas nied fängelse i högst twå
år eller böter från och med 50 till och
med 4,000 turk. Äftvett här komma
sannvetsskäl i en betänklig kollision med
lagstadganden. Ottt t. ex. en person,
som fyllt 21 är, tvill öfwergå till ett
baptistsamfuud, så tvågar jag tro, att
der dock alltid skall finitas de, hwilka,
ttvttngiia af sitt samwete, ej skola tvägra
meddela detnte person det dop hanbegär.
Jag tror man ej skall kunita hindra så-
dant genom fastställandet och uttömman-
det af böter. Hittills har det åtminstone
tvisat sig gagnlöst. J tvåra dagar är
det mer än en och ttvå som assuttitböter
för fullgöratidet af denna, font de ansett,
sitt samwetspligt. Aldersbestämningen
borde derföre nödwändigt nedsättas till
18 år; likaså äro böterna tväl höga ehu-
ru, jag medger det, betänkligheter kunna
finnas mot deras förminskande.
(As talaren genonisedt och fullständigadt).
Nyheter för dagen.
Hemlandet.
—- Ltmdtdagaetn Ett upplyftande skå-
despel erbjöd idderskapet och Adelns
plenum i lördags genom de tvigtiga, om
ett ökadt rättsmedtvetande wittnaude peti-
tiotismemorial, sottt af särskilda stånds-
ledainöter då inlemnades. Så t. ex. frani-
lemnade hrr Emil af Forselles
ett af 5,000 medborgare uttryckt önsk-
ningsmål, att allmänna föreskrifter be-
träffande otuktsförbrytelsers bestraffning
tvarda iakttagna och framdeles tilläm-
pade med det allwar lagens helgd kräf-
tverz den af herr Ed»tv. Björkeit-
he i nt inlemnade nykterhetspetitianen är
ett omisskänligt uttryck af den öfwerallt i
landet toaknatide insigten af dryckenskaps-
lastens neslighet och toådor; hrr C. B o i -
j e s petitionerade om ett tillägg i gällande
strafflag, hwarigeuom enskilda andaktsöf-
ttiiigar blefwe tillför-säkrade lagens skydd,
och herr A. A. Granfelt om en
fullständig lag mot dryckenskap, då den
urartar till ett på nienniskans fysiska
natur beroende sjukligt tillstånd, och ont
upprättande af en förbättrings anstalt
för drinkare, htvilka bliftoit dömda att
någon tid å sådan anstalt tvårdas. —
Ett liknande petition, som dett af herr af
Forselles inlemnade, har wid ett föregå-
ende plenum blifwit till presteståndet in–
lemnad af biskop Alopeus. Att dylika
frågor göres till föremål för landtdagens
behandling utgör ett glädjande framsteg;
det är derföre att hoppas, att de män,
som i egenskap af landets förtroeitdemän
ega att handlägga dent, äfwen skola wisa
sig tvara tvärba» det höga tvärf, som
åhwälfts dem.
— En händelse font östttetallt i
tvärt land och särskildt bland kristen-
domens och kyrkans wänner måste
tvätta sorg och fasa ar de nyligen
iippdagade förfalskningsbrott, till hwilka
kyrkoherden i Asikkala, fältprosten Petter-
son gjort sig fkyldig. Etiskildhetertta
häraf hafwa redan utförligt blifwit be-
rättade af de dagliga tidningarna, hivar-
före tvi icke torde behöfwa upprepa de-
samma. Denna händelse återfaller tungt
på kristendomens sak och borde derföre
toara en alltvarlig maning för hivar och
en, sotii kallar sig kristen, att besiitita
hivilket anstvar, som derigenom ålägges
honom. Särskildt borde detta tvara en
toäckelse för tvår kyrka att söka aflägsna
allt, som katt hindra henne att upprätt-
hålla en strängare tukt ätt hittills bland
sitta medlemmar och med all synnerhet
bland sina prester. Så snart någon af
dem beträdes med lättsinnig wandel, in-
låter sig på affärer, eller dylikt, borde
genast hans embetsbröder wara förplig-
tade att på honin utöfwa de föreskrif-
ter, som Gads ord i detta afseende
stadgar. -
—- Sorglig olycksyändelse. Bornhu-
set i Tammerfors, upp ördt på bekostnad af
herr C. J. Hildemhar isöndags blistvit
förstördt af elden. Tytvärr skadades
dertvid flere personer, några till och med
lifsfarligt.
— Wid Nylands Bataljon bar,
efter hivad för oss blifwit oinsörmäldt,
gudstjenster på en längre tid icke blifwit
hållna, oaktadt medel för ändamålet
ära anslagna. Ligger orsaken härtill hos
befälet eller hos den tvid bataljonen an-
stälda presten?
— J hwilkett grad är ewanlyelisli
luthersk prest skyldig att stä a sig
till esterrctttelse §§ 34 och 53 inu
gällande kyrkolag-? J den förra af
dessa §§ stadgas: att bartt må ej till
dop befordras emot föräldras eller måls-
mätts bestämdt uttalade wilja; den fe-
ttare lyder: gifwer kristen af främmande
trosbekännare eller icke kristen presterska-
pet i någon församling. med redigt för-
stånd och fri wilja, sitt önskan tillkänna
att i den ewangelifk-lutherska kyrkans
gemenskap upptagen warda, anntäle det .
kyrkoherden hos domkapitlet och afmakte
dess stvar. Sedan domkapitlet deront
förordnat, skall den, som öfwergå will,
sorgfälligt underwifas i den
etvangeliska läran och sedan han
deri nödig kunskap erhållit,
i den etvaugeliska kyrkans gemenskap in-
tagas, på sätt handboken derom säger-
Wi föranledas till oftvanstående fråga
af ett meddelande, som på enskild wäg
blifwit oss gjordt, att i Ostensö by af
Pedersöre focken, byggmästar Gustaf Fred-
rikssons 15 års gamle son blifwit, utan
föräldrarnes tvetskap af twenne qwinnor
förd att döpas och att den prestman till
hwilken de tvände sig, pastor A. för
rättat dopet utan tvidare efterfrågan
och utan föregående underwisning. För-
äldrarne, som ärv baptister, skola wa-
ra försänkta i djup sorg öfwer det
font inträffat. — Då det är ,kändt
att tvära baptistiska bröder i Oster-
bottett hafwa att utstå swåra lidan-
den i siitafamiljeförhållanden, för sin
tros skull, utan att de i anseende till sin
fattigdom sjelfwa förmå skaffa sig ens den
rätt, som enligt lagen tillkommer dem, hastva
tvi icke tvelat wägra att inför offentlig-
hetett framdraga denna händelse, på det
att den sålunda omnämnd må kunna
werka hwad den katt och möjligen tjena
till en toarning för framtiden.
—- Ett themöte med föredrag om-
tvexlande med friska sånger hölls i tis-
dags i Allianshuset. Mötet war. besökt
« af omkring 200 personer-
— Wid Ridderskapets och Adelns
plenum i går afton remitterades efter
en kort diskussion i hwilken uppträdde
hrr A n t e ll (mot sättet att söka få ihop
Om det kristliga begreppet af
qwinnans frigörelse.
Föredrag
af Pastor C. Hostrup.
(Oftversättnittg för ,,Fitiska tveckvbladet·t.)
(Forts· frätt föreg. n:r.)
När jag nu tvill nämna några af
de ställen i Skriften, htvarpå niait stöder
qwiitnans underordnade ställning, tvill
jag, efter hivad jag redait sagt otn Mose-
lag, icke gå till gamla testatiientet, titan
blott hålla mig till den apostel, som jag
nyligen åberopat itiig på för qtvinnans
likställighet, ty det är isynnerhet på ho-
iiotu man åberopar sig sär motsatsen-
Jag skall nämna ett par ställen hos
Paulus med den anmärkning, att det
blott är ett af dem, sottt synes mig haf-
tva synnerlig wigt. Det är bekant att
Paulus skrifivit att qtviunan bör tiga i
församlingen. När titait det-af dragit
den slutsatsen, att det är hatts mening
att qtvinuan icke bör deltaga idet offent-
liga liftvet, iveta tvi att äftoett de kristna
funnit sig i att denna regel blifwit öf-
tverträdd, ty de haftva tålt regeraitde
drottningar, och det är allmänt bekant
X
att dem tvi haft af detta slag, fyllt sitt
plats lika tväl, som många konungar-
Nej, antingen titan tvill attivättda det på
hela det offentliga lifwet, eller blott der-
på, att qtviiiuan icke bör framträdai
allmänna församlingar, icke predika der,
så må tvi iväl knitna blifwa ense om,
att der ett godt ord skall sägas, der det
är af behoftvet påkalladt, är det bättre
att ett qwinna säger det, ätt att det alls
icke blir sagdt, och när det blir tväl sagdt
af henne, är det bättre, ätt ont deti
stället skulle sägas illa af ett inan. Wi
sitina tvidare hos Paulus yttrandet att
mannen är qtoinnans hufwud, liksom
Kristus är församlingens hufttmd. Det
hör till dent, som jag icke katt förklara,
och jag har hitintills icke hört itågon för-
klariitg derpå, som jag förstått. Meu
ttär Paulus i I Kor. Il. begagitar
det till att påminna om, att det icke går
an att qntiitnan beder eller profeterar,
sotii han kallar det, med obetäckthuftvttd,
att hoit klipper sitt hår eller går utatt
slöja, så säger jag att alla dylika reglor
så uppenbart tillhöra en bestämd tid, att
det icke kan falla oss iii att deras göra
en gudomlig lag. Nej, Paulus skrifwer
också sjelf samtidigt att »otn någon har
ltist att träta derom, så är det hwarken
brukligt hos oss eller hos Guds för-
samling. Det är alltså blott otii skick
och bruk här talas. Meri det sinttes ett
annat ställe hos Paulits, font uppenbar-
ligen har utera tvigt, och det är det på
hwilket man i toåra dagar ständigt åbe-
ropar sig, för att motsätta sig qwinnans
likställighet med mannen iäktenskapet,
det bekanta stället i Epheserbreftoet, der
apostelen liknar mannens och hustruns
ställning till hwarandra tvid tvår Her-
res och församlingens förhållande, och
säger: ,,J män, älfkett edra hustrur lika
sottt Kristus älskade församlingen och ut-
gaf sig för henne«, samt: »J qtvinnvr,
tvaren edra mätt underdåniga såsom eder
herre, likasom församlingen är Kristus
underdånig, så skola och hustrurna tvara
fina män underdåniga i allting. ,,Panlus
kallar tvid samma tillfälle denna liknelse
mellan ett jordiskt äktenskap och tvår
Herres och hans församlings inbördes
förhållande ett stor hemlighet. Och då
må det tväl ock tvara oss tillåtet att säga
att tvi icke förstå den. Men tvi kunna
nogsamt inse att ett hustru ej så helt
katt se upp till eller böja sig fä djupt
för sin syndige make, som tvi kristne
böja oss för tvår Herre och att,om ifrå-
gawarande ord är uttryck för det rätta
förhållandet inom äktenskapet, så behöfwa
tvi stänka oss församlingen helt annor-
lunda likstäld med tvår Herre, än hon
nit är, tänka oss henne, font hon en
gång skall blifwa, när all hennes synd
är utrotad och bott har lärt älska Her-
ren såsom han älskar henne. Ja, när
bruden en gång motswarar brudgummen,
då står konungasonens bröllop, såsom tvår
Herre sjelf sagt. Mett ännu står liknel-
sen om brudett högt öfwer oss, och man
missbrukar den, genom att draga den
ned till tvåra närwarande förhållanden
och ålägga en syitdig menniskas hustru
samma underdånighet inför sin make, som
tvi nu tvisa tvår Herre. Det är en helt
annan underdånighet han tvill hastva as
oss, än den man wanligen will utleta
af detta Pauli yttrande. När jag, som
äftven gerna tvill tillegna mig dessa ord,
emedan de blifwit sagda af Paulus,frå-
gar mig hwad det är för en slags un-
derdånighet som en friboren, högsinitad
man, hwilkeit älskar sin hustru, sätte
tvärde på hos henne, så är det icke en
genom maktspråk framttvungen lydnad,
titan blott ett fritvillig hängiftvenhet i
kärlek-
(erti-)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
