- Project Runeberg -  Finska Weckobladet /
6:1

(1888) Author: Anna Edelheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

t

t
i

-» annat före 21 års ålder-
- drig lända kyrkan till fromma, att per-

Llin tia werkovlaöet.

Helsingfors,

Zorsöagen den 9 Jebruari

N:o 6.

1888.

Yrenumerationgpris :

J Helsingfors å Missionsbokhandeln,

Mikaels-gatan 1
2mark——penni
. 1 mark 25 penni

––-

genant po tkontoren
3 mark 50 penni ..... 3 mark
2 mark 27 penni·
I mark 32 penni.

J landsorten

8 penni-

R e d a k t ö r:
glittra Gdelljeinc, adress: Estnäsgatan N:o Z.

Zinnonser

emottagas å Missionsbokhandeln, Mikaelsgatan 1, å-
10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti«: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.

Till Red. af Finska Weckobl.

gir det Finlands ständer före-
lagda dissenterlagrsörslnget till-
fred-ställande?

Wi skola söka i korthet befwara den-
na fråga fåwäl från kyrkans och sta-
tens som från dissenters ståndpunkt-

Från kyrkans ståndpunkt måste det
föreliggande dissenterlagsförslaget synas

gast emedan det endast angår kristne
dissenters och således blott afser krist-
ines utträde ur den ewangelisk lutherska
7kyrkan, medan de, som inom denna
styrka helt och hållet affallit från tri-
sstendomen och således i första rummet
«« borde få utträda, fortfarande skola irvin-
l gas att tillhöra nämda kyrka. En swensk
kyrkoherde har yttrat, att en inom kyr-
kan uppkommen förnekelse af kristendo-
men måste wara af antikritisk natur
och alltså eti hedendom af swårare art
än den hedendom, som alltid warit
utanför kyrkan. Och det ärfant. Har
en kyrka sjunkit så djupt, att hon icke
längre enligt Guds ord will eller kan
ur sin gemenskap utesluta t. ex. kristna-
förnekare, swärjare, spelare, drinkare,
otuktige, bedragare samt andra uppen-
bara syndens och lastens trälar, utan
fast mer går i spetsen för en lagstift-
ning, som förmenar dem utträde, kan
hoti icke längre häfda sin ställning som
kristen kyrka. Hoii har då minst sagdt
blifwit såsom ett rike, söndradt emot sig
sjelf, hmars undergång är blott en tids-
fråga·

Jcke will finska kyrkatt hafwa kristne-
förnekare eller antikrister till medlem-
mar?

Jcke will finska kyrkan af kristusför-
nekare eller antikrister fordra bidrag till
pxesterskapets aflöning eller annars på-
räkna deras understöd? Bort det!
Huru skulle hon då kunna wara kristi
kyrka?

En annan för kyrka-i betänklig sak

X i hög grad otillfredsställande, synnerli-

« är den, att dissenterlagssörslaget icke

medgifwer öfwergåtig från ett samfund till
Det kan al-

soner, som t. ex. wid 16 eller 18 års

", ålder asfallit från hennes lära samt

blifwit kristussörnekare och lastens trä-
lar, skola nödgas wara kyrkans med-
- lemmar, till dess de äro fylda 21 år.
Om de oaktadt sitt affall skola wara
kyrkans medlemmar till nämda ålder,
är det då meningen, att de skola be-
känna sin tro eller skola de waraskrym-
tare? Hwilketdera år bäst? Men icke
blott i fråga om utträde ur kyrkan,
utan äfwen iskåga om inträde står
den föreslagna åldern i wägen för ut-
öfningen af ett bibliskt sörsamlingslif

Om t. ex. lutherska kyrkans lära ärs

den rena ewangeliska, huru kan då kyr-
kan afstå från sin heliga pligt och rät-
tighet att söka bringa denna läras wäl-
signelse äsweti till dem, som åro under
21 års Många otrogna och odöpta
under 21 år komma nog att finnas
utom kyrkan här i landet, sedan en
gång dissenterlagen minner tillämp-
ning, hwilka önska inträda deri-
Och Kristus säger: ,,Låten barnen
komma till mig och förmenen dem icke«
etc. Han säger ,,Utan en warder född
af matten och Ande, kan han icke ingå
i Guds rike«. Och åkerj: ,,Gån der-
före ut och gören alla folk till lärjun-
gar, döpande dem till Fadretis och So-
nens och den Helige Audes namn, lä-
rande dem att hålla allt, hivad jag har
befallt eder.« Men enligt förordningen
om answar för den, som olofligen för-
mår någon till öfcoergång från en tros-
lära till annan, skulle en luthersk prest-
för det han enligt anförda Jesu befall-
ning döpt och lärt utom kyrkan stående
personer, som ännu icke fyllt 21 år-
kunna blifwa dömd till 4,000 marks
böter eller t. o. m. 2 års. fängelse-
Endast en sofwande kyrka, som förlorat
allt missionssinne och således förgätit
sin Herres uppdrag, kan bifalla till en
sådan lag.

Slutligen måste från kyrklig stånd-
punkt anmärkas, att dissenterlagförsla-
get saknar bestämmelser om, hwem som
skall taga hand om dem, hwilka warit
medlemmar i en dissenterförsamling,
den der enligt § 15 blifwit upplöst.
Den upplösta församlingen war måhän-
da ensam i sitt slag, och medletnmartte
kunna således icke häuwisas till annan
församling af deras samfund. Man
bar möjligen tänkt, att den upplösta
hopen skulle öfwergå till ewangelisk-
lutherska kyrkan. Men kyrkan kan ju
icke i fin gemenskap upptaga ifrågawa-
rande dissenters, med mindre sann om-
wändelse hos dem egt rum. J annat
fall skulle, såsom en miss prestmansagt,
kyrkan förwandlas till ,,en kloak för
allehanda dissenters orenlighet-«-

Ett ciwilregister måste alltså i ord-
ningens intresse åswen från kyrkligt
häll påyrkas. (Forts.)

Herr Emil af Forfelles peti-
tionsmemorial

om den reglementerade pros-
titutionens afskaffande-
Wälbortta herr landtmarskalkl
Höglofliga Ridderskap och Adel!
Sedati mer än ett decenniuni existe-
rar i wårt land en institution, hwilken,
ehuru werkande i tysthet, dock icke kun-
nat undgå att i wida kretsar och i allt
högre grad, ådraga sig den rättänkande
allmänhetens ogillande uppmärksamhet.

Jag offer den så kallade reglementerade
prostitutionen, hwilken består deri, att
såtväl här i hnfnmdstaden som i några
andra af landets städer, qwinnor, bivil-
kas näringssåtig utgöres af ett lösaktigt
lif, tillåtas att bedriftoa sitt nesliga yrke
under uppsigt och kontroll as wederbö-
rande polismyndighet. J afsigt att deri-
genom kunna motiverka och hämma sprid-
ningen af de, såwäl i andligt som kropps-
ligt hänseende fruktanswärdt härjande
sjukdomar, hwilka föranledas as otukts-
lasten, har man nämligen tvidtagit den
anordningen att ifrågawarande qtvinnor
inregisteras hos polisen och underkastas
periodisk besigtning af läkare.

Ur hwilken synpunkt nian än betrak-
tar denna anordning, som wid iakttagan-
de af missa föreskrifter, tolererar lasten
och förlänar dess utöfwande karaktären
af ett berättigadt yrke, katt man ej undgå
att finna densamma i hög grad skadlig
och förderfbringande för samhället.

Den är olaglig, enär landets allmän-
na lag uttryckligen stadgar att ifrågawa-
rande qwinnor ,,fkola genast gripas och
i häkte sättas och sedan dömmas efter
brott deras.«« Hänsyti till hygieniska eller
andra skäl kan ingalunda rättfärdiga att
åsidosättande af detta stadgande i M.
B:s 57:de kapitel.

Deti är tvidare i hög grad egnad att
undergräftva sedligheten och förtvilla rätts-
medwetandet; den större trygghet wid syn-
dens utöfivande, som den osedlige genom
denna anordning — med eller utan skäl
—- anser sig ega, inkastar tusenden på
lastens bana — en omständighet, som
ådrager samhället ett drygt och fruktans-
wärdt ansioar. Tts dermed grundlägges
den förwillande och förderfbringande upp-
fattning, att lagstiftning och lag icke för-
döma lasten i och för sig såsoni ett af-
skylvärdt ondt, en synd; utan att de blott
mårda sig om att, efter förmåga skydda
både lastbares och icke lastbares helsa
emot lastens följder; htoarjämte fröet ut-
fås till den hemska underwisniug att la-
sten är en nödwändighet, som kräswer
sina offer, meti att den, i orh för sig ej
innebär något ondt eller straffwärdt.
Till hwilken grad skall ej rätts-nedmo-
tandet blifwa wilseledt, om dessa upp-
fattningar få rotfästa sig och hwilken
ohygglig skörd af utplånad moralitet och
förslöadt samwete skall ej häraf uppspira
efter blott ett par generationer. Den
omständighet, att stateti tolererar och reg-
lementerar osedligheten, innebär ett frö
till dygdens förintelse, en förtärande prin-
cip, i bredd hivarmcd passionens ntstväf-
ningar kunna tillmätas betydelse blott i
andra rummet. Ett förslappadt tilläm-
pande af lagens bud i detta afseende
tillskyndar folkets moraliska lif en obot-
lig skada, i bredd hwarnted inditvidernas
felsteg emot lagen, om än — ästven de,
— antydande ett bedröfligt förfall, dock

kunna tillerkännas blott underordnad wigt.
Detta ur principiel synpunkt.

J praktiskt afseende är slutligen pro-
stitutionens offentliga reglementering —-
åttninstone i dess nnwarande form —
ett alldeles otillräckligt korrektiw emot de
sjukdomar, hwilkas spridning och härj-
ningar man genom ifrågamarande an-
ordning tvelat motiverka; enligt läkares
utsago kan sjukdomens förmåga att smitta
förefinnas, utan Catt tydliga symptomer
wisa sig, hwarförutom sjukdomen kan ut-
bryta tvida hastigare än att besigtning
en gång hwarje wecka, på sätt nu eger
rinn, förmår utöftva ett tillförlitligt
skydd; i följd häraf, kan det sundhets-
bewis, som af besigtningsläkaren utfär-
das, bliswa gotiska farligt, enär detsam-
ma i säkerhet insöstver såwäl qwinnau
som mannen. Härtill kommer ännu att
samhällets tolerans mot lasten lockar en
långt större mängd qwinnor än de in-
skrifna, att bedriftva detta af reglementet
berättigade och på wisst sätt till yrke
upphöjda skändliga näringsfång, utan att
kunna nås af polisen; och då dessa per-
soner smårligen kunna hindras att sprida
smittan, uppstår häraf en långt större
skada än det genom reglementeringen
wunna gagn, hwilket, såsottt jag nit haft
äraii påpeka, i alla händelser torde mara
ganska twifwelaktigt, helst männen ju
äro oförhindrade att utbreda sjukdomen.

För bedömmande af reglementerings-
systemets werkningar i wårt land saknas
statistiskt material; men de hos oss för
närmat-ande rådande sedlighetsförhållan-
den äro dock tywärr af den betänkliga
art, att de icke tala till förmån för sy-
stemet. Det synes twärom högst sanno-
likt, att reglemenleringen icke medfört
bättre resultatet hos oss, än i de länder
der statistiska uppgifter föreligga. Dessa
uppgifter gifwa wid handen, att de stä-
der, der prostitutionen blifwit ordnad ge-
nom reglementen, i afseende å sedlighet
och sjukdoms-förhållanden stå betydligt ef-
ter de orter, der detta icke är fallet.
Man har derför redan på många håll
låtit denna odiösa reglementering bort-
falla. J London upphäfdes den genom
ett parlamentsakt den 20 april 1883, i
Amsterdam sinnes den ej, i några fran-
ska ståder har den blifwit upphäfd,i
Kristiania upphör den den 15 februari
detta år och iKöpenhamn inlemnades
af ett stort antal aktningswärda medbor-
gare till regering och riksdtig eu den 15
september 1887 daterad petition om dess
afskaffande.

Då, såsom jag nu haft äran påtvisa,
den offentliga prostitutionen swårligen
kan ur någon synpunkt sörsmaras, men
densamma står i skärande motsats till
hivad allmän lag bjuder angående straff
för sedlighetsbrott, mågar jag tvördsamt
anhålla att höglofliga Ridderskapet och
Adela mille hos hans Majestät Kejsaren-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finskwecko/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free