Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liin tia Meckobladet.
Helsingfors,
Tiorsdagen den 8 gitarrs
Nto 10.
1888.
Yrenumeratronsprrg :
J landsorten
genom po tkontoren
3 mark
2 mark 27 penni-
1 mark 32 penni-
J Helsingfors å Missionsbokhandelm
Mikaelsgatan 1
8 mark 50 penni .....
H 2mark——penni .....
Fjerdedels år. . 1 mark 25 penni .....
8 penni.
R e d a k·t ö r-
änna Edelheim, adress: Estnäsgatan N:o 3.
Yui-anser
emottagas å Missionsbokhandeln, Mikaelsgatatt 1, ii
10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiiktolehti«: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
Disfenterlageti och Cimic-
register.
I.
Allt mer nalkas den wigtiga tid-
punkten, då landets ständer skola be-
sluta, om och ihkoilken mån religions-
frihetens stora princip skall få insteg
i tvår lagstiftning. Sällan har någon
lagstiftnings fråga så djupt ingripiti
indiwidens högsta och heligaste rättig-
heter, icke såsom medborgare, utan så-
som menniska och såsom ett odödligt
och fjelfanswarigt wäsende-
Att ju mer tiden lider framåt emot
det slutliga afgörandet, önskningsmå-
len från de olika lägren och betraktel-
sesätten frätt de olika synpunkterna
äfwen skola uttala fig, är derföre na-
turligt. J twenne artiklar, n:o 52
och n:o 55, tager ,,Finland" under
ofwanstående rubrik frågan tilltals
samt söker i den första af dessa wisa
att kritiken från religionsfrihetens wän-
ners sida öfwer det af regeringen front-
lagda förslaget till dissenterlag icke
kunnat förklara det egendomliga sör-
hållandet, att detta förslag idess oför-
ändrade skick i allmänhet förkastas, och
uppställer för dem, hwilka önska atthellre
än att detta, föreslog utan wäsentliga
förändringar blefwe antaget, statskyr-
kan må lösa på sina band och göra
sin bekännelse litet widare, på det att
de som i någon mon tänka olika med
densamma, ändock må kunna der amar-
stå, den frågan; har dåicke äfivendenlut-
herska kyrkans medlemmar något samwe-
te, möjligt att såras? J den andra ar-
tikeln behandlar tidningen den enskil-
de medborgarens skyldighet, att underka-
sta sig det allmänna rättsmedwetaudet i
det samhälle han tillhör, äfwensoin lag-
utskottets förslag att som en gengäld
mot det att de från kyrkan utträdande
dissenters likwäl måste fortfara att
betala skatt till denscnmna, ålägga pre-
sterna att föra dessa dissenters ciwil-
register.
Wi skola först sysselsätta oss med
den första af dessa artiklar.
Har kritiken öfwer dissenterlagsförs
slaget, sådant det blifwit ständerna fö-
relagt, icke lemnat skäl för fig? Ju-
nan wi kunna godkänna ett sådant
påstående, önska tvi få exempel-vis söl-
jande frågor nöjaktigt beswarade:
Will den finska kyrkan werkligen
hafwa till medlemmar uppenbara for-
uekare och bespottare, och är det fören-
ligt med hennes wärdighet att fort-
fara att aflöna sitt presterskap med
sina motståndares twungna skatt? Och
om denna fråga beswaras jakande,
skola dessa motståndare öppet bekänna
sin otro eller skola de skrymta?
Blir den kristna religionens intres-
sen och Gads ära befrämjad deraf att
en makt, sådan som den, hwilkeii en-
ligt förslaget tillerkännes guwernöreii
gentemot dissentersamfunden, genom
att desses mal as föreståndare göres
beroende af hans godkännande, ned-
lägges i en wertdslig embetsmans hand
och göres beroende af hans personliga
godtyckes Onc guwernören är fiendt-
ligt sinnad emot kristendomen eller
emot deti riktning deraf, soni samfun-
det representerar, hwilka swårigheter
och trakasserier katt han icke derigenom
åhivälfiva detta samfund? Kan wäl
en lak; som lemnar rum för missbruk
- i ett sådant afseende, af rättsmedwe-
tandet godkännas?
Skall wäl det missförhållande, font
i n:o 7 af detta blad påpekats, att
med anledning af de föreslagna be-
stämmelserna om öfwergångsåldern
ifrån ett samfund till ett annat i fö-
rening med bestämmelserna om straff
för proselytmakeri, det kunde inträffa
att en person, sonr förför en 15 årig
flicka, ginge fri från allt anstvar, men
att en annan, som genom Guds ord
lyckades återupprätta denna flicka,men
som tillhör ett annat samfund än hon-
blir dömd till fängelser och böter, tvål
få qwarstå? Och skall öfwerhufwud
wäl den werldsliga lagens arm anses
böra ingripa, för att skydda Kristi
kyrkas medlemmar idess olika rikt-
ningar för hwarandrak
Skall all söndagsskola och kärleks-
wertsamhet undertryckas, som utgår
från andra samfund ätt den lutherska
kyrkan, och är det tvål förenligt med
rättskänslan att betrakta soni ett brott
det att en medlem af något af dessa
samfund upptager, uppfostrar oct) un-
derwisar i kristendomen ett wanwår-
dadt och öfwergifwet barn af lutherska
föräldrar?
Så länge dessa och andra frågor,
som rättskätislan toid en granskning
af det föreliggande förslaget owilkor-
ligt uppställer för sig, lemnas obeswa-
rade, måste äfwen hwarje försök att
förtlara kritiken öfmer detta förslag
såsom icke gifwande skäl för sig, anses
för ett temligen löst påstående. Wi
skulle derföre kunna lemna detta ,,Fin-
lands-« yttrandederhäm men då detta
blad med all säkerhet utgör organen
för ett wåra fyra stånd och sannolikt
äfweti uttrycker åskådningssättet för
majoriteten inom det fjerde ståndet,
hafwa wi icke, huru ringa utsigt wi
än hafwa för att wåra uttalanden i
frågan skola tvinna gehör, kunnat und-
gå att påpeka huru lös de kyrkliges
motkritik öfwer de frisinnades kritik
af förslaget i sjelfiva werket är.
Skulle wid nu förestående lagstift-
ning i ämnet de förras åsigt blifwa
gällande och förslaget antagas, icke
med de af majoriteten af lagutskottet
förordade förändringarne titan i dess
ursprungliga skick, då skulle ock det
fråti en del frikyrkligt håll gjorda yr-
kandet, att i stället för att ett dylikt
förslag blefwe lag, statskyrkan måtte
lösa på sina band och utwidga sin be-
kännelse, wara berättigadt. Frågan om
den lutherska kyrkan icke har ett samwete,
möjligt ett såras, måste beswaras der-
med, att så länge denna kyrka år en
statlig institution, till hwilken alla
medborgare äfmen mot-sin wilja och
endast på grund af att de äro statens
medborgare måste bidraga, böra äf-
wen dessa medborgare hafwa rätt att
uttala sig i dess angelägenheter
Helt annorlunda blefwe förhållan-
det, om, såsom wi hoppas att det en
gång må komma att ske, denna kyrka
förmandlades till en fri kyrka, obe-
roende af alla werdsliga biafsigter,der
endast religionens intressen skulle wär-
das och till hwilken medborgarene skulle
få sluta sig af full och fri öfwerty-
gelse." Huru annorlunda blefwe icke
denna kyrkas ställning då; huru skönt
skulle den icke kunna utwecklasz hwil-
ken aktning skulle den icke ingifroa sina
motståndare Jngen utanför stående
skulle då fördrifta sig att blanda gsii
dess lagstiftning och inre frågor, utan
fritt och utan hänsyn till olika tän-
kande skulle den då få afgöra dessa frå-
gor inom sig allena, uppehålla sin tukt,
handhafwa dess af dess medlemmar
mördade institutioner och sträfwa ef-
ter att förwerkliga det höga ideal,
som är en kristen kyrka förelagdt.
Wi kunna ej önska wårt fosterland
någon större lycka än att dess folk-
kyrka måtte blifwa sådant
Prokuratorus berättelse
har numera blifwit öfiverlemnad till stått-
den. J denna sin berättelse afger pro-
kuratorn äfwen ett sioar på de hemställan-
den, sonc till honom blifwit gjorda om
den reglementerade prositutionens afskaf-
fande och ingetts hållande i helgd gente-
mot sedligbetsförbrytelser. Då detta ut-
låtande är för långt för att i sin helhet
ingå i detta blad, nödgas tvi, för att
dock sätta svåra läsare i tillfälle att få
del deraf, inskränka oss till ett utdrag
ur detsamma.
Med erkännande af att bland de s pörsmål,
som f. n. sysselsätta sinnena i landet,
fedlighetsfrågau upptager ett af de största
rummen, framhåller prokuratorn följande
synpunkter :
Prostitutionen har mer eller mindre
ohöljd bibehållit sig genom sekler. Man
har således tillräcklig erfarenhet af att
hmarken gudomlig eller mensklig lag är
i stånd att upprycka otuktsynden med
rötterna, och då till det moraliska onda
äftven sedan slutet as femtonde århundra-
det sällat sig ett fysiskt ondt, har man
ansett sig böra söka att, genom de prosti-
turades ställande under uppsigt af de
administratitoa myndigheterna, åstad-
komma säkerhet mot smittans spridning-
Afiveu det om den personliga friheteti
så måna England har, om också så sent
font på 1860-tale,t, nödgats adoptera be-
sigtningsttoång. Ofwertygelsen om nyt-
tan och befogenheteir deraf har dock toa-
rit delad och särskildt har på senare ti-
der en starkt strömning deremot gjort
sig gällande. Denna strid gaf iEug-
land anledning till en parlaments-akt af
den 20 april 1883, lnoarigenom beflit-
tits att besigtningen skulle upphöra; men
i följd as regeringars ioägran att fast-
ställa beslutet. torde frågaii ännu fort-
farande stå på dagordningen i sagda
land.
Att prostitutionen äfwen ganska tidigt
tounuit insteg hos oss, ivittna de stränga
sirasfbestämmelserna, som finnas stadgade
i kap. 57 M· B. Men oaktadt dessa
bestämmelser, förekommer det dock mycket
allmänt att falci qwinnor bedrifwa prosti-
tution. Man har derföre äftoeti hos oss
toarit ttvungen att utfärda föreskrifter,
åsyftande att hämma den dermed följande
smittan·
Ester utfärdandet af påbirdet oui de
prostituerades obligatoriska besigtning här
i hufioudstaden har man dock begått det
misstaget att anse att prostitutionen der-
med blifwit legaliserad och förttj äfmen
på flere håll begynt draga i härnad
mot all reglementeriug af densamma.
Detta påstående är dock icke hållbart, ty
ett öfivermakande af lastbara qwiunors
wandel i syfte att till det minsta möj-
liga reducera det onda de åstadkomma,
är ingalunda liktydligt med en legali-
sering af deras last, hwilket äftoeii fram-
gårf deras att en hos poliseti för besigt-
nings undergående inskrifwen qwinna
icke med något hopp om framgång kan
åberopa denna sin egenskap, för att
undgå- påföljderna af ett mot henne .
wäckt åtal mot skörlefuad. « «
Emellertid hafioa de misserligen i bästa
affigt gjorda angreppen mot detta öfwer-
toakande på senare tider fått ny fart,
och man yrkar nu både offentligt och
enfkildt på: 1:o att poliseti skall upp-
höra att föra register öfioer de meter-
ligen med otukt sig lifnärandc qioinnor
och att desamma skola befrias-, fråti den
nesliga och enligtförmenande mot grund-
lagariie stridande befigtuing de hittills
warit underkastade, och 2:o att hwarje
åt liderlighet hemfallen qwinna skall
åtalas och befordrat till anfioar — an-
tagligen efter bestämmelserna i 57 kap.
M.»B.
Ar det troligt att otuktssynden skall
upphöra att finnas till oin man häktade
och med penningeböter eller allmänt ar-
bete afstraffade de nu i polisens analer
införda qwinuorna och tillika frigaf dem
frått befigtningstivåugetP Med någott
kännedom om menniskonaiuren torde man
trygt kunna påstå ott så ej skall blifioa
fallet. Ett dylikt tilltoägagående skulle
otioifioelaktigt loerka derhän att de iakt-
toge större försigtighet och just derigenom
blefme mera farliga. Mcu nu är för-
hållandet det att de personer, som fordra
en oblidkelig tillämpning af lagcii hafioa
farit wilfe äfwen beträffande det lag-
rnm, enligt hivilket sådana qwinnor borde
och kunde straffas. Mig synes att en-
dast de i 53 kap. M. B. utsatta ringare
auswarsbcstämmelserna här kunna haftva
tillämpning, och ännu mindre tänkbart
år det, att en så fallen qwinna, son-. en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
