Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regnet, så säg utan tivekan: ,,Jag fruk-
tar iiitet ondt, ty dit är när mig«!
Wi äro af oss sjelfiva oförtttögita att
bära hivilkett pröfniiig font helst, niett
tvår styrka kommer sråii Gud. Hait fä-
ger ej »diit nåd« utait »miii nåd« är
dig nog. »O, låtont oss anförtro oss
åt deitite Gud, mäktig i allt! ,,Herrett
förser tväl«. J hivarje pröfningsstund
Herreit ålägger oss skola tvi läsa dessa
ord: ,,Som diit dag, så skall din kraft
ock tvara«·
(»Under kors et«).
Minnen frän den Schweiziska
hufwudstadeu
Nesebres as Emilia.
Il.
Före dessa möten, ottihtvilka jag förut
nämnde, predikade missionär Schretik
tivenne weckor i Bern. Hatts ont-aks-
stiiitder kl. 3 på e. ni. särskildt afsedda
för de troende, tvoroi synnerhet dyrbara.
Hatts ämne för dessa stunder tvar Il
Petr. 1 kap. Jiig tvill härskrifwattågra
huftvnddrag as dessa tal:
W. 2: Nåd och frid sörökesig
i Eder genom Gttds och tvår
Herres. Jesu Kristi kunskap.
,,Nåd är ej endast benådning, sytt-
deriias förlåtelse. Apostelti afser der-
ttied någontiitg djupare, då han säger, att
den föröke sig. Hivarigenoiu kan nådens
iutverkan tväxa hos oss? Genoiti Guds
och tvår Herres Jesu Kristi kunskap-
Meit denna Gnds kunskap är ej endast
ivetaitde. Det är att blifwii delaktig af
Honom fjelf (Gottesiititheilung). Detta
kan du ej få af predikati, ej af bibeln,
oiit dit ej öppnar dig sjelf för Honoin
och hättger dig åt Giids Audes inwer-
katt. Deitita Gnds kunskap är ej något,
htvilket genom egna försök och begrun-
dattdeit katt ernås. Guds Aude gifwer
det åt den ödmjuka eiitottagliga anden-
W. 4. Geitoitt hivilka de dyra
och allra största löften äro
oss gifna, på det att J ge-
nout dem skullett blifiva del-
aktiga af Gnds natur, då J
flytt det i tverldeit getioitt
lustan rådande förderfivet.
Deti största Gads gåfwa, hivaroni bi-
beltt talar, är, att tvi kttiiita bliftoa del-
aktige af Giids natur. Då niati talar
ont rättfärdiggörelsen, äro tvi mennistor
tväl till mods; men då matt talar om
det fördolda lifwet, htoilket är förbor-
gadt tiied Kristtis i Gud, oiit helgelse,
om delaktigblifivandet af Guds natur,
då bliftva tvi bedrösivade. Det betvisar,
att tvi icke hafivii detta högre lif och
att tvi tänka ofs det såfoiti något lagens
tverk, hivilket fordrade af dem. Syttdaför-
låtelseit är grunden, på hittilken inatt bör
bygga. Då J slyn det itverldeii genom
lustan rådande förderftvet. Wi måste gisioa
Gud tillfälle att tala tiied oss, göra rutit
hos oss för hatts gåftvor, ej anivända
tvår tid till onyttiga samtal, till säll-
skapslif eller till beqivänt lättja. Ottt
hos oss uppstår något tomrum bör Gttd
få uppfylla det.«
Härefter går apostelit till de enskild-
heter, htvilka höra till delaktigblifivaiidet
af Gnds natur och tvisar deritted att
tvårt lif är sammansatt af små enskilda
tilldragelser. På det att tvi må bliftva
mer och mer delaktiga af Gnds natur,
säger Aapofteln att tvi skola att tvättda
all flit att i tvår tro ådagti-
lägga dygd. Märk: Aittoändeii all
slit. Giid katt icke göra oss delaktig af
sitt natur vitt tvi icke sjelftva aitivätida
all slit. Troit katt tvara mångahanda.
Det sinnes en mycket beqioäm tro. Deii
brtjr ·sig icke oiii, ont här i Berit sitt-
ties 500 eller 1000 troende, ej heller
derom, htvilka de äro. J ett sådan tro
sinnes ej mycken dygd, hivilket egentligen
betyder mod, kraftigt lif. Eit sådatt tro
begär ej mycket as Gud, tväntar ej heller,
får ej heller. Det är efter Gtids sinne
att tvi bedja mycket af Honom Då
jag ett gåiig tvar här i Bern lärde jag
känna en qivinita, htvilken ej kunde
röra sina fötter. Hiirti mången är ej
i andligt affeende dylik, d. ti. drager
fötterna efter sig; i henne är ej ett kraft-
fullt modigt lif. Nit såg jag den amin-
tiaii åter och hon katt gå. Htvaraf
denna förändring? Hon hade tvarit på
ett ställe, der iitatt tror mer ätt annor-
städes. Besyituerligt att äftveit tron sy-
nes bosätta sig geografiskt. »J dyg-
deti sörståtidighet.« Wtirt nit,
tvår kraft i krjfteiidomen får ej tvara
titan förstånd. »A t e r h å ll s a m h e t«.
Med afseeude härå kuntia tvi lära nå-
got af katolikerna. Mait katt ej för alla
göra gemensamma stadgar hnrii matt bör
betvisa återhållsamhet Hivar och ett
måste inför Gtid undersöka hitrii och
hivar han bör tvara- återhållsam. »T å-
la ni o d «. Detta ord kan äfiveii öfwer-
sättas med ordet »iväitta«. »G tid-
a k t i g h e t« ett widsträckt begrepp, hittil-
ket egentligen betyder ett from, kristlig
karaktär, lynne, wäsende. Ti) o m
dessa stycken fittnas och i
rikt mått äro hos eder, så
låta de eder icke tvara oiverk-
samnia eller utan fritkt med
asseende på tvår Herre Jesu
Kristi kunskap. Detta uttrycker
tvår afsigt, tvår uppgift. Wi skola
bringa ttieitniskor att lära sig känna
Jesus· Wi få icke tvara otverksatititia
eller titan frukt. Wi böra bära frukt,
men den helige Audes, soin bor i oss.
Oiit tvi hindra Auden, få katt den icke
iverka i oss riklig frukt. Orsakett till
att tvi bära liten frukt, katt tvara otro-
het i ittre lydnad; äsioeit brist på kun-
skap. För att kitnna bära frukt är det
alldeles oundtvikligt att känna Herreiis
ioilja, Hans bud, Hans löften. Men
tvår kunskap bör tvara etvangelisk och
Kristtis medelpunkten för tvår kunskap.
Oiit tvi kotnttia under lagens tryck och
blifwa tungsinta, ktinna tvi icke bära
frukt. Ett gladt, fritt sinne, soin ser
Giid som ett god Fader, är alldeles
oundtvikligt för att kttntta bära frukt.
W. 9. Ty dem soiii icke har
deni, han är blind och kort-
syitt och har glömt att hatt
bliftvit renad fråit sina foriia
sy ii d er· Oitt hwilket folk talas här?
Oin ett solk, som har erfarit rening.
Reitiitg är mer ätt syndaförlåtelse. Kaii
titan ännu, fastän matt gjort sådatta
djupa erfarenheter bliftva andligen när-
synt? Ja. Mait katt falla fastän iiiati
redatt hunnit en framskriden ståndpunkt
i kristendom. Hivad gör dig blind och
närsynt? Synd, mörker. Dti låter dig
icke åter renas. Det är det första teck-
net på huru man blir närsynt. Det är
det tillstånd, i hwilket nian ej mera tvill
höra Gttd tala, ej låter bestraffa sig och
tuktas. Ont här skulle tvara någon som
fallit, så ödmjuka dig, böj dig. Då dtt
låter Herrett döma dig och åter förlitar
dig på Honottt, så kommer åter frid och
klarhet i ditt wäsende. Då en fader
måste aga sitt stora barn, måste barnet,
så framt det har ett tvaket saitttvete fråga
sig sjelf: »hiiru långt har jag tväl re-
dait gått i ondska, då mitt fader måste
tillgripa detta«. Gitd tager iiftvett oss
i siita händer med aga ; men Hatts be-
mötande är alltid kärlek. W. 10. H it r u
katt jag göra titiit kallelse
fast? Sälmida att jag följer Houoni,
sotn kallar mig. Utkorelfett är ett af-
skiljande. Måugen kristen skulle ivilja
blifiva med etta foteit itvet·ldeu, men
der är ej änttu ett afskiljande, ett fast
utkorelse. Wi haftva frestelser från werl-
detts sida så länge i ivårt hjerta äitntt
fiitttes fådaitt, som hör till werlden. Ut
från det fyndiga, ogudaktigtt wäsendet
in i Kristus. Wi skola följa Guds nåds
tverkniiigar, det är att aiiivättda slit (tv. 19),
det gör ej Gud i tvått ställe. För dem,
hwilka äro förenade med Herreii och sör-
bliftva i Honom, är Hait ett daglig
kraft. Deiti betvarar Herren. Då jag
är i Jeftt hand är Haii början och slu-
tet sör mig. Mitt ankare är sästadt i
himmelen. (Forts.)
tidning-skolan
Textutredning
Söiidagen den 1 April 1888.
Matt. 22t 1—14.
Bröllopsbjuduiugeu.
Etiligt textkoiuiterades förslag har lä-
raren i dag att tvälja mellan ttväntie
texter Matt. 22: 1—14 och Liik. 24:
36—48. Då tvi längre fram blifiva i
tillfälle att beröra innehållet af den se-
ttare wilja tvi i korthet här taga i be-
troktaitde den förra.
Dentta liknelse talade Jesus på tisda-
geit i Jertifaletn till fariseerna och de
skriftlärde, font nu tvoro så förbittrade,
att de bara sökte efter tillfälle att kunna
gripa honom, se Matt. 21: 46. Aftven
denna liknelse syftar otwifwelaktigt i främ-
sta rummet på judafolket; men den eger
en widt omfattande betydelse och rörer
icke allenast Israel, utan ock hwart och
ett solk, ibland hivilket eivangeliuttt war-
der predikadt. Deit är en andlig mål-
ning, soitt äiintt i dag talar till hivar
och en, som har öron till att höra-
Jesus framställer här den salighet,foiii
eivattgelitint förkunnar, under bilden af
ett bröllop. J alla sina liknelser gick
Jesus alltid ut från något bekant före-
mål och ledde sina åhörare att på få sätt
kutitta fatta och förstå de för dem allde-
les obekanta eller förborgade sanningar,
font han förkunnade. Hos judartte wa-
rade ofta bröllops-högtidligheterna i hela
7 dagar. Mttnterheten och glädjen kryd-
dades dock as alltvarsanima samspråk.
Merändels frantstäldes klyftiga och skarp-
sittttiga gåtor, för hivilkas lösning någon
belöning utsattes; men den som ej koin
ttt dermed, blef belagd med något straff.
Domb. 14: 12-17. Den unge Tobie
bröllop bör tvara ett mönster för dylika
tillställningar. Tob· 9: 12. Jesus bör
äfiveii tvara med font gäst, liksom på
bröllopet i Kaiia. Hurtt det kan ske,
lärer Matt. 18: 20. Då först är det
ett lyckosamt bröllop.
Enligt bruket hos de österländska fol-
keit inbjödos gästerna törst en tid förut
och sedan wid sjelfwa gästabudstiden, fe
liknelsen n:o B-
»Jesu liknelser«, har någott sagt, äro
lika dyrbara stenar, soin äro så slipade,
att de kasta sitta strålar i flera riktnin-
gar« och den liknelse tvi ttit ioilja läsa
katt i saitiiiitg liknas tvid en dylik sten.
Guds warma lifiväckaitde kärleks-strålar
lysa fram i hwarje ord, hela liknelsen är
en iitattiitg fråit Gud till den i fynden
ivaitdraiide att stå upp och gå hent till
sitt fader, som bara tväntar derefter, att
hatt skall få sluta den förlorade sonett i
sitta armar.
F rå g v r:
Htvarom handlar den liknelse tvi här
hafwa uppläst?
Hweitt har talat den samma? När?
Omar? Till hwilka?
Huru börjar Jesus likttelfenti Hioeiii
åsyftar sannolikt frälsaren med kontingen?
med sonen? med de bjudna, soiit icke an-
togo bjudningen? med de bjttdne soiii an-
togodett o. s. tv.
Först och främst märka tvi nu här, att
den salighet, soiit etvangeliunt förkunnar,
liknas tvid ett bröllopsfest·
Etvangelium innehåller förråd af alla
slag till fyllnad för menttiskornas behof.
Hwad förkunnar oss detta glada budskap
först och främst af allt? Till htvilket
ändamål? Behöfde»werlden deuiia Gads
gåftoa? HtvarförP Aro alla titeititiskor i
behof as denna gåfiva? Stig någon, soiii
icke behöfwer den? Hwad tvill itit Gud
att tvi skola göra sedan hatt i etvange-
litim erbjuder oss den? Deittta gåftva
mottaga tväl alla med tacksamhets Htvad
katt tvara orsaken dertill? De fleste kiiitiia
icke uppskatta ivärdet af den samma-
Huru anse de den följaktligen? Ar då
gåfiva? Nej, han är dyrbarare än alla
werldeus rikedomar. Säg något som den
hungrande och törstaitde själen erhåller-
då den mottager denna gåfival Hatis
andliga hunger och törst stillas o. s. tv-
Hwar få tvi dock icke blott lära att
gåfivatt är gifiveit ntait äftveit lära känna
hennes wärde? J etvangelimtt.
Etvangeliiint innehåller allt hivad tvi
behöfwa för att tvara lyckliga. Hwad är
etvaiigeliitnt för den andligen hungrande?
för den sörjande? för den hemlöse och
öfivergiftte? för den förskjutne? o. s. tv-
Widare märka toi, att etvangelii in-
bjudning är oinskränkt, fri, obegränsad
och utan wilkor.
Hnru många inbjuder etvangeliitnt till
delaktighet af den ewiga saligheten? Gäl-
ler denna inbjudning den rike? den fat-
tig-? den friske? den sjuke? o. s. w-
Gäller den oss? Finnes det något i lik-
nelsen, som wisar att så är? Kait ett
iiienniska motstå eller underlåta att niot-
taga inbjudningen? Hwad säger liknel-
sen derom? Hwad gjorde judarne, till
hwilka Jesus kom? ,,Han kont till sitt
eget och hans egna anammade honom
icke«. Hwad gjorde somliga af de bjud-
ite, säger Jesus? Och hivad gjorde att-
draP Soniliga förbittrades också, och
htirtt ådagalade dessa sin fiendskap?
Jesu mening är tydlig. Kunna tvi handla
likadant? Många äro de font så göra,
men ewangeliuui är äittnadt åt alla och
till huru många skall derför också bjud-
niitgen utgå? Menniskan må mottaga
eller icke, bjudas skall hon ändå. Varnl
Må wi tänka härpå. Hastva tvi hört
bjudningen? Htvad skall Herreit en gång
säga oitt oss, ont wi ej mottaga den?
Alldeles som hatt sade om de bjudue i·
liknelsens Httru sade han? v. 8. Der-
wid skall det dock icke stamta. . Huru-
gjorde han också med dem? När skall
detta en gång gå i fullbordan på alla,
font hafwa föraktadt bjudningens
Måtte ioi då ej höra till dem! Ko-
nuitgen tvill dock hafiva gäster till festen,.
och hwad gjorde han för att så skulle
ske? Hwad menar Herren med detta i
liknelsen? Hivilket folk hade allmäutför-
kastat Jesus och läran om honom? Hwad
gjorde Gud med judafolket derför? Och
åt htvilka öfiverlentiiade hatt etvaitgeliuiit,
d. tv. f. hwilka upptog han, då hanför–
kastade judarne? (L. kan nti fortsätta
med att tvifa faran af att handla sout
judarna o. s. tv.)
Wi märka slutligen att falska kristna
skola på den yttersta dagett blifwa up-
penbara, afslöjade och fördömda-
Hivilkeu bland andra hade kommitsmed
in i bröllopssalen? Hwad säges det ont
honom? Htvilken lade märke till, att haii
ej hade bröllopskläder? Måitga kttiiita
synas tvara kristna, och af andra kristna
också anses tvara det, men hiveni ivet
dock, burit vet är? Huru mycket kiiitita
tiienniskoriia se? Mett huru mycket ser
Gud? (Tilläuipitiugar). Htvad gjorde
konungen med mannen? Htvad skall Gttd
ett gång göra med alla falska kristna?«
o. f. tv. Nät- skall deu festglädje, som
Herreit här omtalar i sitt fullhet inbryta?
Htvad säger täiikespråket härom? Hivad
kallar detta ord hivar och en soiii får
deltaga med i denna glädje.
Måtte tvi ock fåtvara med det-, hivarest
det är ett lustigt tväseude på Gitds högra
sida!
(Efter Sanninggwittnet).
Guds gåftva »det eiviga lifwet«« ett riitga
Till salu.
Väl utförda totograüer at
Fijis HsKilli itli stilist-isat EBBA
trettaoiit.
samt utmärkt vackra
Påsk- oah andra Erstiilsdilowkort
uti mssiousbokhaneloln,
1 Mikaels-gatan 1.
Helsingfors Hnstvtidstadsbltidett tit)ckeri, isas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
