Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofin tia Weckobladet."
Helsingfors,
Corgdagen den 12 Huci
Nto 27.
1888.
Yrenumerattonsprts:
J landsorten
genom po tkontoren
3 mark 50 penni ..... 3 mark 8 penni.
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni-
el in fors å Missionsbokhandeln,
J H s gAlexandersgatan 40
Helt är . . . . ·
Hacft av . . . .
Fjerdedels är. .
2 mark —- penni .....
1 mark 25 pennt .....
R e d a k t ö r:
stum Edelljeint, adress: Gstnäsgatau N:o Z-
Zinnunser
emottagas å Missionsbokhandeln, Alexandersgatan 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti««: 15 p·;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p·
Till Redaktionen för Finsta
Weckobladet.
Är statskyrkan ett absolut ondt?
Redaktionen för F. W—bladet har«i
sitt swar på undertecknads m. sl:s pro-
test i N:o 22 af tidningen utwecklat sitt
program. Nu weta tvi åtminstone hwad
F. W. will: ned med statskyrkan.
Kanske war jag icke den ende,«sont ej
wisste att orden: ,,den religionsfrihet,
hwars stiftare Jesus Kristus är« i tid-
ningens program egentligen betydde:
,,ned med den bristsulla och menskliga
lutherska statskyrkan i Finland««. Men
då så war, war det åtminstone ett gan-
ska twetydigt ,,artighetsbewis«« att inbju-
da mig, en statskyrkans prest, att un-
derteckna inbjudningen till aktieteckning.
Mett htvarför tvill Red. kullhäftva den
finska statskyrkan? Står hon icke på de
samma protestantismens principer, hwil-
ka Red. uppstält som sina? Ja, Red.
säger sig ju t. o. m. älska och ära den
lutherska uppfattningen· Mett säges det
— hon får inte under skydd af den
werldsliga maktens arm fortfarande bibe-
hålla ett yttre maktställning, som Red.
anser wara oförenlig med Guds ord; d.
iv. s. hon sår ej wara statskyrka-
Htoarför ej? Är det orätt att öfwerhe-
ten är kristlig, uppfostrar sina underså-
ter i kristendomen m. m.? Men detta
kan han ej göra titan en kyrka, htvilken
då blir en statskyrka. Amerikas exem-
pel lär ej wara så alldeles lockande.
Gamla testamentets kyrka tvar en stats-
kyrka, fullättdningetts kyrka blir en stats-
kyrka. Hwarför är statskyrkan nu för-
kastlig? Jag för min del är ännu för
mycket konservativ, för att tro det stats-
kyrkans afskaffande ,,legat innesluteni
kristendomens anda« såsont slas-, qtvinno-
och arbetareemancipationen m. fl. goda
saker, som Red. uppräknar. »Det wore
en beklaganswärd dag, då den finska sta-
ten förklarade sig wilja komma till rätta
titan kyrkan, d. ä. utan religion.-—-Det
är sant, Jesus har ej stiftat en stats-
kyrka. Men lika sant är, att han arbe-
tade i en statskyrka och aldrig uppträdde
emot denna såsom kyrka. Kristus war
ej en socialreformator, något som hans
lärjungar åter och åter borde erinra sig-
Hade den-judiska kyrkan warit profetian
och ewattgelium lydig, hade den utan
ttviswel blifwit en kristen statskyrka med
sin Hannas och Kaifas och Alexattder
som öfwersteprester.
Ja, hwarför will Red. inte en stats-
kyrka? Emedan hon förföljer? Men
taga tvi noga saken, så blir det statskyr-
kan och dess presterson1, angripna af
slem-sig emellan ganska heterogena mak-
ter, få känna af förföljelse lika mycket
som de frikyrklige. Jag gillar för in-
gen del sörföljelseroch hoppas till Gnd
att sådant ej förekomme; men är för
mycket pessimist till att tro, att statskyr-
kans asskaffande afhjelpte saken.
Red. ser den lutherska statskyrkan wara
,,en bristfull och mensklig kyrka«. Men
Red. drömmer ej wäl på allwar ottt en
sådatt kyrka i tiden, som htvarken tvore
briststtll eller mensklig? Det ser nästan
så ut. Eller hivad syftas med orden:
,,wi tro att kristendomen är något för
heligt och stort, för att kunna inneslutas
i yttre former eller uttömmas as
en k y rk o lä r a? Är meningen att bort-
kafta alla yttre former och all kyrkolära,
då kan jag förutsäga, att den religion
Red. will konstruera på den störtade
statskyrkans ruiner, icke mer skall behöf-
tva heta en mensklig kyrka, menwäl
en omensklig sådan.
J redaktionens swar på tvår protest
reproduceras ett utslitet och grundfalskt
slagord: ,,öftoer läran står lifwet««. Jag
will kasta denna sats twärt om och tvet
mig härutinnan ha den ,,lutherska upp-
fattningen af kristendomeu«, hwilkett äf-
wen redaktionett ,,älskar och ärar«. Lif-
wet står icke öfwer läran. Ty medgif-
tva wi detta, ha tvi kommit från prote-
stantismens grundprincip —- rättfärdig-
görelsett as tron.
A. Aitnonen.
skriar.
Likasottt hr Aitnonen wisat sig icke
hafwa läst riktigt rätt, då han isin
,,protest« återgiftvit tvårt program och
tvår anmälan, så wisar han också nu
sig icke hafwa läst rätt, då han ätergiftoer
tvårt ,,stvar« på hans protest. Wi haf-
wa uttryckligen sagt att wi med den re-
ligionsfrihet hivar stiftare Jesus Kristus
är, förstå den frihet, som nttdandrager
sig den tverldsliga maktens skydd och yttre
lagbud satnt lugnt förlitar på den makt,
sotn innebor i fattningen allena. Att
wi inbjudit honom att underteckna ett
sådant program, har berott derpå, att.
tvi trott och tro änntt att ibland stats-
kyrkans prester finnes, icke en eller ttvå,
utatt ett stort antal, som hafwa mod nog
att sätta sin förtröstan på den werldsöf-
weriviuuande makten af sanning, åt hwil-
ken de stvurit sin trohet-
Men i den mon tttan tror på och i
sitt hjerta är öftvertygad ont att denna
makt är starkare ätt all furste och stats-
makt på jorden tillsatnmans, måste matt
äfwen med smärta åse, att hon öfwer-
flyttas från den sanning, hon allena till-
hör, till bräkliga yttre sornter och tvan-
mäktiga lagbud, hwilka ofelbart måste
leda till att sörkrympa henne. När, för
att begagna ett skriftens uttryck, köttet
sättes till arm, då är det för wisfo äf-
wen slut med andans kraft. Mett hivad
annat än att sätta köttet sig till arm —
ja än mer, att uppamma hyckleriet, är
det wäl statskyrkan gjort under århun-
draden, då hon gjort de heligaste tros-
«handlingar, såfottt dop och nattivardens
begående, till wilkor icke allenast för med-
borgerliga för rättigheter, utan äfwett för
fantiljeliftvets lugn och trygghet? Det
är i sanning icke många, font i likhet
med baptisterna i Osterbottett haswa mod
att låta sina äktenskap, ehuru fullkomligt
sedliga, betraktas såsom olagliga och sitta
barn såsotn oäkta, derföre att deras fatti-
wete icke tillåtit dem, att underkasta sig
dopet i enlighet med det lagstadda bru-
ket. Och hivad annat ätt att sätta köttet
sig till arm, är det wäl statskyrkans rep-
resentanter wid sistförfltttna landtdag
gjort sig saker till, då de, för att skydda
sin kyrka, sökt på lagstiftningswäg be-
wara åt henne alla företrädesrättigheter,
äftvett den högst odiösa att uppbära
ttvångsskatt af landets alla medborgare,
medan de deremot sökt omgärda dem,
hwilka lydande sitt satntvetes bud, utträdt
ur denna kyrka med så stora stvårigheter
som möjligt. Ett sådant sätt att gå till
wäga har tvisserligen icke tvarit att lyda
den religionsfrihet, hivars stiftare Jesus
Kristus är, men tväl att neddraga Kristi
kyrka-
Man måste skilja emellan en statskyrka
och en allmän kyrka. En allmän kyrka
uppstår ur naturliga grunder, när större de-
len af folket, på grund af gemensam öfwerty-
gelse friwilligt sammansluter sig för att un-
derhålla en kyrka. Huru härligt en sådatt fri
kyrka kan uttveckla sig, wisar den skott-
ska frikyrkan; öftver hälften af landets
prester och samtliga medborgare tillhöra
henne, och hennes kyrkor äro östversulla
tnedan statskyrkans stå toma. Och följ-
den häraf är, att det finnes få länder
på jorden, der det religiösa lifwet nått
en sådatt blomstring sont iSkottland.
Skulle den finska kyrkan haftva tuod att
slita bandet med den tverldsliga makten
och endast förtrösta på den sanning, som
innebor i henne, så är det icke allenast
möjligt utan äfwen sannolikt —- ty så
stor är massatts af folkets kärlek till
denna kyrka —- att äswott hon skulle nå
samma härliga utwecklittg sotn dett skott-
ska och utöftoa ett större infly-
tande östver det religiösa lifwet i landet
än hon nu gör. Statskyrkorna deretnot
hafwa alla uppstått på öftverhetlig befall-
ning och hwila icke på sanningens makt, utatt
på statens och lagetts beskydd. Det är sant
att det gamla testamentets kyrka tvar en
statskyrka, men det tvar under en upp-
fostringens, under lagens träldoms tid,
medan arftvingett änttn war barn, och in-
nan Kristus kommit med sin frigörande
ande. Kristus kom och bjöd det ,,lef-
wande tvattnet« åt alla, som tv i lle e-
mottaga det — icke åt andra; — och huru
många de woro, font törstade efter detta
matten, framgår deraf, att tverlden fick
ett annat utseende, der hatts lära gick
fram. Men fulländningens kyrka blir
med säkerhet ingen statskyrka, men wäl,
enligt de löften tvi hafwa i Gads ord,
en allmän kyrka, allmännare, skönare och
snlltonigare ätt någon jordisk kyrka nu är
det, icke på grund af tverldsligattvångs-
medel och lagbestämningar, utanpå grund
deras att sanningens seger då skallwara
sullkommen, att tverldett då skall tvara
öfwerwunnen, och alla knän fritt
böjas och alla tungor af leftvande öf-
tvertygelse bekättna att Jesus är Kristus,
Gttd Fader till ära. Hade den judiska
kyrkan tvarit profetian lydig, så skulle
Alexander, och Hannas och Kajsas äfwen
i Kristus erkänt och helsat dett ende öf-
tv e r st e p r esten och medlaren emellan
Gttd och nienniskans samt ödmjuka ned-
lagt sitt maktställning inför Hatts fötter
som allena makt och äta tillkommer.
Men de erkände icke Kristus, och derföre
behöllo de sitt maktställning för sig
sjelstva.
Ett statskyrka prioriterade ställning,
sörhjelper henne icke att dana sina med-
borgare till kristna, men iväl till namn-
kristna. Ont utan skulle närmareunder-
söka sinnelaget hos den långa rad af ut-
stväftvande monarker, hwilka suttit som
statskyrkorttas öftvcrstebiskopar, ja, ofta
nog bland dessa kyrkors egna biskopar
och prester, huru myckett hedendom, huru
liten werklig kristendom skulle tnatt ej då
sinna! Emellatt en formkristen och en
kristusförnekare är skilnaden icke stor.
Kristtts gjorde ingen skilnad emellan sa-
riseer och sadduceer; han uttalade östver
båda sitt ,,tve«, men han förklarade att
hedningarne i Tyrus och Sidon skola på
den dag, då allt blir uppenbart, stå sig
bättre än det solk, font i yttre måtto
hade haft Kristtts ibland sig, men för-
sakat kraften af hans lära-
Hwad tvi behöftva —- och behoswet
deras gör sig för hivarje dag mer gäl-
lande —- är en kristendom, som icke upp-
ammas af yttre lagbud, utan af hjertats
hunger och törst. Wi behöfiva ett satnt
och lestvande kristendom, som werkligett
utgör ett falt i werlden; tvi behöftva en
tro, fotn kan den stora konsten att sör-
saka sig sjelf — en tro, som är anda
och kraft och icke fornt. En leftvande
tro och ett deras omgestaltadt lif står i
sanning öftver läran. —- För att kont-
ma till ett sådan leftvande tro påKri-
sins, är det icke nödigt att haftva en
noggrann kunskap ont honom; det är
icke nödiväudigt att tveka om han är
af samma tväsende med Fadrett eller af
lika, eller möjligen af ett underordnadt
tväseude men dock högre än allt skapadt;
det är icke nödigt att weta, om dopet
bör föregå tron eller tron dopet; eller om
brödet och kalken i ttatttvarden tverkligett
är Kristi lekamen och blod, eller endast
ett sinnebild af hatts lidande och offer-
död. Det är ej på kunskap i dessa
punkter sotn tron hänger. Qch hivar fitt-
nes tväl den kyrkolära, sotn tvågar påstå
sig allena hastva träffat det enda riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
