Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dats på jorden, har itu inträdt för Guds
rike att kunna gå framåt. Bibelit är i
sin helhet eller delwis öfwersatt på 287
språk och dialekter, så att frälsningens
budskap i tryck kan nå nio tiondedelar
af hela jordens befolkning.
Då detta århundrade ingick, fans det
ett dussintal missionssällskap för bedrif-
tvandet af den yttre missionen. Nii sti-
ger sällskapens antal till närmare 200.
Wid århundradets början arbetade om-
kring 100 missionärer bland hedningarne;
nu äro missionsarbetarne 5,000. Delta-
gandet för denna werksamhet har widgat
sig och aktningen för den samma liar
förökats, så att hivarje utgrening af kri-
stenheten känner det. Det fins knapt
något kristet samfund, som icke nu mer
har någon representant ute på fältet i
missionens tjenst, och de större samfun-
den lemna årligen stora penningsummor
för ( missionssakens befrämjande. Jag
lemnar här å sido, hivad som kunde gö-
ras, om hela kristenheten woreivaken och
toge saken på fullt allwar. Jemfördt
med förhållandet för femtio år sedan, ser
man. Kristi församling i alla händelser
nu ivara djupt gripen af denna wigtiga
sak och rustaude sig att. åtminstone i en
wiss mån, ioärdigt söka fullgöra sina
åligganden«.
Nija missionsarbetare.
Under förra iverkfamhetsåret antog En-
gelska kyrkans missionssällfkap 43 nya
kandidater för tnissionskallet· Af dessa
hade 17 genomgått akademiska studier och
10 hade på annat sätt förwärftvat erforder-
lig bildning, således tvoro 27 redo att
genast utgå, under det 16 behöfde widare
utbildas, innan de knnna utsändas. Af
de 43 woro 12 qwinnor, och sällskapet
skattar det såsom en stor nåd af Giid att
få utsända på missionsfältet sådana qivin-
nor, som hafwa kallelse och begåfning
för arbetet derstädes.
»Skottska statskyrkan
har från början warit och är äniiit
allt jetut en werklig missionskyrka. När
missionskomitcån behöfwer nya arbetare,
tvänder den sig blott till de studerande
och till prestkandidaterna, så fins det all-
tid troende och dugliga unge män, som
med glädje mottaga kallelsen att utgå på
missionsfältet. För några månader se-
dan behöfde komiken tolf nya missionä-
rer. Så snart detta blifwit kändt, au-
mälde sig icke mindre än 22 unge män,
hwaraf 15 teologiska studerande, soin nä-
stan alla tagit magistergraden. 13 haf-
tva redan blifivitantague. Tillika hafwa
flere förmögna missioiisioänner ntfäst sig
att hivardera underhålla en eller flere af
de nya missionärerna, som blifiva ut-
sända.
J Uganda
ivisa de till tron på Kristus omwända in-
födingarne stor ståndaktighet, och deras
kunskap loch frimodighet tilliväxa hastigt
under det betryck, hivari de lesiva. Några
af dem hafwa betydligt medwerkat tvid
öfiversättningen af de heliga skrifterna,
särdeles wid öfiverseendet och rättandet
as den öfwersättning as Mattei eivange-
linm, hwilket nyligen egt rum genom
missionär Mackay. Jnuan Mackaylem-
itade landet, hade han detta arbete med
Mattei eioangelinm färdigt och hade äf-
wen tryckt sin förbättrade öfwersättniitg
as ewangeliet·
C. Gordon är itu den ende engelske
missionär, som tvistas i Uganda. Enligt
telegram från Sansibar den 1 maj har
konung Mumiga blifioit mycket uppskrämd
och uppretad af de rykten, som nått ho-
uoin om tyskarnes och engelsmännens
eröfringar as det ostafrikanska kustlandet.
Missionär Gordons lif torde således för
närwarande siväfiva i stor fara.
J Palestiita
hafwa de turkiska myndigheterna under
det förra året ivisat stor fieiidtlighet mot
missionen. Men aldrig förr hafiva på
sjelfioa fältet uppiuuiitringarna ivarit
större än under denna tid. De kristna
församlingarna hafiva blifioit stärkta i
herren, tilloppet till skolorna och predik-
ningarna har ökats, och muhammedaner-
ua hasioa börjat fråga efter sanningen i
Kristus. Detta har i all synnerhet wa-
rit händelsen i Nazaret och trakten der-
omkring, enligt hivad engelska kyrkans
missionärer upplysa.
Madagaskar.
Om missionens ställning på denna
stora afrikanska ö meddelar ,.The Jllu-
strated Mtssionary Neios« följande:
Det sista kriget med Frankrike föror-
sakade missionärerna mycken oro men
hindrade i sjelfioa werket icke de kristna
församlingarnas förkofran. Sedan fred
slöts i december 1885, har werksamhe-
ten oafbrutet gått framåt. Deii mala-
gassiska kristendomen är långt ifrån full-
komlig, men eivangelium inwerkar dock
wälgörande på detta folk, som as natu-
ren är ytterst sörderfwadt, hivars sociala
o politiska inrättningar förskrifwa sig
fran den hedniska tiden samt ännu be-
tvara många hedniska drag. Det späda
kristendomslifwet på Madagaskar håller
på att wakna öfiver sin kallelse och fattar
allt klarare den kristna bekännelsens in-
nebörd. Bland glädjande tecken må näm-
nas, att unge mätt i Antananaritvo bil-
dat en förening, soin har till uppgift att
förse byarne i närheten as hufwudstaden
med friwilliga predikanter och att utskicka
ewangelister till aflägsnare delar af ön.
Widare tager söndagsskolrörelsen fart.
Misfionsstatistiken för Madagaskar
lemnar för sista året följande uppgifter:
Londons missionssallskgp har 28
missionsstationer, 1,133 biftationer, 31 en-
gelska missionärer, 828 infödda ordine-
rade prester, 4,395 infödda predikanter,
61,723 församlingsmedlemmar förutom
230,418 personer, som utan att ännu
formligt hafwa upptagits iförsamlingar-
na hafwa slutit sig till de kristna. Sko-
lorna äro 1,043 och lärjungarne idessa
skolor 97,891.
Wännernasmissionsföreningför
den yttre missionen arbetar på det broderli-
gaste sätt sida ivid sida med Londons
niissionsfällskap. Denita förening räknar
i sin tjeust 13 europeiska missionärer,
373 infödda predikanter, 139 församlin-
gar med omkring 3,300 församlingsmed-
lemmar och 36,669 personer, som dess-
utom anslutit sig till församlingarna och
stå under kristlig inflytelse och wård.
Högskolor äro inrättade i Antananariwo
för gossar och flickor. På landet under-
hållas 129 skolor. Ett boktryckeri är
anlagdt, som förestås as en europeisk
iiiissionsboktryckare, och der 21 infödda
tryckeriarbetare äro anstälda. Derifrån
utgingo är 1886 icke mindre än 35,600
tryckalster, för 1887 är antalet ej upp-
gifioet.
Sällskapetför ewangeliintbred-
itiitg iverkar äsweit på Madagaskar. Dess
sista statistik är ännu ej känd. Ar 1886 hade
det derstädes 5 stationer, 12 engelska
missionärer och 87 kateketer. Jföreiiiiig
med srnntimitierssöreningen underhöll det
dessutom 5 engelska qivinliga missions-
arbetare och 14 infödda lärare-
Norska inissionssällskapetbedrif-
tver på Madagaskar en storartad iverk-
samhet.
Ettmöte
af oinbnd för kristliga yngliiigaföreningar
i hela iverldeit skall ega rum i Stock-
holm d. 15—20 aug. detta år. Detkom-
mer att blisiva ett alliansinöte i ordets
sanna mening, i det kristna af en mängd
olika riktningar då sammankomma, be-
själade af en och samma anda och arbe-
tande för ett och saman stora mål, de
unge männens frälsning. Antalet af
tväntade gäster är betydligt· Närmare
upplysningar lemnas enligt Hemlauds-
ioäuneu å marskalkskoutoret Kungsga-
tait 2.
Nykterhetssaken
Ul:
Helsowårdsstinpunk.
(Föredrag af d:r V. Snckdorff ivid allmänna
iiykteryetsmötet 290 88·)
»Den fråga, hioilken jag åtager mig
att referera i dag lyder:
Hiirii borde nykterhetssaken betraktas
från helsowårdcus synpunkt?
Ehnrn swaret på denna fråga tyd-
ligt och klart framgår nr en definition
af helsoioården, som lyder: helsoioår-
dens uppgift är att förebygga uppkom-
sten as sjukdomar, förbättra det allmän-
na helst-tillståndet och föröka den all-
männa arbetskraften, så i:«ill jag lit-
wäl egna frågan en kort utläggniiig.
Menniskornas uppgift här i iverlden
är i få ord sagdt att tvara till nytta
och gagn för oss sjelsiva och andra.
Detta blir emellertid möjligt blott der-
igenom, att ivi werka, att tvi arbeta på
ett eller annat sätt, andligen eller le-
kamligen. Ju mera tvi förmå werka,
desto bättre kunna tvi också fylla det-
ta wårt ändamål. Nii är iinellertid ar-
betskraften beroende af en mängd olika
omständigheter. Den är beroende af
naturgåfwor eller anlag, den är beroen-
de af kunskaper, den är beroende af
öfning och en mängd andra omständighe-
ter, men den är också beroende askropps-
kraften och helsotillståndet. Ju kraftiga-
re och friskare wi äro, desto utera förmå
tvi arbeta, desto bättre förmå tvi fylla
tvår uppgift, att ivara oss sjelswa och
andra till gagn; ju sivagare och sjukli-
gare ivi deremot äro, desto mindre förmå
tvi fylla denna uppgift-
Det är, såsom nämndt, tvår uppgift,
att såividt möjligt försöka aflägsna alla
orsaker, som kunna frainkalla sjukdom
och sörswaga arbetskraften. Blatid des-
sa sjnkdoms- och sivaghetsorsakcr in-
tager missbruket af de rnsgifivande
dryckerna, af spritdryekerna, eit syn-
nerligen wigtig plats. Då för många
århundradeit sedan alkoholen först front-
ftäldes och bräuivitiet begynte komma
i handeln, så hyste man allmänt den
åsigt, att dessa drycker skulle ega för-
måga att utöfiva ett synnerligen wälgö-
rande inflytande på menniskornas hel-
sa. Mait trodde, att de icke blott
kunde bota en mängd sjudomar,
utan man trodde också att de, när de
förtärdes-, egde förmåga att skydda mot
en mängd sjukdomar. Derför ansåg man
dem wara ett iverkligt agna vitna eller
lisswatten. Då nu sedan dess under år-«
hundradens förlopp dessa dryckers bruk
blisivit allmänt, så att de numera äro
spridda till nästan alla jordens länder
och folk, så har man funnit, att de långt
ifrån att wara ett lifsivatten, med mycket
mera skäl kunde kallas ett aqua. inortis
eller dödsivatteit. Ehuru så är fallet,
går likiväl allt äiiitn den gamla föreställ-
ningeit om deras nytta ute och spökat-
och det skall helt ivisst kosta wetenskaps-
inännen, likasom också nykterhetsivänneinsi
mången hård dust, att bringa detta si«·"«.«
ont lifwet och ställa det skadliga isms «
tande, de utöfiva på helsan, idess is-«
belysning- Att ingå på eit närmas-· is
läggning af alla de sjukdomar oo; . ·
de sjukliga störingar, soin dessa kis-x
bruk, i synnerhet då det går till .-
lighet, utöfivar på helsan, kan if-
koinina i fråga. Jag tillåter n- ;
att återkalla i minnet, att bruket -. ·’ ·-
drycker kan framkalla sjukdomar lpo
och ett af kroppens samtliga – i·
Likafå lvill jag framhålla att «
genom dessa dryckers omåttliga fil-s —
i så hög grad förswagas, och di-
ståndskraft mot sjukdoms orsaker «
slag så förminskas, att den läts-·
aiiitars faller offer för dem. L
derför se sakeii i stort, så åtadlxsn
geiioni bruket eller missbruket as s,
drycker icke blott en minskning iden -.i..
skildes arbetsförmåga, titan ioålliir as-
tven att nationen, stateit i sin helhet, er- »
far en icke obetydlig minskning i ditt
arbetsförmåga, som annars kunde komma
densamma till del och detta derigeinun.
att det omåttliga bruket af de rnsgifivandc
dryckerna sörtoandlar icke så få medbor-
gare frän friska och arbetsamma till
sjukliga och till arbete mer eller mindre
oförmögna. Huru mycken arbetskraft
som sålunda går förlorad, huru många
sjukdoms- och dödsfall sålunda uppkommit
är icke lätt att med bestämdhet uppgiftoa.
Så mycket är dock säkert, att denna kraft-
sörlust, dessa sjukdoms- och dödsfall äro
långt större och talrikare än man L all-
mänhet är böjd att antaga. Till beiois
för detta tvill jag blott anföra, att matt
genom statistiska beräkningar funnit att
då eit nyktert lefioaiide menniska, d. io.
s· en person, för hwilken det icke blifivit
ivaiia att njuta rusdrycker, uppnått en
ålder af 20 år, kan han ännu i medel-
tal påräkna en lefnad af 44 är, medan
deremot en drinkare, d. iv. s. en person,
som gj,ot«t till sitt niana att begagiia
dessa drycker-, ivid 20 års åldet’ i ine-
deltal kan räkna på en återståetide lefnad
«
i
af blott 15 V, år. Likaså hasiva beräk-
ningar ivisat att dödligheten bland drin-
kare är ungefär 3 gånger så stor svin
bland nyktert lefivande personer. De
uu anförda äro likioäl icke de enda ska-
dor som rus-dryckerna åstadkoman för
iiienniskornas helsa och wälbesinnande.
De kunna också på indirekt sätt eller, ont
jag så får säga, på oinivägar skada, der-
igenom, att deras omåttliga förtärande
af föräldrarna ger anledning till mycken
fivaghet och mångfaldiga mer eller min-
dre swåra sjukdomar hos barnen. Till
beiois för dettit må tillåtas mig anföra
följande. Mait har sunnit, att af 83
barn, hioilka för fallande-sot intagits iett
sjukhus i Paris icke mindre äu 60 hade
drinkare till föräldrar. Likaså har man
i Nordamerikas Förenta stater funnit att
as 300 sinnessjnke icke färre än 197 hade
sådana föräldrar, foitt hängifivit sig åt
dryckenskap-
Förglömtnas får icke heller att i många
fall, isynnerhet bland de fattigare klasserna,
soiu lifnära sig af sina händers arbete,
bruket af rusgifivande drycker alstrar fat-
tigdom och elände. ett elände, som ofta
nog berösniar drinkaren och hans familj
deras iiödioäudigaste lifsivilkor, som knap-
par in på deras föda och kläder till det
aldin yttersta och nödsakar dem att boi
de eländigaste kyffen. Men nu är just
fattigdom, sivält och brist på tillräcklig
beklädnad samt dåliga bostäder omstän-
digheter, som i synnerligen hög grad
förorsaka sjukdom, nedsätta arbetskrafteit
och bädda åt menniskorna en för tidig
graf. Helsoivårdem såioäl den enskilda
soin den allmänna sträfioar att förebygga
allt detta och dess arbete måste derför
gå nt på att, få ividt möjligt, aflägsna
roten till det onda, att aflägsna det o-
måttliga brnket af de rnsgifivande dryc-
kerna. Detta samma sträfwaiide, att
iiioisarheai de skadliga, iverkningarna af
de rnsgifniande dryckerna, hasiva äsioeit
nyktc«.:hctsföreuingarue tagit till sin upp-
gift-, de ech helsoinårdeu hafiva sålunda
här ett gemensamt mål, ett gemensamt
xii-lirat ehuru det ivisserligeit ligger i
natur, att förutsättningarna och
nå liioilket de söka förtiierkliga
-. mål. icke i alla afseenden kunna
»««·«,s.–«ns:·siäiiiina med hivarandra. Sedd
«-"s":« lcelsoioårdssynpunkt måste derför
, –-l-».-I–saten icke blott winna allt er-
« isande-. utan också anses som en wär-
«·–i- linndsförwandd som genom sitt
kiss-xxxi och såsoni det är skäl att hop-
» sts-"-ngåugsrika arbete skall bistå hel-
-:«s—-rs.i på ett af dess många iverk-
-sn.il)csts fält, och å andra sidan kan och
’-·i·«st ii helfoniården för sin del un-
» : isykterhetssträfwandet. Detta har
»- «· irc tider också till någon del toa-
-T!i:i, ehuru helsoioården kanske min-
«i ett direkt än på ett indirekt sätt
-i sist-i nykterhetssträfivandet.
« inill jag här tillägga att helso-
« n på senaste tider begynt egna
Bay-Arna och de saker och förhållan-
fain stå i samband med deni, en
« «i-’-«rre. uppmärksamhet. Också kunna
s-·-.rt-I-sakens förkämpar och ioäniier
– snitt öfioertygade om, att helsoivåi«-
–.cli dess målsmän ständigt skola anse
axiom bundsförtvandter och skoltt
- .- beredda och färdiga att skänka dem
-» det understöd de kunna. Detta hivad
skiss-ni ynfiondprincipeii, hivad sjelfan
g« mitt-tanken i fträftvandctbeträffar. Hivad
aier beträffar sättet eller sätteit för
denna tankes realiserande, så kan, på
lielsximårdetis närmat-ande ståndpunkt,
ct-« ende sörjartrgssätt, ioare sig sedan
den absoluta afhällsamheten eller något
annat, icke förklaras ioara det end nit-
der alla förhållanden riktiga; ehuru tvis-
serligeit jag, för iniit enskilda del. hyser
den tanken att hivarje nykterhets-sträf-
ioande, som icke är förbundet med abso-
lut återhållsaiuhet, är ett oting, hivilket
icke i längden katt räkna på framgång,
så ter sig wisseriigeu sakeit från helso-
.«sårdssynpnnkt något annorlunda. Me-
–.:-t nykterhets sträfioandet med sina för-
-·»"·««1par både kan och måste nitinda sig
nil de enskilda personerna, inända sitt
till deras känslor och öfwertygelse, sa
måste helsoivården bearbeta saken mera
objektivt och får derför icke med startti-
steg ntati endast småningom söka nin-
ma sig det åsyftade målet. Oiit derför
helsoivården mången gäng skall simni sia
nödsakad att söka ersätta en mycket skad-
lig rnsdryck med eii mindre skadlig fadan,
. i .
ss i;:«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
