Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofin kawectioliladel.
Helsingfors,
Torsöagen den 2 cIstugukti
N:o 30.
1888.
Yrenumerationsprrs:
J landsorten
genom postkontoren
3 mark 50 penni ..... 3 mark 88 penni.
2 mark 27 penni-
1 mark 32 penni-
J Helsingfors å Pkissionsbokhandeln,
Alexandersgatan 40
Halst är . . . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels är. . 1 mark 25 penni .....
R e d a k t ö r:
Anna Gd·lljeint, adress: Eftnäsgatan N:o 3.
Znnonfrr
emottagas å Missiousbokhandeln, Alexandersgataii 40,
el 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfweii ingå i ,,Suomen Wiiktolehti««: 15 p.;
önskas öfwersättiiing tillkommer 2 p.
J Kiew för 900 år sedan.
Wid Duiepers strand reste sig på stor-
fursten J gors tid den stolta staden
Kiero, under blixtgudeii Peruns be-
skydd högt öfwer alla andra ftäderinär’
och fjerran. Defs torn och spiror skim-
rade af filfwer och guld och dess område
war det mäktigaste af alla slaniifka om-
råden. Jnför storfursten af Kiew dar-
rade flawernas folk, och fnrstarneiBul-
garien, Mähren, Böhmen och Polensän-
de honom skänker.
Men hivad försiggick mäl iKiewsedan
en tid tillbaka. Hwarföre reste herska-
rens gemål, furstinnan Olga så ofta
till Konstantinopel? Htoad war det hon
sökte der? Och hwad war det för ett
hus man timrade på midt inne i sjelfiva
stadeli? Hörde man icke derinne fäll-
samma sånger fjungas och uppfändes icke
derifrån böner till en annaii gud än Pe-
run? Men roar icke detta att trotsa Pe-
run? Stod icke hans bildstod hög och
stor midt i staden med anfigte af silfwer
och mustascher af guld. Folket blef
missnöjdt, och herskareii måste böja sig
för folkets wilja. Endaft i hemlighet
fick furstinnan Olga tillbedja de kristnes
gud och de prester. hoii inkallat,—iuåste
hålla sig dolda för folkets raseri; twå as
dem ledo martini-öden-
Kom få en annan tid. J Kietv her-
skade Jgors och Olgas sonson, storfur-
sten Wla dimir. Deiine war en man
med jerntvilja, kraftfull och tapper, mäk-
tigare ännu än någon af hans företrä-
dare. När han rynkade ögonbrynen,
föllo allas som fågo honom, till jorden,
och i sitt palats hade hart 800 flafwin-
nor, som tjenstgjorde som hans hustrur,
af hivilka dock endast fyra hade rang och
wärdighet af gemåler«.
Denne hetskare drog i härnad emot
öfriga slawiska folk och öfwerwanu dem
alla. Seger på- seger wami han, och
dock hörde han huru de flagna folken
alltid före slagets början anropade Pe-
run om hjelp. Meri Pertcn hjelpte dem
icke. Sjelf glömde han wanligen att
åkalla Perrin, och dock war det han, font
wann feger.
Demia omständighet gjorde herskaren
tankfull. War wäl Peruu en wanmäb
tig gud? Meu om få war, måste det
tväl finnas en annan gud, som war mäk-
tigare, och denna ioille han göra till sin-
Kiervs beherskare måste stöda sig på den,
som rvar mäktigast.
Wid hans hof wiftades en ung grek,
och denne talade för honom om en au-
uan gud, fom bulgarerna, tfchekerna men-
derna, morawerna och andra flawiska
folkslag redan hade antagit — en gud,
font icke war gjord med menniskohänder
utan som twärtom beherskade alla men-
uiskor —- och om hans Kristus. Stor-
fursten tänkte mycket på denna gud, men
det dröjde länge, förän hau kunde be-
sluta sig för honom. Hari wisste att
denna gud dyrkades på flere olika sätt-—-
olika i östern och olika i western. För
hwilket af dessa sätt skulle ioäl hart be-
stämma sig?I
Slutligen kallade han till sig tiueune
af sina förtrogna bojarer. ,,Det måste
mara något bewändt med de kristnas gud,
sade haii till dem. ,,Miu farmoder, som
berömmes som en klok aminna, dyrkade
honom, och jag har äfweii hört talas om
ett brödrapar Kyrillo«·s och Meto-
dios, hwilka tvoro nära beslägtade med
den grekiske kejsaren. Deii ene af dem
uppfostrades som hans halfbror och den
andra blef redan i unga år ståthållare
öfwer en af rikets största prowinfer.
Men likwäl öfwergåfivo de fina lysande
utfigter och drogo åstad till mina slarvi-
ska ansörwandter i Bulgarien och Mäh-
ren och predikade för dem om de krist-
nes gud. Hmarföre skulle de wäl få
göra, om icke derföre, att denna gud kun-
de bjuda dem ännu mera än den greki-
ske kejsaren kunde det? Reseii derföre,
J, åstad och tagen noga reda på denna
gud och forsken ut huru han bäst bör
dyrkas«l
Och bojarerna reste. De kommo till
Bulgarien och sågo ,,folket sitta nedböjda
i kyrkan och flå ned ögonen fomom de
sofwit; och det war ingen fröjd med allt-
sammans utan bara sorg och stor wånda«.
Nej, den religionen dugde icke! Tyfkar-
ne behagade dem icke heller. Omfider
gästade de Konstantinopolis, der man in-
förde dem i Sofia kyrkan; guldet lyste
från hwalftven, altarljufeii strålade, sån-
geii ljöd så hänförande. ,,Wi trodde att
nii woro i himlen«l Och bländade af
den kristne gudens härlighet och kejsa-
rens gåfivor wände de tillbaka och be-
rättade fin herre hivad de hade hört och
fett-
Storsursten hörde noga på dem och
wisade dem en tafla. soin den grekiske
lärde hade förärat honom och hwarpå
domedagen war afbildad. ,,Wäl går det
dem, sonc stå på den högra sidan, men
illa dem, som stå på den ioenstra, sade
han. ,,Jag mill ställa få till att jag
och mitt folk komma på den högra sidan«.
Ock derivid blef det en tid bortåt.
Bojarerna trodde att deras herskare hade
glömt sin afsigt; men år 988 drog stor-
fursten på ett tåg till kazarernas land
på Krini och gjorde derifrån en resa till
Konstantinopel. När han återwände hette
han icke längre Wladimir utan Ba si-
lios och hade med sig den grekiska prin-
sessan, Anna, kejsar Roman Il:s
dotter font sin gemål. Han hade blifwit
döpt till kristen.
Det första han gjorde ester fin åter-
komst till Kiew war att han affkedade
fina 800 hustrur, ,,ty« sade han, ,,de
grekiska presterna säga att de kristnas
gud icke tillåter att man har flere hust-
rur och att hivar och en, som bryter
emot detta bud, skall komma på den men-
stra fidan«. Hans bojarer. hwilka i lik-
het med hoiumi lefde i månggifte, måste
följa hans exempel och antingen de wille
det eller ej, låta döpa sig och skilja sig
fråii sina hustrur samt behålla blott en
enda.
Derefter kom turen till folket. Ett
herskarebnd utfärdades öfwer hela riket
att alla hedniska afgudabilder skulle för-
störas och allt folk döpas. Tordönsgu-
den Peruiis bild blef slagen med klubbor,
bundets wid hästswans och släpad i smutsen
ned till floden, dit den kastades. När folket
såg fina älskade gudar, hwilka de så länge
och få högt mördat, så behandlas och
deras tempel grusas, gräto de och jem-
rade sig högt, men ingen hand lyftades
till de gamla helgedomarnes förswar-
«Den, som icke infann sig och markvitt-
ne till förstörelsen war storfurstens fien-
de, och han och hans bojarer måste ju
bäst weta hwad som wore rätt«. När
derföre herskarens befallning, att alla
ryssar, af hivad stånd, ålder och kön de
wara månde, skulle låta döpa sig, blef
kunnig i landet, strömmade det lydiga
folket i oräkneliga skaror ned till floder-
nas stränder, hivarest döpelsen försiggick
på det sätt, att unga och gamla, ja till-
ochmed dibaruen på mödrarues armar,
delades iflockar och fördes långt uti
floden, så att wattuet gick dem upp till
halsen, medaii de på stranden stående
grekiske presteriie läste dopböner öfnJer
dem. Hwar flock fick samma dopnamn,
ty det war icke tid att alla skulle få sitt
skilda namn·
Sålunda blef det ryska riket ett kri-
ftet rike, och Storfurften Wladimir fick
tillnamnet ,,den apostlalike«, —- ,,och««,
säger historiaskrifwareu Nestor«, på denna
stora dag kvar det glädje i himmel och
på jord, blott djefwulen fuckade«.
Komittsu förfpanuiålshandelns
befrämjande.
Såsoiii kändt är nedsattes, med anled-
ning af den kris, som framkallats af
spanmålspriseruas fallande, af regerin-
gen en komitiå, för att undersöka orsa-
kerna till detta fallande samt om möj-
ligt angifwa de mått och steg, som borde
widtagas för att afhjelpa det onda. Ko-
mitöus undersökning ger tvid handen-
att Finland årligen måste fylla sitt
behof af fpanmål genom import, upp-
gående i årligt medeltal för åren 1878
—1886 till netto 508,790 tunnor råg-
mjöl och råg;
att produktionen af råg under denna
tid endast i Abo och Björneborgs län
fyllt behofwet och derutöfiver lenmat öf-
werskott, utgörande i medeltal per år
13,478 tunnor; och
att ett nettotillfkott deremot erfordrats
för öfriga län, belöpande sig detta ime-
deltal per år till följande qivantiteter:
för Nylands läu 18,772 tunnor
» Tawastehits ,, . 3,846 »
. 122,»92 ,,
8,7T31 ,,
. 129,89Ll .-
» Wiborgs län
» S:t Michels »
» Kuopio »
» WlTsll » 88-468 »
» Uleåborgs » . 153,425 «
Jmporten har sålunda att i främsta
rummet tillgodose de nordliga och östra
länen: Uleåborgs, Kuopio, Wiborgs, och
Wafa län, dernäft Nylands och Torvaste-
hus län samt i sista rummet S:t Elliiclxels
län, medan fåfoni redan uämdes, Abo
och Björneborgs län producerar råg ut-
öfwer eget behof.
Eii närmare granskning af uppgifterna,
rörande importen för i fråga warande
tid, gifwer mid handen, att denna före-
trädeswis utgjorts af råg i malen eller
omalen form, nemligen rågmjöl 58,3
procent och råg 12,6 procent, tillsam-
mans 70,9 procent af hela importen
utas hwete, råg, korii och hafre i en eller
annan form.
Af hela det inporterade partiet råg-
mjöl och råg utgjorde, under åren 1885
och 1886 tillfammanräknade, införseln
från Ryssland 93,69 procent, fråii Tysk-
land 3,85 procent, fråii Siverige 2,:39
procent och från Danmark 0,(I7 procent.
J medeltal per år exporterades
under decenniet 1877 — 1886 följande be-
lopp:
Råg . . 31,206tnnnor.
Hafre 222,103 »
Ragiuon 5,305 » (= 68,968 LF).
Llsweu finskt korn har tidtals expor-
terats till utltadet, förnämligast Hollaiid.
Exenipelwis ntskeppades deras åt« 1871
41,428 tunnor och 1880 22,487 tun-
nor. Under öfriga år lar deremot af
detta fädesslag wanligen exporterats en-
dast obetydliga belopp, uppgående ofta
till blott några tiotal tunnor och derun-
der-
Så länge fpamuålspriferua i Ryss-
land woro normala, kunde en rikligare
eller fioagare skörd i eget land i någon
mån iumerka på fpanmålsprifet hos oss.
Sedan hög tull påförts det ryska mjölet
i Tyskland och rubelkursen fallit, bestäm-
mes det finska fpanmålspriset hmarkeu
af produktionskostnaden eller tillgången
hemma, utan af förhållandena i Ryss-
land-
Wid de priser, till hwilka den ryska
spanmåleu står att köpas, måste reali-
sationen af inhemsk ioarii dels ske med
ren förlust eller också afstanna. För-
klaringen härtill, säger, komitöin torde
hufwudfakligaft böra sökas i den omstäu
digheten, att sånJäl städernas inwåuare
som landsbygdens lösa befolkning, ehuru
den inhemska waran nuucligen till smaken
föredrages framför den ryska, dock funnit
sin fördel och sin beqioämlighet wid att
fylla behofmet af brödföda genom inköp
af det färdigmalade ryska mjölet.
Eii wäsendtlig orsak till den stora im-
porten liager otwifmelaktigt äfweu i de
för den inhemska spanmålshaudeln ogyn-
sammakomnmuikationsförhållandena. Ko-
miten har derför medaffeende å jern-
wägstaxan för fpanmål framftält
ett färskildt förslag.
Komitöu anser, att både hwete- och
ko ruodlingen kunde hafnm en bättre
framtid för sig än för närmarande.
Hivad deii förra beträffar, anses, att den
motiverkas främst af bristen på tidsenliga
qlvarnar. Angåeude det inhemska kornet
hyser komitån bättre tankar-, än man
manligen hör uttalas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
