Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motsatt. Dett wäsentligafte olikheten är
wäl den, att finnen från gamla tider
har en brännande trängtan till frihet och
sjelfständighet. Den ryska regeringenhar
efter hand insett, att det tvar klokast att
lämpa sig efter folkets egendomlighet:
»storfurstendömet« Finlattd, sotn det heter,
har sina egna lagar, eget pofttväsen, det
styr sig sjelft, ,,wi haswa intet gemen-
samt med Ryssland, utom kejsaren««, sä-
ger sinnen«.
Ester dessa notiser om Finland, läm-
nar förf. eu- uttömmande redogörelse för
bokens innehåll, hwartvid han fäller föl-
jande flutontdöme ont densamma:
,,Det förstås, att en bok som förelig-
gande, hwilken innehåller mycket säreget
och intressant i sin skildring af främ-
mande och egendomliga-förhållanden och
är lätt att underhållande fkrifwen, har
funnit.många männer. Ester 2:dra upp-
lagan i Helsingfors utkommer den nu i
Stockholm, och också här skall deti ottrsif-
tvelaktigt tilltala en stor krets af läsare«.
Söndagen predika:
J Nikolaikyrkanx finsk hö messa kl. 9 pastor
- Bäck· — swenst hömesfa kl. 12 pauor
Broberg;« — finsk aftonsång kl. 6 pastor
Bengelsdorff.
J Gamla kyrkan fwensk högmessa kl. 9 spa-kor
Broberg; — finsk högmessa kl. 12 pator
såg; —- swensk aftonsång kl. s pa tor
Å Wnorela: finsk. gudstjettskkl·10.
Wid Georgsgatan 12: swensk predikan kl.11
f. tn. och 7 e. tn.
Gräöwiksgatan Rut 12 predikan kl. 7. e. m.
af E. Petterson·
I Allianshufet (Högbergsg. 22): kl. 11-f;«m.
swensk predikan af J. A. Karlberg; — kl. 7
klere talare. Kl. 5 finsk predikan af A. Mä-
men-
Bönestnuder med bibelförklaring
hållas:
Mändag i Stadsmissionshyddan kl.
7 på finska: pastor Bäck. -
Tisdag i Gantla kyrkan kl. s på swen-
ska: pastor Habl.
Onsdag i N ikolatkyrkan kl. 6 på finska-
pastor Dahl-
Freda i Stadsmisfionshyddan kl
7 p swenska: pastor Bäck.
Ebs Från dent
september är
redaktionens adress W.
Brunnsparken n:a 6.
Den internationella missions-
konserensen i London.
Hedningarnes anspråk på den kristna
kyrkan.
Jndien.
Detta lands talan fördes på ett glätt-
-saude sätt af Rev. Edmond s. We-
tenskapen, sade han, toisar oss att Arter-
na sönderfallit i sju förgreningar, af
htvilka fem äro i Europa och ttvå i
Asien. De i Europa hastva bliftvit del-
aktiga af den kristna civilisationett samt
fått uttveckla sig i ljuset af Gads ords
kunskap; de i Asien deremot hafwa isak-
nad af detta ljus lemnats att stå på
samma punkt, der de ftodo för tusende
år sedan. Det har blifwit en modefak
att tala om Buddhisnteti såsom om Asi-
ens ljus, ja t. o. m. såsom« om urlju-
set, från hwilket alla de ädlaste religio-.
uerna, kristendomett icke undantagen, lå-
nat sitt sken. Men detta är en upp-
täckt, font blistvit gjord i Oxford och wid
kontinentens universitet. Europas lärde
se i Buddhismen och Brahmismen nå-
gonting annat ätt de folk, som bekänna
sig till dessa religioner, hastva erfaren-
het af· För att kunna rycka lagern från
Kristus har man räckt den åt Buddha.
Och dock suckar Buddhas bekännare i ett
andligt mörker, så stort, att det skulle
wäcka desse samma lärdes ömkan, om de
blott skulle göra sig den mödan att prak-
tiskt-taga reda derpå. Längtatt efter och
mottaglighet för något bättre finnes tvis-
ferligen hos detta folk; men detta bättre
har ännu icke uppgått för det i dess
helhet. Ariske bröder i toeftern, tvi haf-
tva mycket på wårt famtoete för tvåra
bröders, i östern skull! Redan för tre tu-
sen år sedan wisste man att tre ting
moro nödwändiga för menniskan, nemli-
geu bröd att äta, ljus att fe med, och
böner att helga brödet och ljuset med.
Der ett af dessa ting saknades, der tvar
nöd å färde, och der war det deras sak,
som icke kände till denna nöd, att räcka,
de nödstälde en hjelpfam hand. Men
tvi, kristna arier, hafwa undanhållit wåra
egna ftambröder denna hand.« Moses
lärde herdar hivad efteråt Kristus lärde
den unge rike mannen, att menniskan
måste älska Gud öftver allt ting, och sin
nästa såsom sig sjelf. På detta bud hän-
ger lagen och profeterne, d. tv. f. hänger
all sedlig utweckling för menniskan, och
högre än till detta kan i sjelftva werket
ingen religion komma; men huru många
religioner hafwa tväl ens kunskap om
detta bud? Arierna hafwa deti alla hän-
delser icke; men «om tvi bringade dem
denna kunskap, få torde det hända att
de, oss kristna sedan gammalt till skam,
mottoge detta bud allwarligare än wi
haftva gjort det. Folket står redo att
underivifas, låtom oss derföre, såsom brö-
der af samma race och blod, skynda att
bibringa det kunskap om honom, som det
bär ewigt lif att lära känna!
Kina.
Mr J.—Hudsott Taylor fäste
uppmärksamheten wid att de elfwa pro-
tvinser, i htvilka det egentliga Kina är
fördeladt, tillsammans utgöra en lika stor
areal som Europa, och att med sina un-
derlydande länder, detta rike är ett och
en half gång få stort fom Europa. Es-
ter den lägsta beräkningen utgör dess
folkantal detsamma font Afrikas eller
Indiens, men är enligt all sannolikhet
mycket större. Kinefarne äro en mäktig
nation, ett intelligent folk. J diplomati
och i haudelsgeni har ännu intet folk
öftverträffat dem. En kines tar med
lätthet graden toid tvåra universitet. De
äro mäktiga till stora ting. De hafwa åsett
gamla nationens fall, tuedau de ännu sjelf-
tva stå upprätta. Sjelftoa landets rike-
domar på kol och ädla mineralieräro
nästan outtömliga. Tar matt allt detta
i betraktande, kan man ej undgå att
konttua till den slutsats, att Gud, font
leder folkens öden och stiftar ut af sina
håftvor, måste haftva bestämt Kina för
ett stort ändamål. Detta folk lägger icke
lätt hand wid något nytt och släpper icke
lätt det det har tagit hand om. Men nu
äro de i ett stadium af rörelse. Jern-
wägar byggas i landet, och den dag är
snart inne, då ledareue af Asiens poli-
tik fkola finna att de hastva att att göra
med ett uppwaknande Kina.
Hwad har kristenheten gjort för detta
folk? Några af deu äldsta kyrkans män
trängde tvisferligeu på fin tväg att sprida
ewangelium bland jordens folk, fram
ända till Kina; de ledo döden der, men
de funno inga efterföljare, och hivad som
tvar ättnu märre, de hade ingen bibel
med sig, som de kunde lemua åt folket.
Senare finner man några nestorianer der,
men äfwen de gåfwo icke bibeln åt fol-
ket. J trettonde seklet kommo några ro-
merska katoliker dit, men också de hade
icke bibeltr. På samma tvistvar det med
jefuiterne; de sände dit några bröder,
mera i politiskt än i tuisfionsändamål,
men de sände ingen bibel till folket, och
när jesuiterna proklamerade påftvens öf-
werhäghet, blefwo de utwisade. Alla dessa
missionsförsök strandade, tuedan de woro
i saknad af det tvigtigafte, af Guds eget
ord, hwilket allena kan nedbryta alla
murar. Orh ivåra första brittiska skepp,
de — jag säger det under tårar — de
förde opinm till Kina, och när tvi blicka
tillbaka på de åttio år," sotn förflutit se-
dan dess, måste wi till wår blygsel er-
känna att missionen stått långt efter han-
deln med opium, få i iftver som i re-
sultat. Såsom läkareutissionär har jag
smärtsama erfarenhetr af huru den opi-
um, font engelsk girighet insörer i lan-
det iverkar på kinesarne. Jag tillbrin-
gade några år med den högt tvärderade
Williatn Burns i Sivatotv, då denna ort
blifwit en centrolort för opiumhandeln,
och såg med egna ögon huru folket un-
der förbannelsen deras blef fattigt och
demoraliseradt. Fäder sålde sina fötter till
flaftjenst och fitta döttrar och hustrur till
skam för opium. Det är kanske kändt
att Kina är ett land för sjelfmord; man
mördar sig på kejserlig befallning, man
gör det såsom en kärlekstjettft åt de af-
lidne; och dock kommer ett fall, härflntet
af sådana orsaker, på tre fall, härslntna
af opium. Dess förbannelse är ännu
större, än bränntoinets, flaftveriets och
legaliseringens af lasten. Och på oss,
såsom folk, faller skulden derför-
Nu ändteligen är stunden kommen, då
tvi hafwa tillfälle att i någon mån godt-
göra hwad tvi brutit och gifwa Kina wäl-
signelfe i stället för förbannelse. Kina-
Jnlandstnissioneu hade glädjen att ifjol
kunna sända till Kina 102 nya arbetare,
och eu del af dem woro redan sex må-
nader efter fin framkomst iftånd att pre-
dika ewangelium. De fwårigheter språ-
ket uppftält äro icke så stora font de
först woro.
fram på de stora lands- och tvattenwä-
garne i landet; icke ens tvåra systrar be-
höftoa mera frukta att resa enfatnuaz de
tnöta öfwerallt bland befolkningen ett
warmt wälkommen. Etoaugelii budskap
sändes icke dit förgäftves. Twettne unga
kristna qwiunor konuuo siftlidne december
till en by och i februari hade sexton ki-
nesiska familjers wändt sig från sina af-
gudar och börjat tjena leftvande Gud.
Jag besökte ·nyligen under en fexutåua-
ders rundresa nio prowinser och faun att
missionärerna öftver allt hade tvnnnit
folkets förtroende. Små kyrkor uppstå
öfwerallt och nyonttoända döpas. Jag
blef nästan slagen af att finna hurumoget
folket är för ewangelium. När tvi pre-
dika Kristus såsom en frälsare haftva tvi
öfwerallt ifriga åhörare och öftvertalas
att stanna eller att kotnma tillbaka. Dör-
ren står öppen för oss till Kinas
millioner. Tuseude af dem dö htvarje
timme- Htvad skola tvi göra? Skola
wi sluta dörren till igen och låta tusen-
den och åter tusenden lägga ned i en
hopplös graf, eller skola wi gå in genom
den och bringa folket den frälsningens
kunskap som de sucka efter?
Afrika.
Mr Etzekiel Loires, medlem as
missionen ii Syd-Afrika, samt revv: W.
sAllan och J. J. Fuller,d:r Eo-
lenfo och mr H. GrattatiG11i-
nefs framhöllo huru denna kolossala
kontinent nästan uteslutande blifwit lem-
nad i hedniskt och mohamedaufkt mörker.
Det, som hittills blifwit gjort för dett-
famma, är få godt som ingenting; den
missionerande kyrkan har hållit denna
tverldsdel till sitt styfbarn. fotn fått åt-
uöja sig med de smulor, font fallit från
de egna barnens bord· Man har sökt
göra troligt att Afrikas infödingar äro
oemottagliga för all högre kultur och att
om de äswen låta oanvända sig till kri-
Wi kunna ren trygt färdas»
stendomen, de dock förblifiva i fitta hed-
niska synder. Men detta tvore en mycket
fkef framställning. Man kan icke bland
Afrikas toildar fordra att redan hos den
första generationen få fe frukter fram-
träda, font t. o· m. bland folk fotn tutder
årtusenden stått under kristendomens in-
flytande, endast stå att finna hos ett få-
tal individer. Att de icke allenast äro
mäktiga af civilisatioti titan äfwen kunna
blifwa framstående kristna, derpå äro
negrerna i Amerika ett exempel. Mett
äftven i fjelftoa Afrika är det ett fak-
tum, att der kristendomen får insteg, der
upphör äfweii kannibalism, slaftveri och
polygami. —- Paftor Fuller, medlem
af baptiftmissionen bland Cameroanertm
i Södra Afrika, sade att när han år
«1884 satte foten i landet, hade ännu icke
en enda gnista af etoangelii ljuss bliftvit
tändt derstädes. Men en slående hän-
delse inträffade, när missionärerna land-
ftego i Fernatido Po. Samma dag hölls
netnligen i staden en bal, något i bivil-
ket infödingarne sökte efterlikna europeer-
na. Misfionärerna gingo rakt fram till
huset, der denna war i full gång, knä-
föllo och bådo. Dansen afstamtade och
följden af deras uppträdande denna af-
ton toar att ttvå af infödingarne slöto
sig till kristendomen. Nn har missionen
gjort stor framgång i dessa trakter; bok-
tryckerikonsteu är införd och bibeln, öf-
wersatt till folkets språk, håller på att
genombryta mörkret derstädes. —- Tala-
rett slutade med en wältalig tvädjan till
de närwarande att ihågkomma mörka
Afrika.
D:r Pierf on
från Boston tvaruade för att, i
det man lyckönskar sig till de re-
sultat, som uppnåtts under missionens
första århundrade, glömma att tvi hastoa
orsak till ödmjukhet och ånger. J mer
än 1800 år har tvår Herre fått ioänta
på att hans befallning skulle åtlydas.
De tusen åren, font följde på Conftait-
titts regering borde haftva tvarit inträ-
destiden för Kristi rike på jorden, men
de tvoro i stället år af mörker under
hivilka kristendomens ljus tvar nästan ut-
släckt. Äftven Luther förbisåg nödwän-
digheten af intvidens fjelfuppoffriug för
ewangelium. Ock) följden häraf är att
ibland jordens 1500 millioner innetvå-
uare, det sinnes åtminstone 750 millio-
ner. htvilka aldrig hört Kristi namn,
aldrig widrört en bibel och aldrig fettett
missionär. «J Afrika finnes tvidsträckta
områden, större än Europas störstasrikem
dit missionen ännu icke trängt;detsamma
är äfivett fallet med delar af Central och
Syd-Amerika. Om htvilkeu likgiltighet
hos de kristnas kyrkorna bära icke dessa
fakta tvittue? Skulle det tväl tvara för
mycket om jordens stora kristna nationer
skulle tillfatntnaus uppoffra utera än 10 mil-
lioner om året för Kristi rikes utbredande?
De uppoffra mångdubbelt denna summa för
jutveler, för guld och silfwerkärl, — för
liftvets öfiverslöd, ja t. o. m. för det fqu
länder till liftvets skada och dödens än-
damål.
Man säger att det icke lönar sig att
uppoffra något för missionen, emedan
denna icke har några resultat att upp-
misa. Meu detta betvisar blott att man
icke gjort sig mödan att undersöka saken.
Missiouen har icke slagit fel. J betrak-
tande af de medel, fom antvändts för
missionen — i penningar, arbetare och tid
—fåfinnes intet,fom åstadkommit, så stora
resultat som denna, allt sedan Gttd ut-
talade sitt: »Warde ljus««! Jag känner
en liten missionsstation wid Basforett
som inom fjorton år uttoidgat sig till
tols stora församlingar, af hwilka sju
ärv oberoende kristna kyrkor. Och allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
