Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemska förströelser. Den inhemtadesan-
ningen höjer sin warnande stämttta och
lyckas måhända hejda honom, da han
håller på att störta ned t ntftväfntngar-
ttes afgrund. Hon är ett hoppets stjer-
na i nödens mörka stunder och kan hwi-
ska tröst och frid till hans hjerta tsjelf-
wa dödsskuggatts dal. » »
J betraktande häraf hafwa nagra mts-
siottstoänner i denna stad .(H:fors) enat
sig ont att, så tvidt möjligt är,oforse
alla anländande fartyg med,,btbelpasar«j.
Dertill behöfs emellertid ett mängd oreltk
giösa skrifter på olika språk. Och da tvi
tro, att många af tvåra lyckligt lottade
medkristne tid efter annan ökafsttt förrad
af religiösa skrifter, wäga tvt hemställa
till deras behjertande, hurutvida de tcke
as intresse för sjömännen skulle tvotlja
hjelpa till att fylla någon ,,btbelpase«
genom att till ändamålet skänka redan
lästa religiösa böcker af godt och opar-
tiskt innehåll. Religiösa parti- eller
stridsskrifter komma ej till omvändning.
För ändamålet skänkta böcker och tid-
skrifter kuntta lentnas i MIT-stons-
b o k h a tt d e l n, Alexandersgatazt 40.
Närmare upplysningar ont tfragawa-
rande mission letnnas af kapten H. Fa-
gerlund, Mariegatan 4. .
»Dett der kan göra godt o«ch
gör det icke, honom är detfynd«.
»Waren safte, orubblige och
öfwerflödande i Herrenswerk
alltid, wetande, att edert ar-
bete i Herren icke är fåfängt-«,
Några missionstvänner.
Till Redaktioncn för Finsta
Weckvbladct.
Härmed har jag äratt anhålla att Red.
wille upptaga följande förklaring:
Redatt under mitt wistelfe i Amerika
erhåll jag genom bres underrättelse otn
att mina landsmanittnor skullewaritfärz
deles missnöjda med det tal jag höll pa
qtvinnokongressen i Washington. Man
beskylde mig för att haftva uppträdtoopa-
triotiskt m. m. Detta kunde jag da all-
deles icke fatta. Nu förstår jag det
emellertid, då jag fått mig ttllsäudt den
nummer as Finsta Weckobladet der mitt
tal ingår på swenska. Jag finner neml.
att i nämde öfwersättning ittsntugit sig
ett beklagligt misstag, htvilket jag nu ber
att få rätta. » ·
Jag yttrade bland annat »Da jag
sett qwinnor i mitt eget land och t an-
dra länder, sysselsätta sig med obetydli-
ga småsaker, pryda sin kropp istället för
att rikta sin själ o. s. tv. har mm tro
på tvår sak wacklat«. Detta har i öf-
wers. återgistvits sålunda: «När jag sett
mina lattdsmaninnor se) sysselsättaxsig
med obetydliga små saker o. s. tv. .
Hade jag uttalat mig s å, skulle jag t
sanning kastat en skugga pa minalands-
maninnor, ty dessa hade då naturltgwts
synts tvara de, som för mig represente-
ras tanklöshetett och fåfängatt bland
qtvitntorna. Men detta hade ju betoisat,
att jag ej satt min fot öfwer Finlands
gränser och ej haft tillfälle att se andra
qtvinnor ätt mina landstttattinnor. Eller
också skulle jag tvarit så blind, att jag
ej kunnat se de samma omnämnda egen-
skaperna hos andra länders qtvinnor·
Men icke ens den första omständigheten,
att mina landsmaninnor ,,öftver glatta
laget« hade warit en samlingstnåsinnade
och fåfänga toarelser, hade ju behöft
kotnnta mitt tro att wackla. Ty tvårt
arbete för qtvinttosaken gäller halftva
menskligheien och mina landsmaninnor
utgöra en så förstvinnattde bråkdel af
dent, att jag hade betuisat mig ega en
mer än lofligt tråttg fyttkrets, ont jag
dömt qtoinnokönet i dess helhet end ast
efter de finska qtvinnvrna, och deras
fåfänga och stnåsinthet hade utöftvat denna
nedslående intverkati på mig.
Min toerkliga mening framgår, som
jag hoppas af mina ord sotn de yttrades
å kongressen. Det är hos qtvinnor ——
ej hos alla — fåtväl imitt fädernesland
sottt i andra länder, hos htvilka de ont-
nämnda egenskaperna kuttna återfinnas,
Ik) Wi införa gerna ofwanstående berikti-
gande samt uttrycka tvär ledsnad om, såsom
här-af synes framgå, genont uraktlätenhetfkån
tvär sida, orden »och i andra länder«« i det
fintryckta engelska originalet. som tywärr nu-
mera icke står till tvått förfogande, undgått
tvär uppmärksamhet-
Red1s not.
och skulle det ej wara så, behöfdes tväl
intet arbete för qwinnosaken.
Så säger öfwers. widare, att jag kallat
qwinnofrågan i tvårt land ett lindebarn.
Ordet ,,baby« som af mig begagnades-, öf-
tversättes icke otvillkorligt med ,,linde-
bartt«. Med ,,baby«« förstås i allmän-
het i Amerika familjens yngsta med-
lem-s htvilkett ofta för längesedan kan
hafwa krupit ur lindan, och utan twif-
wel är qntinnofrågan en bland ode yng-
sta af frågorna i tvårt land. Atskilliga
andra förklaringar kunde måhända änntt
wara nyttiga men upptaga för mycket af
tidningens utrymme. Att Red. ansåg
mig böra hafwa gifwit mera erkännande
åt det arbete, som redan förefinnes bland
oss, beror sannolikt deraf, att den icke
wisste, att fröken Alexandra Gripenberg,
som mar Finsk Qtvfts representant, så
uttömmande och utmärkt redogjort för
allt som blifwit gjort i detta afseende
i Finland, att jag ej hade någonting tvi-
dare att tillägga i sak, utan önskade en-
dast uttala mina personliga intryck och
mitt tack för det jag sett och erfarit-
Då det är mig bekant, att så många
andra as mina landstnattinnor af intresse
för saken förskaffat sig den nummer, der
talet ingick och fattats af rättmätig för-
trytelse öfwer mitt förmenta opatrivtism,
ser jag mig nödsakad att förbindligast
anhålla att äfwen andra tidningar god-
hetsfullt tville intaga denna förklaring,
hwarför jag skulle känna mig särdeles
tacksam-
Högaktnittgsfullt:
A ll i T r y g g.
Köpenhamn, den 7 ang. 1888.
söndagsskolan.
Textutredning.
Söndagen den 26 augusti 1888.
4 Moseb. 13: 17——34·
De tolf spejarne.
Desfa äro namnen på de
män, htvilka Mose skickade
till att kun skapa i landet, och
Mose kallade Hosea, Nuns
son, för Josua etc. v.17—34.
Wi påminte hwarandra förliden gåttg
med ledning af 4 Mos. 9: 15—23 om
wandrandet på den tvägen, som drager
till lifwet, och hurtt tvårt betvarande på
denna tväg beror af tvårt förhållande till
Herrm. J tviss mening kuntta tvi säga,
att dagens text står i sammanhang med
detta ämne, och skulle wi i stället för
rubriken: ,,De tolf spejarne« också kunna
skrifma: Wigten af att troget efterfölja
Herrett. Kristi efterföljelse är ett syn-
nerligt tvigtigt ämne för Gnds barn sär-
deles i en tid, då det af många orsaker
ibland synes som tvore det ej ttågonskil-
nad på dem och werlden. Jdagens text
hetnta wi flere lärdomar med afseende
på detta ämne· Jsraels bartts historia
är i mycket äftoett wår historia. Jcke
minst stall detta framgå af berättelsen
om fpejarnes utsättdattde och Kalebs och
Josuas trofasthet och lydnad. Måtte tvi
få nåd att mottaga de lärdomar, font tvi
kunna hemta af denna berättelse. Her-
rens mening med ntfändandet af spejar-
ne synes hafwa tvarit att lentna Jsrael
en ttttderpant på besittningen af Kanatts
land. Gud låter dem i sitt nåd se lan-
dets frukt, innan de ättnu tagit det i be-
sittning. Hade Herrett förut kungjort
dem, att Kanatts land tvar ett land. der
»ntjölk och honung flöt«, så låter han
dem nu med egna ögon se de härliga
frukter det frambringade Men handlar
icke Herren i sin stora nåd på ett lik-
nande sätt ästven med oss? Jo, wisser-
ligett. Alla, som i fatnt mening tro på
Herrett, hafwa fått löfte ont en ewig sa-
lighet. De undfå as honotn hoppet om
en tillkommande härlighet och genom den
Helige Ande, htvilkett genom tron bor i
deras hjertan, gistver han dem redatt här
en uttderpattt på en etvig arftvedel, så-
som Paulns säger i Efeserbreftvet1:13,
14: Uti hwilkett J ock, sedan Jtroddett,
ären beseglade tvordtte med löftets He-
lige Ande, hwilken tvårt arfs pant är
till tvår förlossning, att tvi skulle warda
hans egendom, hans härlighet till pris-
Det är genom ett fast förlitande på des-
sa ewighetssanningar, som den troende
får kraft att wandra framåt på lifwets
tväg i stilla och ödmjuk lydnad för Her-
ren.
Det uppdrag — se texten —, som
spejarne fått, uppfylla de, och deras be-
rättelser liksom den sköna tvittdrttfklasen
bekräfta på det ojäfaktigaste Herrens ord,
att ,,landet war det härligaste af alla
land«. Men på samma gång de på detta
sätt loforda landets fruktbarhet nppwäcka
de hos menigheten otro och misstro till
Guds ledning, genom att på ett öfwer-
driftvet sätt framhålla det omöjliga i att
kunna öfwertvinna de starka folk med de-
ras befästa städer, hwilke fttnnos i lan-
det. J stället för att ihågkomma Her-
rens ord: ,,Jag will gifwa dem landet«,
och för öfrigt de mångahanda bewis på
Herrens underbara hjelp och ledning,
hwilka de sått röna, hafwa dessa speja-
re, utom Kaleb och Josua, äftoensom
hela Jsrael endast öga för de swårighe-
ter, sotn synas hopa sig framför dem,
och säga: »Wi förmå ej draga dit upp«.
J stället för att förlita sig på Herrens
arm, som redan flere gånger förut wisat
sig kutttta nnderkuftva deras fiender, mäta
de nu fiendernas styrka efter sin. De
tvika med sitta hjertan bort från Herren.
Htvilket förunderligt ting är icke hjer-
tat. Huru lätt är det icke färdigt att
alldeles se bort från Gud och hatts mä-
stareförmåga att hjelpa. Hurn ofta äro
icke äfwen tvi färdiga att göra som här
Israel. Ett liten motgång under tvår
wandring med Herren, en sammandrabb-
ning med fienden, och genast ärv tvi fär-
diga att uppgiftva allt hopp, anse allt
såsom förloradt. Herren hjelpte oss!
Må ingenting föra tvår blick frätt honom,
ty han är den, som går före oss till att
strida för oss. Prisadt ware hans namn-
Det kan ju för tvåra ofta dunkla själs-
ögon se så ttt ibland, som ont wi woro
lemnade ensamma på stridsplatsen, men
det är dock icke så. Herren öftvergifwer
icke ens för ett ögonblick de sina, dertill
ärv de allt för dyrt köpta.
Wi hafwa af denna berättelse, som
också fortsättes i nästa text, en annan
wigtig lärdom att hemta. Lärdomen är
denna: Jngen hwila utan strid. Ett god
trons kämp gäller det att kämpa, tvill
man tvinna lifwets krona. Det gäller
att tvinna en härlig seger eller ett sorg-
ligt nederlag. Lycklig den som härdar
ut intill änden, han skall winna kronan,
segertecknet.
Såsom Jsraels barn så hafwa äftven
tvi ett härligt mål, ett himmelskt Kanan
till slutpunkt. Wi ärv nit på wandring
till detta mål. Men ju närmare wi
komma, desto bestvärligare skola tvåra
andliga fiender blifwa.
Förbittringen öfwer att segern ryckes
dem ur händerna, stiger till sin spets och
på alla sätt söka de få oss på fall. Nu
gäller det att kämpa on god trons kamp-
Vland annat skall otron, liksom desse
spejare förtalade landet för Israel, äf-
tven söka få oss att stvalna i begäret
efter det himmelska Kanan. Med huru.
många detta har lyckats, det tvet Herren,
men säkert ärv de ej så. Måtte ej nå-
gon af oss bli tillbaka; kanske stå milit-
som på gränsen till den ewiga hwilan,
såsom förhållandet mar med Israel, och
ändock blifwa wi tillbaka en gång. O,
det skulle wara förskräckligt! Mett att
det går för sig att toara så nära och än-
dock blifwa utesluten, derom bär dagens
berättelse ett sorgligt tvittnesbörd. Se
på dessa ålderstigna män der i öknen.
Deras walkiga händer och starkt brynta
anletsdrag bära wittnesbörd om hårdt
arbete, Dessa hafwa kommit från träl-
domen i Egypten, de hafwa skådat Her-
rens under i öknen, de stå nu wid grän-
sen as löftets land men kunna på grund
af otro ej komma derin, utan måste dö
i öknen. ,,Deras kroppar fölloiöknen«.
Mina unga wänneri Det står Guds
folk en ewig hwila åter. Wilja wiupp-
nå denna hwila? Wi önska det,wikan-
ske också hoppas det. Men må wi då-
besinna, att det ej är nog, att tvi börja
wäl; att det ej hjelper oss, attwihafwa
börjat wattdringen på lifwets smala gång-
stig, om wi ej hålla ut intill änden.
War trogen intill döden, skall du få lif-
wets krona! Då tvi se på wägens faror
och swårigheter, kan det synas mörkt nog.
för oss understundom, men må tvi då
besinna och i tron fasthålla den sannin-
gen, som Mose uttalar i 5 Mos. 1: 30:
,,Herren, eder Gud, han, som går före
eder, skall sjelf strida för eder«: Jhans
kraft skall det lyckas oss att öfwertvinna.
J hans kraft hafwa gamla och unga re-«
dan segrat och erhållit en härlig nådelön,
i hatts kraft skola äfwen wisegra. Måtte
så ske! Herrett, eder Gud, han, som går
före eder, skall sjelf strida för eder-
(Efter Sanningstvittnet.)
Divokse.
Fortopiano- o. Mäbeltaltrilc
Helsingfors-
Tillverkning af all-. slugs sträng-instru-
mentet-, såsom pianinos, kanteler, cittror,.
m. m. Rsparattonor utföras omsorgsfullt
och billigt-, äfvenså- stämning nti Instru-
monter.
Mekaniska domstolar med bord, an-
vändbara äfven som vagnars (Det« enkle-.
fabrikatet härstädes.)
l. A. Besk,
Anne-gatan n:o Z-
C. A. LEXANDEIE,
M å I q· t- o,
Michaelsgntan N:o 7,
utför allt slags tvålars-Ishus. såsom lians-. skylt och banketten-målning äfvensom
Intjttttioner af trätt och marmor
i port-— och trapBgåtngar m. m. till billig-It- stl-issk-
UIU
Teletonit. N:o 211.
ylikti arbete i lutas-oktett öfvertages äfven med tacksamhet-. Nya
Iill sala.
lilissionsåti
I-
khanäela
40 Mexnnäersgatan 40:
Pär skolor oeh skolungåom
stort lager af Läro- och läseböcker
skolkat-tor, Skolatlas häkt. och Inh,
Dagbächer, Notoshäclcer oeh Pär-skrifter,
skrik-, lift-, Rähne och Nothäkten samt Gritkeltatlor,
Pennslrraft, Blyertspennor, Grjlllar och Peano-ler,
Pennlmikvar och Tekvelsvampar,
Ritpapper, hvitt och kulört,
Ritkrjta, hvtt och Svart m. fl. kulörer,
Bjtstampker, Bitkol och Bjtstikt,
lättja-ter, ordinära och vinkellinjaler
Cirkelbesticlc och läsa Olrlclar,
Backergannnh flera olika slag,
Tasch, «l’usch1coppar, Tusehpennor m.m.
Berggrens skolpennor. Bästa i sitt slag.
Helsingfors, Hufwudstadsbladets tryckeri, teves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
