Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jorden, forn onsdagen den 15 augusti
kl. 10 f. tn. famlades i den rymliga
Blasieholmskyrkan. Allt ättda ifrån de
australiska öartre och« ifrårt Stilla haf-
tvets kuster hade skarorna kommit. J
synnerhet tvar Amerika talrikt represen-
teradt. Htvilket anseende de kristliga
ytrglingaförenitrgartte åtnjuta iAtnerika
framgår af det tttitsord den amerikanska
republikens styresman, presidenten Cle-
tveland, förlidet år tvid grrrtrdläggandet
af en förenings-byggnad i Kansas tillde-
lat dem. ,,Desfa föreningar intaga«,
yttrade hatt, »en af de främsta platserna
bland de institutioner, som lrrgtrt men
säkert utöftva ett stort itrftytande på ut-
bildandet af folkkarakteren«. J Amerika
finnes f. n. omkring 3,000 föreningar
och ensamt detta land hade sändt öfwer
200 deltagare till mötet.
Konferenfen öppnades dertned att alla
de närrvarande uppreste sig och på fyra
olika språk affjöngs psalmen «Hela werl-
den fröjdes Herren««! Derpå uttalade
alla sin tro, i det de htvar på sitt tun-
gomål gemensamt instämde i den gemen-
samma stora bönen Fader Wår.
Följde så ett föredrag af professor W,
Rudin öftver l. Tess. Z: 23: ,,Fri-
dens Gud sjelf helge eder öf-
rver allt, att hela eder ande,
själ och kropp må behållas
utan straff wid tvår herres
Jestt Kristi tillkommelse-«
J dessa ord framftälde talaren för de
närtvarande det sköna, stora målet för
tvårt lif: helighet, men en helighet,
tverkad af Gnd sjelf genom tråden och
mottagen genom en fri tillegttelse. J
sanning ett outsägligt stort mål, ett lifs-
werk, eller rättare: ett Grrds tverk i oss
under hela tvårt lif. Men derföre kräf-
tves ock för denna helighets erhållatrde
många alltvarliga genomgångar och en
död frätt allt eget. »Hela tvår tvarelfe«:
tvår ande först och främst, det allra in-
nersta djupet, men ock hela tvårt själs-
lif, tvår tanke och wiljetverld, ja ock
tvårt kropps-lif: irke blott tvåra tankar och
känslor, utan ock tvår tnnga, tvår hand,
tvår fot, wårt ätande och drickande, wår
klädsel, ja — allt. ,,På det att tvi
tnå blifwa utan straffs-, säger apostelen.
Ja, ty en mennisku katt i etvighetert icke
blott förlora allt och tvinna allt; hon
katt ock lida förlust på mycket, otn
också icke på allt.
Ester afsjtrngandet af ftvenska psal-
merna, »Kom Jsrael att dyrka« och »O
Helge And’, gör själen frotn«, helfades
de församlade deltagarene af öftverståt-
hållaren Stockholm, baron G. af Ugg-
las, ordförande i konferensens froenska
komite, htvarpå affjöngs från läktaren
af en kraftig ftuderttkör en af docenten K.
U. Nylander i llpfala på hebrei-
s k a författad helsningssång, hwars första
tvers på stvenska tvar af följande lydelse:
»Högt ärade och älskade bröder,
Som kommit i dag till oss
Frårt alla delar If tvår jord.
Wi tvälkotmra af hjertat eder i Guds
namn
Hallelrr —- jah«i
Derpå öppnades det egentliga mötet
af biskopetr iWisby, G e z. v o n Schee-
le, samtalade om kristendomens
ewigt unga lifsåskådning
gentemot de motsatta uppfattningar, fom
söka mtdantränga denna lifsåskådnittg och
frarnftälde grunddrag en af de
kristliga ynglingaförenin-
garnes roäfen och karaktär
samt slutade med det mäktiga ordet ur
llppenbarelfens bok. »Håll d et d u
hastver, att ingen tager din
krott a«· Till sist stälde han på fran-
ska, tyska och engelska språken några hjert-
liga helsningsord till de från Frankrike,
Tyskland, Schweitz, England och Anre-
rika tillftädeskotrina deltagarene, äfwen-
sotn till konferensens fkandinawifka med-
lemmar och till alla, font attlätrdt fråtr
Ryssland, Hollattd, Spanien, Jtaliett
samt från de atrdra tverldsdelarne.
Med afsjungandet af ,,Wår Grrd
är oss en tväldig borg« afslöts
första delen förmiddagens förhandlingar.
stl. 1»,-22 fatnlades ånyo konferenseni
Blasieholmskyrkan. Ester afsjrmgatrdet
af ett psalm meddelade nterldskomitråns
ordförande, pastor Tophel, på franska
Werldskotnitårts berättelse ont dess tverk-
fanthet under åren 1884788 uti Ita-
lien, Spanien, Stverge, Osterrike, Vel-
gien, Frankrike och Schweitz. Derpå
framträdde den ena efter den andra af
medlemmarne af nämnde komitö och lem-
nade muntliga meddelanden om de olika
föreningarnes ställning och tverksamhet.
Oftverallt i alla werldens trakter arbe-
tas för tneddeltndet af kristendomens rika
wälsignelser åt ntrge män af alla klasser-
Ockfå räknar werldsförbrrndet för närma-
rande öfwer 3,700 föreningar med
267,052 medlemmar. »
Till sist afsjötrgs: »Ara ske Gud uppå
sin tron«, och deruted war förmiddagens
möte till ända.
Ik- dis
7k
På eftermiddagens program stodo fyra
föredrag, af htvilka man hade skäl att
tvänta sig mer än wattligt intresse, och
denna förtväntan blef ej heller beftviken.
Det första föredraget hölls af pastor
To phel, font med ledning af Ef. 4:
3-—7 talade om Grtds andes genom alla
tider fortlöpande tverk. Det tvar denna
ande, sortt frambragte tverlden, det tvar
hart, fottr ledde det stora frälsningstver-
ket. Okl) sedan dess har han fortgått
under historiens hela lopp satnt har sär-
fkildt på ett i ögonen fallande sätt gif-
tvit sig tillkänna i de toäckelfer, som på
olika tider inträffat inom kyrkan. Ett
betvis på denna den hel. andes tverk fö-
relåge nu i de kristliga föreningarne af
unge män. Eller tvore tet icke ett tyd-
ligt betvis på denna ledning att några
få rrtrge mäns sammanslutning till ge-
tttensattt uppbyggelse i tron på sitt fräl-
sare krtntrat giftva upphof till det tverls-
förbund, htvars elfte konferens mr egde
rum i Stockholm. Men tvar Grrds ande
grundläggaren af detta tverk, så måste
han ock allt framgent få tvara dess up-
pehållare och ledare, om detta tverk skall
knmra bestå och fortfarande wara till
wälsignelse.
Det andra föredraget hölls af pastor
K rum in a ch e r från Elberfeld, ordfö-
ratrde uti förbtrndet mellan Tysklands fö-
reningar och gällde den kamp ungdomen
hade att utkämpa mot alla fina tusentals
fiender. Desfa fiender lrtra på denünge
mannen tvid htvarje steg han tager och
endast i förtröstan till Grrd och framför
allt i bönen katt han ega de stridswapen,
som kunna besegra dem.
Det tredje föredraget hölls af pastor
S öholt frårt Norge, sotn talade ont
fynden och tråden såsom grundelementen
i det rrtenfkliga lifwet.
Det fjerde föredraget slutligen hölls
af föreningarnes stiftare och upphofsman,
den åldrige mr George Williams,
ordförande för förbundet emellan Eng-
lands föreningar. Kttapt hade hanupp-
trädt på predikstolen, förrätt storntande
applåder bröto lös. Alla konferensens
medlemmar tvoro synbart intresserade af
att få fe och höra honom. Den htvit-
hårige gubben, htvars föredrag tolkades
af professor Rudin, framhöll att det
är samma fiender som östverallt i tverk-
den tvilja förderftva ungdomen. Samma
ftridstvapetr kunde derföre begagnas öf-
toerallt och wid alla tillfällen, och dessa
tvapen tvoro rättfärdighetens pausar och
trons sköld. Wälfignelsen af de kristliga
ynglingaföreningarne beftode deri, att de
lärde de unga männen att rätt föra an-
dens ftvärd. Till sist uttalade talaren
sin glädje öfwer att få ttärtvara här tvid
detta elfte stora möte bland de fwenska
bröderna.
Härefter afslöts dagetts förhandlingar
med en bön af pastor Beskow från
Stockholm. Den officiela delen af den
första nrötesdagen tvar nu slut. Senare
på aftonen fartrlade sig konferensens med-
lemmar till ett förbrödriugsfatnqwäm.
Torsdagen den 16 augusti
öppnades de egentliga diskussionerna.
Redati första dagen hade man på förslag
af hr Charles Fernraud från
Gånötve, generalsekreterare i tverldsko-
tnitötr, tvalt till konferensens president
biskop von S ch råe l e fanrt till vice-prefi-
dettter hrr G. William s, England,
greftve A. vott Bernstorff, Tysk-
land, d:r W a nu e r, Amerika, professor
Borde, Götretve och friherre Ruppe,
Stverge, och till styrelfetnedlemmar pasto-
rertra Echko ff, Norge, Paulsen,
Danmark, R u s h t e n s ch ell, Ryssland,
K r u nr m a ch e r, Elberfeld, kandidaterne
Friis, Stverge, W. H. Mills, Eng-
land, R. A. Orr, Amerika samt pastor
B a c h, Frankrike·
Till korrferenslokal roar ursprungligen
A t e n e tr tn, Kungsgatan 2, tillernad och
för detta ändamål hade den wackra bygg-
naderr iklädt sig högtidsdrägt. Gården
stod prydd med flaggor, enar, och sta-
tyer, föreställatrde bilder ur Nordens hi-
storia, hwilka af bildhuggaren Dyfwer-
man, sjelf medlem af Stockholms krist-
liga ynglingaförening, ftälts till feststy-
relsens förfogande, sanrt såtväl byggna-
dens salar som dess yttra facader tvoro
smakfrrllt dekorerade. Men i anseende
till deltagarnes talrikhet kunde denna lo-
kal blott omvändas till samlingsplats för
de enskilde medlemmarne, medan de egent-
liga förhartdlingartte måste ega rutn i
Blasieholmskyrkan.
Ester nrorgott andakt, hålletr af pastor
O stertna n från Göteborg och ett der-
på följande kort bönetnöte, under hwilket
de skilde nationernas delegerade hivar på
sitt tungomål åkallade samma gemen-
samma Fader, frantstäldes till diskussion
frågan: Htvilka medel böra fö-
rettingarne anwända för fitta
aktitva medlemmars andliga
utweckling och för ringe mäns
omwändelfe i allmänhets
Frågatt inleddes med ttoenne föredrag
öftver ämnet: H tv ad säg er Vibeln
till tvår tids unge män, det ena
skriftligt af mr Herbert Trittotr
från London, font framhöll att bibeln-
så kalla tvi jrr tvår heliga nrknnd —-icke
är menniskoord utan ett ord ifrån Gnd
sjelf. Den itrttehåller gudomlig sanning,
gudomlig kraft. Och i denna bok finnes
ert centrum, omkring htvilket allt annat
satnlar sig —- Jesus Kristus-
Han är ork idealet för hwarje ung man,
font will gå den goda tvägen. Hari är
tvägen, sanningen och lifwet. — Det
andra föredraget hölls af pastor R o os
från Bern. Wår tid är en tid as oro,
af föttderflitenhet på alla områden. Htvad
wi derföre behöfwa är att flitigt forska
och ratrfaka i Gtrds ord, för att ställa
oss detta ord till lydnad och efterrättelse,
ty endast i detta ord finnes kraft, fasthet
och stadga. Der lär den rrnge mannen
att känna sitt stora uppgift: att likna
Herren Jesus Kristus-. Der får han
kraft mot frestelserna; der får han ock
kraft att bära det hårt och den smälek,
som kunna komma honom till del-
J anslutning till dessa föredrag ytt-
rade sig härefter många talare, såsom
pastor S ch ü m b a ch, pastor K r rr m-
nracher och hr Wifhard frånNetv-
York, pastor Kaiser och hr Aldri-
cios från Spanien, framhållande bi-
belrrs betydelse såsom medel för andlig
uttveckling. Wi borde, sades det, mycket
mera än hittills giftva bibeln ide unges
händer. Detta ord är det bästa medlet
för fiendernas bekämpande och ftvårigbe-
ters öftverwinnattde. Det öpprtar och
widgar blicken; det gifwer ro under lif-
tvets alla förhållanden. —- J ett längre
föredrag framhöll grefwen vott Bernstorff
att jerrrte bibeln äftvetr andra goda me-
del borde antvändas, såsom t. ex. goda
bibliotek, uppfriskande kroppsöfningar, m.
m. — Herr D aarn ett från Amster-
dam yttrade tväsentligen följande: Wår
ställning såsom kristna, tvårt rätteftröre
wid arbetet för Guds rike är angifweti
dessa ord: »gån ut och förkunnetr eman-
geliunt för hela skapelsen«! Detta är
det ena wigtiga; det andra är tvårt lif.
Ord ärv ofta blott en ljudande malm och
en klingande bjellra, men det som talar
kraftigare »än orden, det är lifwet, ger-
ningen. Aro wi blott genomträngde af
äkta broderlig kärlek och kunna menrriskor
på tvårt lif se att wi stå i beröring med
Gud — ja, då skall också tvårt arbete
krönas med wälsignelse, rik wälsignelse-
Etr talare omtalade från gamla histo-
rien den olika tverkan, fotu de båda stör:
fta tvältalarene i forntiden utöfwade pa
fina åhörare. Då Cicero, den romerska
tvältalaren, uppträdde i folkförsamlingen,
utropade romarne i förtjusning. »O
htvilket skönt tal«l Meri då Demostenes
talade, brrrfto alla grekar rtt i ett hän-
förelsens: »Upp och låtvttt ofs strida
tnot fienden«l Ett fådatr werkan forn
Demostenes’ tal hade, måste tvi också låta
bibeln utöftva på oss, låta den wara en
kraft, som eldar till förnyad kamp mot
fienden. »A’ Pennemivl ,,Tlll strids«l"
— Betydelfen af söndagsskole-
tv e r k s a tn h e t e tr framhölls äfwen.
Professor Rudirt yttrade bland annat-
»Låtom oss, då wi tvilja tverka för Guds
rike, respektera dess natur att tvara ett
säd e sko rn, ett frö, fotn genom sin
inneboende kraft fmåttingsont tväxer upp
till ett träd. Låtom oss icke bygga ett
stort hus på ett gång, utan lägga grun-
den först, och sedan, stilla men säkert,
bygga på denna grund. Det fattas oss
ofta tro just i detta afseettde tvid werk-
sanrhetett för Guds rike. Och dock har
Gnd sjelf trott på detta, då hanigantla
testamentet först gaf löftenaoch sedan
i tidens fullbordan lät sitt Sott födas
såsom ett ringa menniskobarn, ja lät ho-.
nont dö på korsets träd.
Nu höllos twetme föredrag öfwer F ö-
reningsmedlemmarnes in-
bördes pligter af hr Auld,.
Skottland, och hr P e t t on e l, Schweitz.
Deri förre sammanfattade deras pligteri
följande: heligt lif, allwarlig bön, hjert-
ligt deltagande, broderlig kärlek, hängif-
tvelfe för arbetet, uppoffringar derför.
sil sli-
si-
Eftermiddagens möte upptogs, likasom
den första dagens, af föredrag. Förft
talade professor Bard e från Gånåtve
ont ynglingaföreningarnes uppgift och de
kristnes pligt att understödja dessa, samt
framdrog till sist den kända sägnen om
Stockholms grundläggning, hurusom en
,,ftock«, fyld med dyrbarheter, flutit i«
land på en »bolnre« och blifwit anled-
ningen till etr stads grundläggande. Etr
sådan dyrbar stock tvore ock ynglin–
gaföreningarne; der gömdes fol-
kens dyrbaraste skatt: n rt g d o m e n; och
giftve Gud att en dag denna, till det-
yttre få bräkliga farkost måtte lattdanted
sitt dyrbara last wid etvighetens strand,
tvid kusten af det himmelska land, dit-
inga storntar nrera trå.
Paftor Edtvyn Hofkirts från
London talade om tro och o tro. Han
begynte med att påpeka att detta ämne
wäl tvore af ,,allmänt« intresse, af in-«
tresfe för alla nationer, af intresse för
alla unga. Derefter framdrog han några-
af lifrvets stora »gåtor«, om lifwets ur-
sprung och mål, om« dödens tväsende och
afgörande betydelse, och tvifade huru de
åskådningar, som icke htvila på bibelns
grund, fullständigt lemnade menniskan i.
sticket, då hon tvill söka stvar på dessa
betydelsefrrlla frågor. Han tvifade ock·
hurtr mycket af det goda man hos tvisfa
af otrons menniskor finner, helt enkelt är-
en följd af det kristliga inflytande, under-
htvilket de stått sedan barndomen. Han
tvifade hurrt ofruktbart otrons land är,
hrrru otron blott kan föröda, men icke
plantera nytt, hurrr den kan rifwa ned-
men icke bygga upp och flirtade med en
uppmaning till trohet, just i denna
tid af otro och förnekelse.
Till sist talade pastor Wilhelnt
B e ek från Danmark. Han betonade att-
kristendomen icke är någon dyster religion,
som tvill stjäla från de ungas lifwets
ljus och glädje. Twärtomt Det är lju-
set, glädjen sjelf, framför allt den inre
glädjen, men dermed ork den yttre gläd-
jen, friskheten, urtgdotnligheten.
Flere goda sånger fjöngos mellan fö-
redragen af Stockholmsföreuings sångkör,.
bland andra ,Jag är en pilgrim
här«. Såsom färskildt gripande om-
nämnes misfionssången ,S e kl e r n a s
tv ä k te r«, der solot sjöngs af pastor P.
Lundån från Göteborg.
(erts-)
Julius Krohn.
Gårdagerts aftonpost meddelade dens.
djupt sorgliga underrättelsen att ett af
Finlands ädlaste och mest framstående
söner, skalden och wetenskapsmatcnen, pro-
fessor Julius Kr ohu under en
fegelfärd wådligen omkommit. Professor
Krohn, forn för tillfället tvistades hos
sina åldriga föräldrar på deras egendom
Kiiskilä nära Wiborg, hade med fin fy-
ster företagit en fegelfärd, då af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
