Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna hos elewerna förutsättas«, har
till senaten öfwerlemnats att öfwerwäga
,,om widtagande af de mått och steg,
som kunde anses ändamålsenliga till
förekommande för framtiden af anlednin-
gar till dylika anmärkningar«.
Till denna historia hör ännu att ofwan
citerade utdrag nr Melanders historia
är, sådant det förekommer i den officiela
skrifwelsen, — oriktigt i asseende å ett
och annat uttryck. Så heter det t. ex.
icke i denna bok (s. 98; 2:dra upplagan,
1887) att ,,bönderne beröfwades sin
egande- och åborätt«, utan att ,,bönderna
förlorade fin egande- och åborätt«. Detta
tyckes utwisa, att citatet icke årtaget direkt
ur boken i original, utan att stället i fråga
först blifwit öfwersatt till ett —- grann-
språk och derifrån ånyo öfwerfatt till
swenskan-
— Borgå stifts biskop anträder den
21 september, åtföljd af prosten Lyra
och kyrkoherden A. Neowius, sin visi-
tationsresa, rörande hivilken wi redan
angifwit ordningen.
—- Fragan om en hushållsfkola i
Wiborg. Landtbkukgsiillskapets i Wi-
borg direktion har med anledning af
jordbruksexpeditionens bref om inrättande
af hushållsfkolor beslutit att, innan nå-
got widare i saken göres, införskaffa
Helsingfors hushålls-skolas årsredogörelse
samt härpå stöda sina ividare åtgöranden
i och för frågans realiserande. (O. F.)
—- Htsllning. Då skalden Z. Tope-
lins härom aftonen spatserade genom
kapellesplanaden, uppfpelade Uleåborgska
musikkåren ett stycke ur operan ,,Kung
Karls jagt«.
— Fredrikshamns jernwägsfräga.
Förstärkta stadsfullmäktige i Fredrikshaniti
hofwa beslutit anhålla hos regeringen
om att staten. så fort sig göra låter, skulle
på stadens bekostnad låta werkställa in-
strumental undersökning af en jermvägs-
linie från någon lämplig punkt på den
blifwande Kontoola—Kotka banan till
Fredrikshamn-
— Påtänkt minnesstod ät profes-
sor Krohn. Såsom grundplåt till en
blifwande minnesstod åt aflidne professor
Julius Krohn har en person, som will
bliswa okänd, till red. af W. U. öfwer-
lemnat 50 mark.
— Frågau om ryska folkskolan be-
handlades iförgår as stadsfullmäktige
Beredniugsutskottet hade föreslagit att
fullmäktige skulle giftoa fkoldirektionen i
uppdrag att genom tillkämiagifwanden
uppmana de i skolåldern svarande barn
med ryskt modersmål, hwilka äro be-
rättigade till sotkskoleunderwisning af
staden och ej äro i åtnjutande af mot-
swaraude undertoisning i annan läro-
anstalt, att anmäla sig hos direktionen,
hwilken, i händelse ett tillräckligt antal
elewer anmälde sig, egde att afgifwa
förslag om inrättande af en rysk solk-
skola. Ester en kortare diskussiott an-
togs utskottet förslag.
— Tå-fcst för nykterhetens tvänner
hålles i Petersbiirg nästa tisdag kl. 5
e. m. i nykterhetsföreningens lokal,
Sagoradnaja prospect, hus 46; kio. 2.
Föredrag hålles både på finska och swen-
ska, dessutom bjudes sång och musik.
Söndagen predika:
J Rikalaikyrkam finsk högmesfa kl. 9 pastor
Broberg; — swensk hömessa kl. 12 pa-
rar Auwinen; — finsk aftonsång kl. 6
paistor Enkwist.
J Gamla kyrkan fwensk högmesfa kk. 9 pastor
Auwinen; — finsk ögmessa kl. 12 pastor
Broberg; — swensk aftonfång kl. 6 pa-
stor Bengelsdorff.
tik Baekela: finsk. gudstjenst kc. 10.
Wid Georgögatan 12c fwenfk predikan kl.11
f. in. och 7 e. in.
Gråswikögatan Rm 12 predikan kl. 7. e.
m. af Petter Malmqwist.
J Allianöhnset (Högbekgsg. 22): kl. 11 f. m.
swensk predikan af J. A Karlberg; — kl. 7
flere talare. Kl. 5 finsk predikan af A. Mä-
ktnen. Om onsdag kl· 8 swensk predikan,
fredag kl. 8 möte för troende.
Böneftuuder med bibelförklaring
hållas:
Måndag i Stadsmissionshyddan kl.
7 på finska: pastor Bengelsdorss.
Tisdag i Gamla kyrkan kl. 6 på swen-
ska: pastor Stenaerg.
Onsdag i N ikolaikyrkan kl. 6 på finska-
paskor Stenberg.
Fredag i Stadsmissionsh ddan kl
7 p swenska: pastor Bengeksdorff.
E bf Tidningens lä-
. · sare och korre-
spondenter göres upp-
märksamma på att re-
daktionens adress nu-
mera är Westra
Brunnsparken 6.
Hoktunga.
Bref till F. Weckobladet.
,,Hafwets öar sröjde sig,
Att en frälsare är född,
Qch att nådeit bjuds en hwar,
Till dess Herrens kännedom,
Wäldig såsom hafwetsfsroall,
Hela jorden täcka skall«!
Med dessa ord öppnades missions-mö-
tet på Sottunga söndagen den 15 juli.
Med redaktionens benägna medgifwan-
de tvilja wi meddela F. W:s läsekrets
ett och annat från detta möte; men ber
då också att få förutskicka några upplys-
ningar om Sottunga och de religiösa för-
hållandena derstädes.
Sottunga är en af de större öarna i
den åländska ögruppen och ligger några
mil i öster från det fasta Åland. »Sot-
tungorne« äro wäl således åländingar,
ehuru de i motsats till sig och befolknin-
gen på närliggande öar kalla folket på
det fasta Älaiid för ,,åländiugar«.
Då de religiösa lifsrörelferna i bör-
jan af 1840-talet började winna insteg
hos den i gros okunnighet och andligt
mörker nedsänkta befolkningen på Alaud,
så ivar det på Sottunga som wäckelfen
först uppstod, och denna aflägsna ö ut-
gjorde till en tid medelpunkten förs dessa
rörelser. kg)
Twänne ,,Ioäckta«« prester, som under
förra hälften af 1840-talet werkade på
Sottunga någon kortare tid hwardera,
fingo wara redskap i Herreiis hand att
wäcka dessa öbor ur deras okunnighets-
och likgiltighetsömn. Meri då dessa ,,her-
dar« icke sjelfiva erfarit förlossningen
Lammets blod, kunde de icke heller
wägleda de arbetande och betungade sjä-
larna till trons frihet i Kristus Jesus.
De »wäckta« arbetade wäl träget under
lagens tunga träldoms-ok på sin fräls-
ning, meii blefivo dock alltmera olyckliga
och hopplösa. Wände de sig till sin lä-
rare tned sina bekymmer, så warnade
han dem för att tro för snart, ,,ty syn-
dasåren kunde då läkas för fort«. Se-
derinera kom dock denne lärare tilltrons
frihet och sade derefter till en af sina
åhörare från Sottunga, som han tillfäl-
ligtwis sammanträffade med: »Wi kunna
aldrig tro på Jesus för snart; wi tro
också alltid för litet«.
Hela Sottunga hade ml blifwit upp-
skakadt ur syndasömnen, och då ombyte
as prest skulle ske, sändes en deputation
till domkapitlet med ödmjuk anhållan att
Sottunga skulle få en ,,wäckt« prest.
Deputationen återwände med det månlj-
ga swaret, att de borde bedja skördens
Herre derom. Någoii tid derefter kom
också en härlig bönhörelse, då Sundell
blef deras kapellon. Han hade funnit
trons hemlighet, Kristus Jesus, och kom
med förmissningeus fröjd och fridens bud-
skap på sina läppar. Nu blåste en tvind
från Herreiis ansigte, soni gaf lif och
den ene efter den andre började wittna
om erfaren förlossning genom Kristi blod.
sk) Pä den tiden hade Sottun a egen ka-
pellan; nu bor deras kapellan på et tre mil
längre ut till ass belägna Kökan J regel
hållas gndstjent på S. en gång i månaden.
En wäldig andlig rörelse uppstod sålun-
da och utbredde sig småningotii öfiver
större delen af Åland.
Stora skaror strömmade från alla håll
till Sottunga för att höra Sundell och
se hwad Gud der werkade. Mait med-
förde en mils wäg stegar att resa upp
mot kyrktväggen för att, om möjligt,deri-
från kunna höra predikan, ty att komma
in i den lilla kyrkan tvar på långt när
icke alla förunnadt.
Denna wäckelfe war icke blott den för-
sta allmänna på Åland, utan den war
också mera omfattande och djupgående
med waraktigare frukter än de religiösa
wäckelser, soni sedan här och hivar före-
kommit på Åland.
Sedan wäckelseii gått fram, wisade det
sig här, såsom alltid och allestädes, att
icke alla blifwit tverkligt omivände, som
warit mer eller mindre kraftigt berörda
af den wäckande och lifgifwande Auden.
Många blefwo dock frigjorda isanningen
och trogna Jesu efterföljare; och de som
icke blifwit pånyttfödde, woro dock de
allra fleste till sitt yttre märkbart förän-
drade. Rättfärdigheteii hade östverhaud
och Herrens lof förkunnades med stor
glädje af de lyckliga »fottungarne«.
Ester någon tid började dock ogräset
att förqwäfwa den goda säden; ett nytt
slägte uppkom, och efter omkrittg tjugo
år började otron och ogudaktigheten åter
framträda mera uppenbart och få öfwer-
hand bland öns befolkning. J början
af detta årtionde war, försäkras det, den
andliga nöden nästan allmän bland fol-
ket på Sottunga, ehuru okunnigheten icke
war så stor,— som före den första iväckel-
sen, och några funnos, som ansågos för
fromma och gudfruktiga. Någon själ
fans wäl dock, hos hmilkeit trons eld
ännu brann, om äii swagt och obemärkt.
Men tiden war nu inne, då det sanna
religiösa lifioet åter skulle börja att upp-
blomstra på denna trakt. Äfwen till S.
nådde ryktet ont predikanter fråii Smerge,
som werkade på andra trakter på Alaud-
Men detta rykte war sådant, att alla,
som hade någon allwarligare tanke på
sitt ewiga wäl, bådo Gud förskona ön
från de farliga willoandarne· Är1883
på hösten kom emellertid en swensk bro-
der S. att företaga en resa till dessa
mera aslägsna öar och blef mottagen äs-
wen på Sottunga samt höll der ett före-
drag. Man hade just ingenting annat
att anmärka emot hans lära än att han
icke nämt Luthers namn eu enda gång,
ehuru han hållit en lång predikan. En
af de «gudfruktiga« qwinnorna tyckte
också, att det toar högst märkwärdigt att
hon icke kunde förniå honom att dricka
ens ett enda glas punsch eller win-
Då den i Herreit afsomnade brodern
O. från Äbo kort derefter besökte Åland,
uppmanade S. honom att resa till Sot-
tunga. Denne alldeles »olärde«, mindre
begåfwade och till det yttre mycket oan-
senlige man behagade Gud omvända få-
fom sitt redskap till att på Sottunga
upptända en eld, som sedan dess icke
slocknat. O. predikade der några dagar
med den påföljd att en kraftig wäckelse
uppstod. Till en början blefwo några
af de »gudfruktige« (Ag. 16: 14) förda
till Kristus. En af dem brukar berätta,
hurusom br. O. en afton predikade så
om ingåendet genom den trånga porten,
att hon med all sin kristendom blesutan-
sör och måste falla till korsets fot och
mottaga barmhertighet. Detta war en
salig stund, sonr hon i ewighetwlll tacka
Giid för.
(Forts.)
Prestmötet i Tantnterfors.
(F0ktis frän N:o 34).
En annan fråga af stor bärioidd som
upptogs till diskussioii, lydde: B ör
den lutherska kyrkan i när-
svarande förhållanden sträf-
tva till ett större beroende af
staten eller till en större en-
het och slutenhet inom sig
sj elf?
Frågan refererades af kyrkoherden
Nyman, som framhöll, att en underk-
ling uti kyrkans förhållande till staten
blifwit nödwändig i riktning mot kyrkans
sjelfstyrelse. Båda, staten och kyrkan, be-
höfwa hwarandra, men staten, der sepa-
ratistiska och okriftliga intressen redan
nu ofta göra sig gällande, får icke stifta
lag för kyrkan. Separatisterna få lag-
stiftningsrätt; kyrkan bör också få den-
samma. Separatister få sjelsnza till- och
assätta sina prester, — åt domka-
pitlen bör också medgifwas
full domsrätt i rent kyrkliga
frå gor. Ref. framhöll widare bekän-
nelsetrohetens stora betydelser. Hellre
afgå från etnbetet än i einbetet drifwa
en bekännelsen motsatt lära. Wi d a re
bör kyrkan återupptaga den
krisstna kärlekswerksamheten.
Den werldsliga, kommunala fattigwården
saknar nemligen kärlek och förbätt- En
ordnad, icke splittrad kärleks-
werksamhet blefwe det fasta-
ste wslrn för kyrkan· »Wårt
mål bör således wara att arbeta för
kyrklig sjelfstyrelse, sammanslutning kring
bekännelsen — en tro, en Gud, ett hopp
— och för en ordnad kärlekswerksamhet.
Borde icke wårapresttnöten,
för att bättre motswara sin
tvigtiga bestätumelse,utgöra
slutna brödramöten, referera-
des af prosten M e l l be·r g , som fram-
höll önskwärdheteii af dylika slutna mö-
ten, emedan under dem skulle uppstå bro-
derligare samtal än fallet tvore om för.-
handlingarna wore offentliga. Talaren
åberopade flere ställen i bibeln, hniilka
tillstädja sådana enskilda meningsutbyten.
—- Prosten Rosengreti ansåg dock att
allt hemlighetsmakeri borde undwikas, då
det gälde Kristi läror. Mötet beslöt äf-
weit att förkasta förslaget-
Hurtc skall tvårt folks dyra
klenod,desssabbatsdag från
sitt djupa förnedringstill-
stånd åter blifwa upphöjdtill
en helig Herrens dag? Prosten
Mellberg hade framställt frågan emedan
sön- och helgdagarne hos oss förivand-
lats till sport, fest och resedagar samt
förnöja köttets begär-
Pastor Schöneman m. fl. ansågo nöd-
wändigt att fästa styrelsens uppmärksam-
het på att staten sjelf ger anledning till
sabbatens wanhelgande genom sitt exem-
pel. Tillockmed i England hwilar om
söndagarne all rörelse äfwen å de an-
nars så anlitade jernwägarne med un-
dantag af de nödwändigaste posttågeil.
Lustfärderna, tnnsikkårernas m. m. afton-
underhållningar borde förbjudas, presterna
borde icke uppläsa deras knngörelseri
kyrkorna, t. o. m. kyrkofärderna med ång-
båtar till andra församlingar äro icke att
rekommendera. Prosten Rosengren an-
såg för sin del att inga yttre lagbud
hjelpa, utan bör Gilds nådewerk först
ske i menniskan och hela lifivet genom-
trängas as sabbats-tanken.
Bör den kristne skilja sig
ifrån werlden eller bör han
inblanda sig i werlden för
att förbättra densamma, re-
fererades af pastor H. Wegelins. Det
rätta ansåg han, enligt referatet i F:d,
tvara midt emellan den asketiska tillbaka-
dragenheten och den moderna werldslik-
ställigheten. Wi böra skilja oss ifråii
werlden, icke älska werlden, men detta
skiljande består i att beioara hjertat obe-
smittadt af werlden. Den kristne måste
draga sig fråti mycket, som werlden an-
ser tillåtligt och får icke draga gemen-
samt med de ogudaktige. En allmän
regel katt dock icke uppställas, ty grän-
serna äro olika för olika personer och
kvid olika tillfällen. Må hivar hivar och
en blott troget lyda sitt samwete. J sin
kallelse må den kristne anwända de gåf-
wor honom anförtrotts och söka wända
werldens barns sinnen och tankar uppåt,
men wara på sin wakt att icke sjelf
blifwa besmittad, ty hans umgängelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
