Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liin tia wetkobladet.
Helsingfors-.
TT o rs ö a g e n den 20 cYheptemöer
Nto 37.
1888.
Yrertumerationspris :
el n fors ä Missionsbokhandeln,
J H st gAlexandersgatanW
elt år ..... 8 mark 60 penni .....
alft är . . . . 2 mark — penni .....
jerdedels är. . 1 mark 25 penni .....
genom po kontoren
3 mark ’
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni-
J landsorten
pennr.
Redaktör:
Znna Edelyeitm
adress: W. Brunnsparken N:o S.
Znnonfer
emottagas å Missionsbokhandelm Alexandersgatan 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti««: 15 p.;
önskas ösa-ersättning tillkommer 2 p.
LFråu inwiguiugen af Böne-
hnset i Tammerfors.
Bref till F. Weckobladet.
Finska Weckobladets läsare torde ännu
påminna sig den sorgliga underrättelsen
om, att Bönehuset i Tammerfors sistli-
den tvinter blef lågornas rof.
Dess egare, en för Guds ords fria
förkunnande warmt nitälskande person,
har emellertid i stället låtit uppföra ett
nytt hus, större och prydligare än det
förra. Och söndagen den 16 dennes in-
wigdes detta hus för sitt ändamål. Pre-
dikanter och missionswänner från widt
skilda håll hade redan på lördagen an-
ländt till festen. Tidigt på söndagsmor-
gouen började det med blommor och
grönt rikt dekorerade huset att fyllas af
en intresserad åhörareskara.
Kl. 10 f. m. öppnades mötet af bruks–
patron Edw. Björkenheim med
uppläsattde af Joh. 3: 1——21 samt bön,
hwarefter han i ett kortfattadt festtal ka-
rakteriserade den närwarande tiden, såsom
warande i många afseenden en ytterlig-
heternas tid, samt förswarade den fria
religiösa lifsrörelse, som i tvått land
under namnet frikyrklig, arbetade för
andlig wäckelfe och och uppbyggelse,tills-
widare tytvärr till följd af de motsatta
ytterligheternas swallwågor tungt och
swårt, men som dock för framtiden torde
få en icke ringa betydelse för den and-
liga -utwecklingen. Gent emot den rigt-
ning, sotn endast i en starkt organiserad
« statskyrka fåge en borgen för folkets
framtida lycka, häntvifade talaren till
England, Skottland och Amerika, der de
olika religiösa samfunden aktningswärdt
famwerkade för Gads rike. Det kristliga
lifwet hade i dessa länder slagit djupa
rötter. Söndagsskolewerksamheten wore
blomstrande. En mångsidig kärlekswerk-
samhet hade utwecklat fig. För den yttre
»missiotten wore intresset så stort, att
millioner årligen offrades för ewangelii
förkunnelse bland hedningarne, och tu-
sentals män och qwinnor bland den stu-
derande ungdomen stode redo att willigt
offra sig för att uthära ewangelii bud-
skap till den mörka hednawerlden. På
kontinenten, der statskyrkorna ännu her-
skade, kunde man, såsom en motsats der-
till, wid de yppersta universiteten finna
teologie professorer, som förnekade Kristi
gudom, medan otro och andlig död allt
mer griper omkring sig blandgmassornm
Widare kaftade talaren en jemförande
blick på den kyrkliga ställningen i wårt
land nu och för ett tiotal år sedan.
Utan att här wilja beröra det andliga
lif, hwilket talaren erkände alltid före-
funnits och fortfarande finnas inom
statskyrkan, ansåg han henne dock nu i
främsta rummet anwända sin energi för
att sträftva framåt till en allt större ock
fastare yttre organisation. Likwäl torde
hon icke kunna undtvika statskyrkornas
historiska öde — att falla, icke för sina
fiender eller för dissenters, utan för en
tilltagande irreligiositet. Lyckligt skattade
talaren det land, som när sådant in-
träffade, egde en mångsidigt utwecklad fri
missionswerksamhet, hwilken tillsammans
med de kristliga qwarleftvorna af en fön-
derfallen statskyrka kunde i den allmän-
na werldssmärtan räcka olyckliga med-
menniskor en räddande hand. Slutli-
gen betonades att huset icke hliftvit upp-
fördt för att framkalla eller befrämja
någon särskild sekt, utan skall det alltid
stå öppet för en hwar, som med Jo-
hannes tvill peka på Guds lam, som
borttager werldens synd.
- Sedan derpå Daw. 139 psalm af-
sjungits höll predikanten Karlberg från
H:fors uppbygelfeföredrag öfwer Joh.
8: 31—36.
Ester ett kort uppehåll höll predikan-
ten Petersson från Åland predikan för
barn östver Ps. 119: 105: ,,Ditt ord
är en lykta för min fot". Ef-
ter föredragets slut utdelades små illu-
strerade skrifter åt barnen. Härmed woro
förmiddagens förhandlingar afslutade och
middagsrast hölls till kl. 4, då den fin-
ska inwigningen egde rum. —- — —
—–«–-—–—–
Kl. 72 7 e. m. hölls åter swenfkt
möte, wid hwilket predikanten N. J-
Nyreen med stöd af Matt. 15: 1—20
framhöll menniskohjertats naturförderf
och nödwändighetett af en werklig och hel
omskapelse, werkad af Jesu Kristi ande;
hwarester förutnämde Peterssott uppläste
Ef. 62: 7: ,,Herrens nåd will jag för-
kunna, Herrens lof för allt hwad Her-
ren har gjort oss och för det myckna
goda emot Israels hus, som han har
gjort dem efter sin barmhertighet och
sin nåds rikedom«. Talaren sade sig
för egen del wilja instämma med profe-
ten af hela sitt hjerta. Han uppmana-
de alla, sotn mottagit Guds nåd, att tro-
get anwända hwarje tillfälle att förkunna
denna nåd på ett eller annat sätt för
andra samt att tacka och loftva Herren
för allt hwad han gjort dem; icke blott
för det, som synes dem godt och öfwer-
ensstämtnande med deras- önskningar,
utan för allt, äfwen det bittra, ty
för dem, som älska Gud sant-
tverkar allt till det bästa(Rom.
S: 28). Men icke blott för det goda,
tvi sjelfwe fått erfara, utan äfwen för
Guds godhet mot wår nästa borde tvi
tacka och lofwa honom. Den godhet,
som Gud bewifade, wore icke ringa och
obetydlig, utan ,,efter« d. w. s. intån
af Guds barmhertighets och nåds rike-
dom. —- Q huru förkrossad och full af
blygsel öfwer sin tacksamhet måste icke
hwarje uppriktig åhörare känna sig un-
der detta föredrag? Mett det war en
salig blygsel, och när föredraget war
skulle warit lika märkelig.
slut bröto hjertats känslor ut i en kraf-
tig lofsång-
När den offentliga sammankomsten för
dagen war afslutad, anwände de samla-
de predikanterne jemte några andra mis-
sionstvänner ännu den sena aftonen äf-
wensom följande förmiddag för samtal
öfwer wissa, den kristliga werksamheten
berörande frågor, hwarom några upp-
lysningar i annat sammanhang torde
komma att meddelas.
Måndagen den 17 kl. VHS e. m-
hölls på swenska föredrag af sjömans-
predikanten Carl Orest frän Kronstadt
öfwer Luk. 4: 18——19 och af Tuoeson
från Åbo öfwer Dato. 23 psalm, hwar-
på mötet afslutades af Franzon från
Amerika med några allwarliga wäckelse-
ord och bön-
Kl. Ijzs hölls finskt möte af flere
talare.
Herr A. Mäkiueus tal «
wid den finska inwigningen af Bönehuset i
« Tammerfors.
På eftermiddagen kl. 4 war högtids-
"rummet till trängsel uppfylldt med en
finska talande publik. Efter det man
sjungit spalmen ,,Wår Gud är oss en
wäldig borg«, besteg litteratören A. Mä-
kinen talarestolen och sedan han uppläst
psalmen 84 och hållit en kort bön, ytt-
rade hatt följande:
Detta år ett betecknande år i menni-
skoslägtets historia, ty det afslutar ett
märkwärdigt århundrade. Det sist för-
fltttna århundradet har warit så rikt på
stora tilldragelser, att allt sedan den tid
då tvår Herre och Mäftare, Kristus Je-
sus, blef menniska och werkade synligen
här på jorden, och sedan reformationen
gaf oss en öppen bibel att läsa, har icke
funnits något annat århundrade, som
Utan att
tala ont den materiella utwecklingen, som
warit förtvånanstoärdt snabb, har man
på det andliga lifwets område gått myc-
ket framåt. Detta århundrade började
med ett stormigt skådespel. Fränsta re-
wolutionens blodröda lågor lysa wid dess
gräns, lik en eld i den nya tidens mor-
gongryniug. Dess ursprungsorsakerlågo
på djupet i den tidens karaktär; —- wi
hinna icke denna gång gå attsöka dem;
tvi påpeka endast att denna bullrande
omstörtning på det tnenskliga samhällslif-
wets område uppstod i det fanatiskt ka-
tolska Frankrike, hwarest det icke war
tillåtet att tjena Gud enligt sitt sant-
tvete. Hugenotternas förfärliga förföl-
jelse, Bartholomei nattens blodsskuggor
uppwäckte denna storm. Guds rättfärdiga
hämnareswärd hängde öfwer det franska
folket i denna, alla samfuttdslifwets för-
hållanden wåldsanit förnyande tid; och
liksom wid tvårfloden strömmen efter det
den swällt öfwer sina bräddar, söndrar
dammar gör fåroristränderna och mycken
skada, men likwäl lemnar efter sig wäl-
signelse för hela sommaren, så äfwen
här. Gud lät det franska folket härige-
nom, ehuru det war genom menskliga
medel och genom en på ett toäldsamt
sätt frambragt förnyelse, likwiil äfwett
få wälsignelse. Menniskorättigheternas,
folkfrihetens, jemnlikhetens idåer, hwilka
sedan dess bland folken hafwa bestämtdet
menskliga samliftoet och den politiska ut-
tvecklingens wilkor, hafwa som en stilla
frukt från denna rewolutiott utbredt sig
öfwerallt.
Men denna omhwälfning år icke den
enda, ej heller den största under detta
århundrade. Den tvar snarare blott dess
början, sjelfwa wändpunkten. Detta, sonc
sagdt, skedde i ett ytterligt katolskt land.
Annorstädes grodde djupt protestantis-
mens frön. J England, som för tre
århundraden tillbaka blef den protestan-
tiska trons gränswakt genom att slå det
fanatiskt katolska Spaniens stolta flotta-
,,Armada", och hundra år sednare hade
genom en lysande retoolutiotc erhållit
den politiska frihetens grundtvilkor, —
dessa tvilkor som senare skulle framkalla
den franska rewolutionen, hade dessa
frön slagit djupast rot. Från detta land
hade- under sextonhundratalet några för
sin tros skull förföljda protestanter flytt
öfwer Atlantens wågor; de fingo ett nytt
fädernesland i Amerika. Här blattd des-
sa för sin tros skull förföljda puritaner
och qwäkare grodde den fullkomliga
trosfrihetens ide. J denna
ides skydd tväxte andra stora ide-er; —och
sålunda hafwa dessa länder, England och
Amerika, blifwit den protestantiska, bib-
liska kristendomens bästa plantskolor.
Från dessa hafwa under detta århun-
drade utgått de stora, det kristliga lifwet
ledande, idöer, hwilka hafwa gifwit tiden
dess egendomliga färg, tryckt sin stäm-
pel på folkens lif och bildat dess krist-
liga skaplynne.
Om toi kasta en blick tillbaka på de
sistförfltttna hundra åren, se tvi, huru
alla de stora ide-er, hwilka nu beherska
det andliga lifwet och alla dess yttrin-
gar, den tiden grodde i båda dessa lätt-
der. Till först tvaknade Amerikas sö-
ners hängifna hjertan, hwilka andats
frihetens luft, håg att kraftfullt motstå
dryckenskapens skamliga last. Der upp-
stod nykterhetsrörelsen, afsedd
att motarbeta det djuriska lifwet hos
menniskan, som frodas under begärelser-
nas slaftveri. J samma land började
man äfwen motstå det kroppsligaslaftoe-
riet —- ty ända hittills war det tillåtet
i kristenheten att den ena menniskan höll
den andra som sin slaf, och fick sälja
henne sont ett djur. J Amerika bort-
twicjkttade matt denna kristenhetens skam-
flä · —
Samtidigt mognade i England en an-
nan stor idis, missions-arbetet-
Den protestantiska kristendomens friska
flägt hade uppfostrat denna planta och
nu fick den förwerkligande i det praktiska
England. Missionett begränsar sig icke
endast till hedttantissioneu, utan deri in-
neslutes alla den kristna toerksamhetens
widsträckta grenar: hednamissionen, jude-
missionen- sjömans-missionen och den inre
missionen: korteligen alla de skilda sätt,
på hwilka matt nu för tiden arbetar för
Guds rikes utbredande blattd mennisko-
slägtet. Hednamissionett i sin nya pro-
testantiska form fick sin början i Eng-
land för hundra år tillbaka. Då bör-
jade det stora och skötta arbete, som för
närwarande har bringat ungefär tre mil-
joner själar under den kristna sanningens
inflytande samt sändt 6,400 predikanter
till den mörka hednawerlden. J Eng-
land uppsteg äftvett en annan skött brodd
på protestantismens fält. Der uppkom
«Det engelska och utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
