Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rågra anteckningar från dis-
kussionerna wid Missianshns
inwignings festen i Tam-
merfars.
Bland frågor, föreslagna till diskus-
sion. medhunnos följande:
1:mo. Wore det icke af nödett
att årligen anordna åtmin-
stone ett allmänt och fritt
möte för kristna och predikan-
ter i tvårt land?
Wigten af årligki möten erkändes. Er-
farenheten hade redan wisat huru sådana
möten för kristna fråii olika delar af
landet hade bidragit att öka kännedomen
om den fria kristliga werksamhetenilans
det, samt att sprida intresset derför.
Föreslogs derföre, att nästa år, om möj-
ligt,» hålla ett fritt missionsmöte för krist-
na i sammanhang med nykterhetsmötet i
Woiborg i juni månad. En komite» be-
staende af hrr Björkenheim, Mäkinen och
Karlberg, tvaldes för att anordna om
mötet. Hwad mötesorteit beträffar före-
slogs såsoni ett alternativ Abo.
2:do. Htirn böra predikan-
ter gå till wäga wid samman-
komster för att på bästa sätt
tvinna själar för Herrera
Matth. 10: 16?
Frågan gälde förfaringssättet kvid of-
fentliga möten, afseende att draga folket
till Herreti och Frälsaren.
Predikanten K a r l b e r g anmärkte
först om srälsningsmiite11a, som egt rum
i Allianshuset i H:fors, att de wisser-
ligen tväckt uppseende, men också anstöt,
en omständighet som skulle botas. Hwad
formen för mötena, angår, kan dock splitt-
ring bland de kristna åstadkommas både
genom alltför stor frihet och alltför stor
stränghet. Anstötliga namn på möten
borde ttiidivikas. ,,Frälsningsmöte« wore
dessutom ett oegentligt namn, enär alla
kristliga sammankomster kriiig ordet afse
menniskors frälsning. Sådant namn
wäcker misstro. Ledningen af sådana
möten är en fwår sak, och det fordrades
bland de aktitva deltagarena samstämmig-
het, enig öfwertygelse och hänförelse,
tvishet och måtta. Wittnesbörden borde
wara mycket enkla och okonstlade. Mera
stadgade kristna borde nppträda.. Sär-
skilda möten för bekymrade wo-
re wälsignelfebringande.
Herr Palmu framhöll nödwändig-
heteu af att de nytväckta närmare tages
omhänder och med dem den enskilda själ-
tvarden praktiserades. Trodde godt om
frälsningsmöteua, ty de hade samlat icke
blott hamnbusar, utan efterhand äsioeti
en hel hop bildadt folk, och wälsignelse
hade icke uteblifwit.
Pred. Nyrtåem Predikantersj till-
wägagående för själars winnande åt Kri-
stus betingas af deras olika gåfwor. Det
beror derjemte as förhållanden på den
plats der de werka. De måste rätta sig
derefter hurnwida det finnes kristna,som
wilja utan blygsel stå upp och på mötet
erkänna tvälsignelsen af någon särskild
sanning, soni träffat hjertat. — För att
frälsnings-mötena skola arbeta med fram-
gång, fordras organisation. Dock
är det icke formen, utan den hängifna
andan, som frälsar. Skall en predikant
werka med största möjliga wälsignelse,
bör han ej lemnas stående allena, utan
hasiva de kristnas direkta medwerkan att
påräkna. Hwad predikosättet beträffar,
bör det icke inskränka sig till idel text-
förklaringar, utan gifwa rum för om-
tvexling
Pred. Tuveson ogillade det
skrytsamma sättet att ,,pnffa« med mö-
ten, såsom man i tvissa länder tillåtit
sig att göra. Apostlarna gingo icke så
tillwäga, och borde wi helst söka följa
det sätt som de lärt oss.
Herr Björkenheim roar äfwen
en wän af omtvexling, men toarnade för
att anslå ytterligheter, sådana som redan
deltvis förekommit i eget land. Onskade
iaktagande af mera stillhet och ioisdom.
Pred. Braxen. Sättet att minna
själar må ju tvara likaså mångfaldigt,
som sjelftva själarnas olika behof. Pre-
dikan i olika stil, är ett sätt, estermö-
ten för bekymrade ett annat, bönemöte
för troende eller helgelseniöte, hivad man
will kalla det, då det afser de troendes
fullare öfwerlåtelse åt Gud för att skick-
liggöra dem att bättre tvinna andra för
Herren, är ett tredje, ouic än indirekt
sätt. Derjemte wore på sin plats att
hafiva möten för ivittnesbörd, tillfällen
för flera frälsta att inför hopen bära
mittnesbörd om Frälsaren. Sådana mö-
ten må kallas frälsningsmöten, eller
skördemöten, eller något annat, blott de
motswara ändamålet, som är, att de tro-
ende må få till de swagas uppmuntran
prisa med många tungor Guds nåds ri-
kedomar, som de sjelfwa fått skörda un-
der wandringen med Herken-
Pred. Petterson påpekade wigten
af att winnlägga sig om ett sätt, som
kan intressera och göra intryck på åhö-
rarene, och sålunda beröra icke blott de-
ras förstånd, utan äfiven wilja och kän-
sla. Att tilltala känslan, liksom förstån-
det, är rätt då man söker nå hjertat.
Herr Palmic fann möten för kvitt-
nesbörd gynnsamma äfwen för upptäckan-
det af de troendes olika gåfwor, font
kunna komma till anwändning. Af wigt
för själars samlande åt Herreii är också
att »gå ut på gator och gränder« för
att samla folk till mötena, der de få
höra Gads ord. Aftven qwinnoriia böra
på möten få wittna om sin Frälsare.
De fara derföre icke efter att wara lärare,
lika litet som andra, hwilka blott aflägga
ett enkelt wittnesbörd. En lärare
Talaren hade
betyder ju icke detsamma som ett mitt-
ne om den frälsning man rönt.
Pred. M a tts on förordade stilla
möten. » «
Rektor Forsman ansåg det onö-
digt att fästa afseende på alla anmärk-
ningar, hwaraf den själawinnande.werk-
samheten kunde drabbas. Hnru man än
går till tväga, finnes det alltid folk, som
stöta sig derpå. Gammal slentrian be-
stämmer mångens omdöme. Man har
anmärkt att resultaten af wäckelsemötena
ofta äro så otillförlitliga, och att så mån-
ga återfall isynd förekommit· J all-
mänhet är ju så, att många gå tillbaka
till werlden, sedan de en tid warit kraf-
tigt påwerkade af Guds Ande. Men i
alla fall borde en wäckelse fröjda oss.
När ett träd i sommarens början står i
full blom, kan man med säkerhet på hö-
sten wänta sig någon frukt, trots stor-
marna. Så förhåller sig ock med stora
tväckelser. Wi hastva stort behofafkraf-
tiga wäckelsemöten· Namnet gör icke
mycket till saken. Dock må medgifwas
att faror kunna finnas, och att modera-
tion med afseende å tilltvägagåendet är
as nöden.
Herr Björkenheim lville med
hänsyn till annonserandet om mötena
icke utmönstra olika praktiska metoder,
som kunna draga solk tillsammans. Men
man borde undwika att i den tvägen bok-
stafligen likna en clown. Det står
nu med werksamheten på en sådan punkt,
att frågaii gäller antingen en utweckling
åt frälsningsarmen till, eller i riktning
till den gamla werksamhetsformen.
Pred. Ka r l b e r g anmärkte att nå-
got bindande beslut icke nu kunde fattas.
Angående wittnesbörd trodde tal. att man
aldrig kunde öfiverdrifwa, om nian mera
framhölle Kristus och Gnds nåd i Ho-
nom. Qwinnors uppträdande wille tal.
ej motsätta fig. Må de profetera,
men företrädeswis dock tiga.
Missionär Orest ansåg det nödigt,
att rätta sig efter förhållandena på hwarje
ort, så mycket möjligt, och för öfrigt be-
hjerta Pauli ord: ,,bröder, allt som är
sannt, allt som är hedrande, allt
som är rätt, allt som är rent, allt
som är älskligt, allt soni är be-
rö-mligt, om det är någon dygd,
något lofivärdt — tänken derpå«.
Håll korta predikningar och lemna till-
fälle för bekymrade.
Pred. Karlberg. Undwik flitigt
det anstötliga, rädd ej så mycket för om-
dömena, som om Guds ära och menni-
skors religiösa känsla. Låt också de ,,min-
dre ljusen brinna«, mindre förmågor
framträda, och gif s ån g e n mera plats.
Pred. Tuvesott föreslog tillämp-
ning af Apostelens råd: ,,en tale och de
andra döme«, bestyrde genom sin erfa-
renhet sanningen af det talade ordet-
nog erfarenhet om att
arvinnors wittnesbörd hade wälsignelse
med sig, men wille likwäl respektera
Paultis uttalande om qwinnans tigande
i församlingen.
Stud. M ä k i n e n. Predikanten upp-
gifwe tid och rum, der han katt träffas
af bekymrade. Eftermöteii äro bra, men
ofta swåra att sås till stånd. Några
begäftvade predikanter (exempeltvis S p nr-
g e o n) kunna werka till frälsning genom
blotta predikan,; utan några eftermöten,
andra behöftva för sin särskilda gåftoa
eftermöten, för att kunna enfkildt leda
de bekymrade till Herren. Hwarje pre-
dikant pröfwe efter Gads ord bästa sät-
tet och handle derefter med full öfwer-
tygelse, lemnande följderna åt Gud.
Pred. P ette rs o n erkände att han,
mycket intresserade sig äfwen för fräls-
ningsarmån och läste dess tidning med
werklig uppbyggelse, men likwäl ansåg
han, att det ingalunda wore godt om
d es s metoder och tillwägagående skulle
uppsluka alla andra sätt för den kristliga
ncissionswerksamäeten, och hoppades han
att det icke heller skulle så ske.
Herr Pa l m u påminde ännu om
wigten af att de kristna personligen del-
toge i arbetet för menniskors frälsning
genom Kristus, och icke lemnade alltsam-
mans åt en eller flera predikanter. « —
Slutligen uttalades följande önskemål:
Predikantmötet i Tanimer-
fors önskar som någontiiig
synnerligen wigtigt, att de i
Allianshuset hållna fräls-
ningsmötena icke mera måtte
ensidigt utmecklas i riktning
mot frälsningsarmåns werk-
samhetssätt, men modifieras «
derhän, att kristna ej behöf-
de taga anstöt af dem, utan
kunde tverksamt deltaga uti
d em. -
Härmed war diskussionen öfwer frå-
gan afslutad.
(Forts-)
Nyheter för dagen. -
Hemlandet.
— Prowiftonell trafik å Salva-
laksbattån. Enligt meddelande frått J.
T. B. haftva stadsfullmäktige iSt. Mi-
chel beslutit förena sig om det från Kuo-
pio utgångna förslaget att genom en de-
putation hos styrelsen anhålla om Sa-
wolaksbanans upplåtande för prowisio-
nell trafik. Telegratnmet innehåller icke
något närmare beträffande tidpunkten, då
denna trafik skulle taga sin början; men
då, efter hwad man erfar af en i tid-
ningarna offentliggjord förklaring af öf-
weringeniören Tallqtvist, denna bana, till
Ett bres från F. Ali-ridas-
hufwudledaren för ynglingaföreningarne i
Spanim j.
J början af juli a. p. tvar jagi
Madrid, för att intressera några högt
uppsatta personer för en wän i Rubi,
som fallit vsser för religiös förföljelse
och på falsk angifwelse blifwit dömd till
tre månaders fängelse.
Under tiden hade min hustru bliftvit
af domaren tvid underrätten i Parassa
kallad för att tvittna i en mot mig an-
hängiggjord kriminalprocess. Wid min
återkomst instälde jag mig hos domarens
der man meddelade mig, att en förfina
earliftiska idön bekant adwokat erhållit
ett anonymt bref, skrifwit med rödt bläck
och försedt med teckningar af dolkar och
sablar, i hwilket bref han hotades med
döden. fåwida han ej försatte den fångne,
för hivilken jag intresserade mig, i fri-
het. Ehurn jag förklarade att jag icke
hade något med detta bres att skaffa,
förbjöd mig likwäl domaren att utan
hans tillstånd ändra wistelseort. Ester
några tveckors förlopp blef jag åter kallad
att inställa mig —- denna gång tillsam-
mans med min kollega, en nng schweit-
zare, soni arbetade hos mig.
Ester ett samtal med sin konsul till-
t) För någon tid sedan ingick till redaktio-
nen för ,,Jilnglings-Bote«« följande
intressanta skrifwelse, hwilken wi taga oss fri-
heten att här återgifwa, följande derwid tid-
ningen ,,Ungdomswännens«« öfwersättning.
«ken Herren stält mig.
rådde denne honom att så fort sig göra
lät lemna Spanien, emedan han utaf
det font förefallit fått det intryck att det
här gällde en relig.ös förföljelse. Ester
mycken strid med sig sjelf och sedan jag
lyckats öfwertala honom, lemnade min
wän Spanien, och jag instälde mig en-
sam hos domaren. Här erfor jag att
löjtnanten för borgaregardet, för tillfället
i Nubi, wittnat det han egde beivis på
att jag skulle haftva skrifivit ett annat
anonymt bref till chefen för landtwärnet,
hwilken jag äfweti hotat med döden. samt
att min kamrat likaledes haft del i kom-
plotten. För jemförelses skull måste jag
deportera ett prof på min handstil. Jag
protesterade pä det kraftigaste emot en
dylik beskyllning samt afgaf den förkla-
ring att det hela, enligt min åsigt, en-
dast war en plan, uppgjord af tvåra
motståndare för att nttränga mig från
den ewangeliska werksamheten, inom hwil-
Först senare fick
jag klart för mig hwad motståndarne af-
sågo med denna plan. Genom att au-
klaga mig för att hafwa hotat en mi-
litärpers on, singe krigsrätten beifra
saken, och på grund af egendomligheterna
tvid den spanska krigs-rättens förfarings-
sätt kunde målet utdragas i åratal, utan
att den anklagade eller hans förswarare
finge den ringaste kännedom om sakernas
ställning; på så sätt kunde mina fiender
hastva den tillfredsställelsen att se mig i
fängelse på, hwem wet huru låiig tid,
anklagad för ett gement brott, utan att
deras beteende finge det ringaste sken af
religiös förföljelse. Generalen i distrik-
tet Catalonien Iville dock ej upptaga må-
let; kanhända genomskådade han ankla-
garnes orättfärdighet.
Hurn många resor och huru mycket
penslingar har icke allt detta redan kostat
mig, och hwilkeu ångest har icke min
stackars hustru warit underkastadl Här-
med är dock icke allt sagdt. Jemte band-
haftvandet af ewangeliska skolan i Rubi,
söndagsskolan och den af omkring 40
personer besökta gudstjensten, går jag
hwarje wecka till Sabadeu, en liten plats,
omkring 12 kilometer härifrån med c:a
20,000 innewånare. der wi hastva en
liten församling. Från tid till annan
låter jag i kaffehuseu och å gatorna ut-
dela prospekter jemte upprop, för att
lägga beslag på publikens uppmärksam-
het-
För en månad sedan offentliggjorde
jag en skrift med titeln: »H wad ä r
fastandet«? Senaste»torsdag skulle
jag tala öfwer ämnet: »Ar öronbikten en
apostolisk handling«? Wid tiden för
« sammankomsten wisade sig polischefeti och
förklarade i kretsföreståndarens och doma-
rens namn församlingen upplöst och
stängde dörrarne. Jag gick till krets-fö-
reståndaren, hwilken sade mig att han
icke egde någon kännedom om att ett
etoangeliskt kapell existerade. Jag swa-
rade honom att jag dock personligen hade
meddelat honom om inwigningen af detta
kapell, hwilket han emellertid icke wille
medgiftoa, ntan fordrade en ny anmä-
lan. Olyckligttvis war prospektet, som
man utdelat, icke försedt med trycknings-
ortens namn; kapellets waktmästare häk-
tades och jag erhöll en tredje anklagelse
på grund af boktryckarnes försumlighet-
För några dagar sedan kommo fem
personer, åtföljda af domaren, för att
hos mig anställa hnswisitation efter de
prospekt, på htvilka nämnda möte war
utlyst. Diu boktryckaren är illasinnad,
kan denna sak leda till mycket obehag
för mig. Jag tror dock att han, ehnru
likgiltig i religiöst hänseende, skall tala
sanning.
Från Sabaden tillskrifwersmig en tvän,
att det ryktet ginge bland de katolska,
att maii skulle hålla mig i häktet under
hela ransakningen, hwilken kan räcka må-
nader, ja år; äfwen om jag sedermera
bleswe frigiftven, skulle dock sanningens
fiender känna sig rätt tillfredsstälda.
Den Ewige lefwer dock och s r allt
och har hittills ej tillåtit att jag allit i
fiendernas händer.
Tack käre broder för edert brefl Ni
känner nu min ställning, och jag beder
eder söka förmå de kristna hos eder att
komma oss till hjelp. Mera arbetare be-
höftves här; ensam förmår jag uträtta
så litet. Måtte Herren wälsigna och
hjelpa eder i edert arbetet En kristlig
helsning från eder tillgifne
- F. Albrieias.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
