Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom i stor rörelse. Omfider blef han,
för att rädda sitt lif, mohaniedan, men
kunde dock ej undgå att blifioa hals-
huggen.
Sålunda hafiiia Jesu ord: ,,Många
skola komma i mitt namn och säga: Jag
är det, och de skola förföra många«, på
det mest noggranna sätt besannats, först
med afseende på Jerusalems förstöring
och derefter genom seklerna, allt härin-
till. Hurii dessa Herreus ord tvinna en
lika noggrann uppfyllelse också iwårtid,
äfwenfom af hwilken djup och oändligt
wigtig betydelse Jesu warning mot för-
förelsen är för alla Hans sanna och
trogna efterföljare, särskildt i denna yt-
tersta tid, detta skola ivi i efterföljande
betraktelse söka påwifa.
Diskussioueu i Auiaushaset
angående
Qwiimans verksamhet.
Herr Björkenheim. Efternågra
förklarande anmärkningar angående pre-
dikantmötets iTammerfors förhållande
till frälsningsmötena i Alliaiishufet här-
städes, huruledes sagda mötes beslut ej
åsyftade att helt och hållet afstyra fräls-
ningsmötena, utan endast de skadliga
missförhållanden, som framträdt i fam-
manhang med dem, skred tal. till frågan
om qwinnans werksamhet (såfom kristen).
Tal. trodde för sin del, att ju längre
det lider, ju wigtigare blir hennes post,
fåfoiti bärare af det ädla iwerlden.
Heiines betydelse inom familjen är ut-
omordentligt stor. Afwen utom famil-
jen har hon i de flesta kristna länder
tvuiinit betydelse, ity att hon äfwen upp-
träder på predikstolen. Men hennes be-
tydelse på missions-fältet är störst af allt.
Det är genom henne som Kinas och Ju-
diens qwinnor skola nås med frälsnin-
gens budskap. —- Med afseende å Bi-
belns uttalanden i saken har man för
mycket fäst sig wid ett förordnande med
förbiseende af andra. ,,Qwinnan tige i
församlingen«, åberopas, medan man tror
sig utan sak kunna uraktlåta bud sådana
som: «Helsen hwarandra med en helig
kyss«, ,,det är skamligt för en qivinna
att låta afklippa sitt hår«,,,afhållen eder
från — blod (att äta blod), m. m. för-
ordningar, hwilka » ej äro hufwudfakliga
för frälsningen. Oftoerfer man med en
del sådana, hwarföre håller man få
strängt på andra? — Tänkefätten förän-
dras med tiderna. En man, foin för
kort tid sedan hyste twifwel angående
qwinnans lämplighet till ewangelii för-
kunnelse, ändrade tankar, då han i Fil.
4: 3 läste: »Biträd dessa qivinnor,hwil-
ka femte mig hafwa kämpat i ewange-
lium«, i följd hwaraf han ej tville för-
bjuda en qwinnas uppträdande i hans
missionshus. —- J sjelfwa werket har
qwinnan sig ombetrodd missionssaken för
framtiden. Hon är mer bewarad för de
strömmingar, som gå genom tiden·
Herr Palmu instämde i hwad som
yttrats, tilläggande, att om mansordrar,
att qwinnan skall tiga i·förfamlingen,
så sår hon ej heller sjunga, eller
samtala; men kan detta iväl wara
apostelens mening.
Pred. Braxen. J 1 Kor. 14:
34 åsyftas med tigandet påtagligen en
qwinnaiis afhållsamhet från att blanda
sig i det tal, svin inom församlingen af
troende föres till hela hopens uppbyg-
gelse. J sammanhang med budet att
qwiunor skola tiga, säger aposteln, att
om de wilja lära sig något, så ,fråge
de hemma fina inän«. Det tyder alltså
på att aposteln iville afböja okunniga
qwiniiors störande inblandning i talet
med frågor, egiiade att uppmäcka oro och
prat till skada för uppbyggelse och ord-
ning. På den tiden woro qiviiinorna i
allmänhet mindre än männen i tillfälle
att förwärfwa sig kunskaper, och i den
Korintiska församlingen funnas ,,icke
många wifa efter köttet«; och derföre
ivoro särskildt qioinnorna benägna att
framkomma med frågor i likt och olikt-
Synes också, som om man hade att fatta
grundtextens uttryck om qwiunors ta-
lande på detta ställe helst ibetydelsen af
prata, hwilket betecknas såsom skamligt
i församlingen. — J iiärivarande tid
tyckes bland den lägre solkklasfen det för-
hållandet råda, att qwiiinor besitta mera
kunskaper och förmåga att läsa, ett mera
upplyft förstånd, än männen. hwilka för
fina arbeten ej gifwa sig mycken tid att
sörkofra sig i insigt om andliga ting.
Derföre har man ofta bland den klas-
sens folk att lära sig mera as qwinnor
än af män, och då wet man icke, hwar-
före qwinnan skulle tiga och icke hellre
mannen. Men det är naturligt att man-
nen har företrädet i allmänhet framför
qwinnaii i alla tider; dock ges förhållan-
den, som iiödwändiggöra undantag från
regeln och särskildt i den tid, som är-
Herr L ö n n b e ck hade aldrig haft
fwårigheter i denna fråga. Qwinnaii
uppmanas att tigai förfani lingen,
att icke uppträda med uppbyggelse- och
läro- föredrag i församlingen, icke admi-
nistrera wid ,,brödsbrytelfer««. Men
deremellan borde hon icke tiga såsom kri-
sten qiviniia, utan tala och wittna om
Herren. Wore det icke att utsläcka an-
den om man utestängde qwinnan från
den ewangelistifka werksamheten? H ä r
är icke man eller qwinna. Tillochnied
barnet må tala lifwets ord. Afwen
qwinnan är kallad att werka såsom ewan-
gelift, med bön, bibelläsning, minnes-
börd och skriftspridning.
Kapten F a g er l u n d. När Paulus
bjuder qwinnan tiga, få säger han att
detta ivar Herrens bud. Kristus
är församlingens hufwud, och mannen
är qwinnans hufwud, Derföre härför-
samlingen wara Kristus nndergifwen och
qwinnan sin nian. Lika betänkligt, som
det wore att församlingen satte sig upp
mot Kristus, lika betänkligt är attqivin-
iiaii uppträder öfwer mannen. Men det
fins personer, foin wilja wara okunniga
härom. 1 Tim. 2: 8 säger: ,,Mtinnen
skola bedja på hwarje rum«, o. s. iv.
Det står icke att qwinnorna aldrig få
bedja. De få bedja, men ej på hwarje
rum· Widare skall en qwiiina ,,bekänna
sig till gudaktighet med goda gerningar«,
,,låta lära sig i ftillhet«; ,,men en qwin-
na tillstädjer jag icke tsäger Paulus) att
lära (andra) eller att råda öfwer man-
nen. utan hon ware i ftillhet«. 1 Tim.
2: 10—12. J Tit. 2: Z, 4«, 6, läres
att gamla qwinnor böra —- — — —
— —- wara goda lärarinnor.
(hivars betydelse genast förklaras), för
att kunna allivarligen tillhålla de unga
qwinnorna att älska sina män och sina
barn, wara tuktiga, rena, husliga, goda,
sina män undergifna, på det att Guds
ord icke må blifwa förstnä-
d adt. —- J det dagliga lifwet behöf-
iver qwinnan icke tiga; hon bör wittna
om Herren för fina medwandrare. Hän-
der lätt att man utan swårighet kan upp-
träda på möten, men tiger i hwardags-
lifwet om Herren. Så bör ej wara.
Men om män ej finnas, eller »om desse
tiga, få skola stenarna ropa«, då må äf-
weii qwinuorna offentligen ropa och för-
kunna sanningen.
Herr E. af Forselles. Det kan
ej wara någon menniskas mening att
qwinnan skall tiga i fråga om missions-
werksamheten. 1 Tim. 2: 11 förbjuder
henne blott att lära isörsamlingen. Wid
missionswerksamheten, sådan den nu ut-
wecklat fig, har man emellertid öfwer-
fkridit tydliga bibelord, afseende qwin-:
nans befogenhet att tala och hennes ålig-
ganden för öfrigt. Hon kan i hemmet
försumma fin pligt, medan hon tror sig
kallad att utom detsamma bedrifwa mis-
sionswerksamhet, i den föreställningen att
hon är en genomhelgad person. Ett stort
affall har skett och sker genom sörytli-
gaudet och förflygtigandet af tydliga ord
i Skriften. Då man ej tar dem enfal-
digt, blir nian blind sför dem och kan ej
mera fe rätt. — Predikoembetet tville
Paulus Undandraga qwinnan.
Herr Björkenheim. Får qwin-
nan icke i Hinduens hem predika pågon-
ting högre, än att qwinnor böra älska
fina män, m. m. d?
Pastor Sund en ansåg att det ta-
lande, foin förbjudes qwinnan i 1 Kor.
14: 34 åsyftar lärandet, såsomi
1 Tim. 2: Il. —- Mångt och mycket i
N. T. beror Pf en särskild sed på apost-
larnes tid· Afwen qwinnan har rättig-
het att fritt wittna om nåden. Om
Kristi ande uppbär en qwinnas föredrag,
så skall en frisinnad menniska ej taga
anstöt deras mer än af en mans före-
drag. Hade sjelf haft erfarenhet deraf.
Frågan blir då den, huruivida det ges i
N. T. föreskrifter, hivilkas uraktlåtands
ej nödwändigt skiljer oss från Kristus
och hans församling?
Frök. Edelheim. Det ligger en
stor fara i att för mycket tyda bibelns
utsagor efter bokstafwen; gör man det,
skall man ofta komma till motsägelser-
En alltför bokstafs trogen uttydning kan
ofta wara i strid med bibelns ande. —
Kristus har wid twå wigtiga tillfällen
anwändt qwinnan såsom fin budbärare-
Utanför samaritiska staden Sichar talar
han till en qwinna och hon går bort och
förer hela staden ut till Kristus. Huru
kunde ho .wäl sammankalla en hel stad.
utan at ppträda offentligt. Och hivar
är för öfrigt gränsen, der det offentliga
uppträdandet begynner. Till huru många
personer får man tala på en gång? till
huru många icke? Må man icke glöm-
ma att kristendomen icke är en formalis-
mens religion. Ett ännii wigtigare till-
fälle ivar det, då Jesps tillsade en qwin-
na att gå till lärjungarne och för fjelfiva
lärjungarne förkunna hans uppståndelse
från de döda. Man har anmärkt att
Kristus icke utwalde någon qwinna bland
fina lärjungar; men Kristus kom ej så-
som socialreformator, derföre, rättande
sig efter tidsförhållandena« utwalde hau
icke qwinnor till lärjungar. Af samma
orsak iville icke Paulus, att trälen skulle
slita sig lös från fin ställning som träl,
utan »har du såsom träl blifwit kallad,
så bekymra dig icke; men om du ock kan
blifwa fri, så bruka det hellre«. i- Nu
är trälen fri och Guds ande är det som
i denna frigörelse ioarit werksam. Också
qwinnans frigörelse pågår, ehuru mycket
ännu återstår i detta hänseende. Och äf-
wen här är det Guds andes kraft, som
gör sig gällande. — På Kristi tid stod
qwinnan ytterst lågt i Grekland och ännu
mera i orienten. Paulus skref till
församlingen i det lösaktiga Korint, som
nyligen efter en förstöring hade hastigt rest
sig upp ur ruinerna genom hwarjehanda
äfwentyrare och folk, som från alla håll
tillströmmade till platsen. Vland dessa
fanns i synnerhet ett stort antal lösa
qwinnor. Att här behöfdes förma-
ning mot slabbersjuka är naturligt. Här
fordrades särskilda råd med afseende å
förfamlingsordning och hivad som skickade
fig. Pauli råd att qwinnan icke skulle
med onödiga frågor och till saken icke,hö-
rande tal störande ingripa i gudstjensten,
war ett medel att upprätthålla denna
ordning.
Pred. Boij e. Tänler nian sig att
i en församling alla tala på en gång,
så är det naturligtivis en outhärdlig oord-
ning. Denna wille Paulus stäfja, då
han säger: ,,J kiinnen alla profetera,
en efter annan«. Att äfwen qwinnor
plägade profetera, fes deras att föreskrif-
ter gifwas om huru de skulle hölja sig
derwid. Jiigen har fordrat rättighet för
qwinnan att uti familjelifwet uppträda
öfwer mannen. Frågan gäller nu hen-
nes werksamhet för Gud. J 1 Tim.
2: 12 talas om den gifta qwinnan.
Men på andra ställen nämnas qwinnor
såsom apostelens m e d a r b eta r e: Och
qwinnaiis talande för Gud står iöfwer-
ensftäminelfe med en profetia med hän-
syn till Nya Förbundets folk. Ap. G.
2 kapitel skildrar uppfyllelsen af profe-
tian: ,,Jag skall utgjuta min Aude öf-
wer allt kött och edra föner«, — men
icke döttrar? jo, och edra döttrar
skola profetera« o. s. w. — — ,,öfwer
mina tjenare och öfwer mina tjena-
rinn o r skall jag i de dagarna utgjuta
af min Ande, och de skola profe-
tera«. Denna profetia gäller icke blott
apostlarnes tid, utan särskildt dessa ,,yt-
tersta dagar«.
Frök. Hediv. Haartman. J
Lukas 8 kapitel omtalas, att förutom
apostlar, äfwen ,,några qwinnor, som
hade blifwit botade från orena andar och
sjukdomar« följde Jesus, tjenande honom
af fina egodelar.
Pred: Karlberg. Hwad beträffar
några förbisedda bud, såsom: ,,Helsen
hwaraudra med en helig kyfs«, få weta
ivi ej beftämdt hivad betydelse de ur-
sprungligen hade. Betydelsen kunde wara
si g url ig, ett starkt uttryck för-en in-
nerlig helsning, men om bokftafli g,
då måste männen helsats af män och
qwinuorna af qwinnor. Om ,,blodätan-
det« gäller ännii att det är okristligt att
skära hål i ett lefwande djur och dricka
dess blod, men att äta ordentligt tilla-
gad mat af blod är en annan sak. Fö-
reskrifterna om »fastandet«, att derwid
,,fmör1·a sitt hufwnd och twå sitt anfigte«,
borde icke hafwa få helt uppgifivits, så-
som tytvärr skett. ininnor följde Je-
sus. Det fins många sätt att följa
Jesus. Större delen af menniskoflägtet
utgöres af qwinnor. Qm den kristna
qwinnan derföre wille antaga sig sitt eget
kön endast, så wore hennes werknings-
krets större än mannens, men då dertill
kizmmer skaran af det uppwåxande slägtet,
sa ökas hennes betydelse oerhördt. —
Ordet ,,tala«« (gr. text. lalein) betyder
icke blott pladdra, prata, utan
anwändes äfwen om almarligt, ordentligt
tal, såsom om Jesu talande. —- ,,Det
är skamligt för qwinnor att tala i för-
famlingen«. Ar det skamligt att fråga,
såär det skamligare att tala. Men lik-
som Samaritifkan spred kunskap om att
Jesus war kommen och sålunda förde
staden tillsammans för att höra Honom,
så må qwinnor äfwen nu famla folk till
möten, der ewangelium förkunnas. Hwad
angår Pauli warning till qwinnorna i
Korint, så föranleddes den deraf, att
qwinnan tycktes wilja missbruka den fri-
het, som just kristendomen hade gifwit
henne. Korint war en blomstradde stad,
der icke blott löst folk bodde, utan äfwen
bildadt. Bildade qwinnor funnas an-
tagligen i församlingen äfwen, den hade
ej brist på några gåfwor. Qch qwinnan
är i missa afseenden mer begåfivad, än
mannen. Må hon blott anwända sin
begafning på sin rätta plats. Att-qwin-
iior tillwällade sig läroembetet, enibetet
att förestå och wårda Guds hjord, det
ansågs fordom af Tertullianus såsom ett
ytterligt fjelfswåld, en hänsynslös oord-
ning. sk)
» Rektor F o r s in a n. Om man strängt
haller på det ordet, som förbjuder,
få bör man lika strängt hålla på ställen
som bjud a qwinnan att tala. Profe-
tera är, att tala till uppbyggelfe och för-
maning. Swårt är att alltid skilja mel-
lan enskilda och offentliga tillfällen, då
qwinnan är eller icke är berättigad att
tala. Förbudet för qwinnaii att tala
måste wäl affe wisf a fall. Kan wara,
att hon ej bör tala i de troendes för-
samling; men på andra offentliga möten
bör hon ej sörwägras denna rätt.
Nyheter för dagen.
Hemlandet.
— Wid mötet för Finsta Wecko-
bladet och Suomen Wittkolehtt an-
mälde redaktören för det förra bladet
sin fasta affigt att för fin del draga sig
tillbaka från tidningen. Med anledning
deraf beslöt mötet på förslag af herr
Björkenheim att Finfka Weckobladet skulle
förwandlas från en weckotidning till en
fjorton dagars tidskrift, och nedsattes en
komite, bestående af herrar W. Lönn-
beck, E. Björkenheim, E. af
Forselles, W. W. Forsman,—
J. A. Karlberg, och A. Mäki-
nen samt fröken A. Edelheimsför
att widtaga de nödiga åtgärderna för
denna förändring. Denna komite« har
numera träffat öswerenskommelfe med shr
E. af Forfelle s som redaktör. Bla-
det, hwars nya namn blir Ssa n-
n i n g s w ä n n e n, utkommer från nä-
fta års början twå, gånger i månaden i
samma storlek som Sjömanswänneni
Finsta Weckobladets prenumeranter för
året hafwa warit något öfwer 800.
— Det nya kirurgiska fintliqu
öppnas nästkommande tisdag, den 6 no-
wember, då’ nittio patienter från. det
gamla sjukhuset komma att dit öfwer-
flyttas.
— Kollekten till förmän ör ju-
demlsslonen wid themötet i A ianshns
set steg till 77 mark 75 p.
spsps Dä· sålunda den apostoliga och äldsta
kyrkan sattesig emot qwinnanso entliga uppk
trädande, så torde det wara mänskligt« att i
wår tid anse det såsom en reform till ett
bättre, att medgifwa henne denna rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
