Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wäl besannas af Jesu wal as apostlar-,
hwilka alla woro olärda män. Kunskap,
vetande och lärdom äro goda och wäl-
signelsebringaude Guds gåswor, för så-
tvidt de i ödmjukhet omvändas efter Guds
wilja och för Hans rike, men om de
missbrukas — och härtvid gör sig gäl-
lande en stor och farlig förförelse —- så
att de leda till högmod, fåfänga, menni-
skodyrkan och otro, så äro de. med af-
seende på tvårt förhållande till Grid, ej
blott onyttiga, utan dertill i hög grad
förderfbringande och skadliga· Med hän-
syn till det kristliga trosliftvet, hafiva de
ej någon afgörande betydelse; fåiväl den
lärde, soui den olärde otrogne skall en
gång —- «på den dagen« — så höra
samma ord af Jesus: «Gån bort, jag
kände eder aldrig«l
Den antikristliga wisheten utöftvar i
tvår tid en utomordentligt stor, ytterst
farlig och omfattande förförelse, afhåller
miljoner från den sanna kristendomen och
skall ämiu öppet toända sig emot Guds
folk. Det är denna, ur den antikristliga
wishetens gemak och lärosalar utgående,
mäktiga förförelse-, för hivilkeii Jesus
wamar med orden: ,,Derföre, om de säga
till Eder: si, han är i kamrarne, så tron
det icke«!
Wi skola i nästa nummer egna tvår
uppmärksamhet åt de förförelsens mog-
nade frukter, hivilka den närwarande ti-
den har att uppwisa (Matt. 7: 16).
Till Rcdaktionen för Finsta
Weckobladet.
Några ord angående kallade
och ,,okallade«« predikanter.
J n:o 43 af detta blad har br K. A.
T. åter uppträdt emot ,.okallade«,kring-
resande predikanter utan att dock nöjak-
tigt förklara, hivad han menar med att
wara ,,okallad". Wisserligen har han
framhållit att så wäl inre som yttre
kallelse är nödtvändig för en predikant,
men dermed är ännu icke afgjordt hwari
denna inre och yttre kallelse måste bestå-
Låtom oss derför med ledning af Guds
ord och kyrkans författning i korthet un-
dersöka hwilka som äro kallade eller icke.
J början af Joh. 10 talar Jesus om
sanna och falska församlingsherdar sä-
lunda: ,,Sannerligen, sannerligen säger
jag eder: Den som icke går genom dör-
ren in i fårahuset, utan stiger in från
annat håll. hatt är en tjuf och en röf-
ware. Men den font går in genom dör-
ren, han är herde för fåren«. Och i v
9 tillägger han: ,,Jag är dörren; om
någon ingår genom mig, skall han blif-
wa frälst, och han skall ingå och utgå
och finna bete«. Wi se häraf, att endast
den, som genom tron kommit i lifsge-
menskap med Kristus och sjelf är frälst,
kan hafwa inre kallelse till predikoembe-
et. Den font på annat håll, d, w. s.
utan tro och kärlek till Herrem utan
hans andes utrustning, blott på grund
af yttre kallelse eller fullmakt för brö-
dets skull, trängt sig fram till nätnda
embete, han är enligt Jesti ord en tjuf
och en röfware. Och om» alla· sådana
predikanter och lärare säger Jesusi fin
bergspredikaii (Mait. 7: 15): Wakten
eder för de falske profeterna, sotii komma
till eder i sårakläder, men intvärtes ärv
glupande ulftoar«« etc. Jngen yttre,
tvare sig kyrklig eller öfwerhetlig kallelse
kan ersätta den inre.
J Joh. 21: 15—17 omtalas hurusom
Jesus upprepade gånger frågade Petrus:
,,Sitnon, Jonas’son, älskar du mig«?
Och för hwarje gång denne swarade:
«Ja, Herre, du wet, att jag har dig
kär, sade Jesus till honom: Föd mina
lam, eller: ,,tvårda mina får«, »föd mina
får«! Häraf se toi, att om någon af
östoerherden, Jesus Kristus, skall blifiva
kallad att föda och wårda hans hjord,
få måste han ega en oskrymtadkärlektill
Kristus. J början af Apg. läsa wi att
Jesus bjöd sina lärjungar att icke lemna
Jerusalem, utan förbida Fadrens löste
om den Hel. Ande, som skulle utrusta
dem med erforderlig kraft för deras em-
bete. Och i 1. Joh. 2 säger aposteln
till de troende, att såsom smörjelsen af
den Helige lärde dem om allting, så
ware det ock sant och icke lögn. Häraf
framgår, att Andens gåfwor äro af nö-
den i all synnerhet för den, som skall
förkunna ewangelii sanning. Yttre gåf-
wor, såsom lärdom, snille och tvältalig-
het, äro wisferligen goda för en predi-
kant, men kunna icke ersätta Andens gåf-
wor. Dessa yttre gåfwor utan Andens
gåfivor äro såsom en praktfull lampa
utan olja. Hon ter sig lysande och stor-
artad i dagsljuset, men tjenar till ingen-
ting då natten inbryter. Så kan ock rikt
begåfwade predikanter, font saknar An-
dens nådegåfwor, till en tid hänföra och
blända werldens menniskor, men i syn-
dauödens och i dödens fasansfulla mör-
ker, då den förirrade och fridlöfe menni-
skoanden spanar efter ljus och frid, då
duger en sådatt predikant till intet. Jcke
heller kan han föda och tvårda Kristi
hjord. Hais är derför under inga tvilkor
kallad af Kristus, om hatt än kunde åbe-
ropa sig på htvilken yttre kallelse och
hwilka naturliga gåftvor som helst. Ä
andra sidan tro lvi icke, att någon fått
en werklig inre kallelse till predikoembe-
tet titan att jetnwäl ega nödiga natur-
gåsivor. Till den inre kallelsen hör allt-
så, i korthet sagdt, att den genom tron
stå i en sann lifsgemenskap med Kristus,
att älska honom öftver allting, och,utru-
stad icke blott med nödiga uaturgåfwor
titan i synnerhet med Andens nådegåf-
wor, erfara en helig åstundan att få
egna sitt lif åt ewangelii tjenst.
Härmed torde wara nog sagdt om den
inre kallelsen och dess nödwändighet-
Hwad den yttre kallelsen angår, tro
.rvi äfwenledes att hon i regeln är nöd-
wändig för en ewangelii förkunnare.
Men denna regel är icke utan undantag,
såsom strax skall wisas. J Luk- 9: 49,
50 berättas att Johannes sade till Je-
sus: «Mästare, wi sågo en som i ditt
namn utdref onde andar, och wi förbjö-
do honom det, emedan han icke följer
oss«. Och Jesus sade till honom: ,,För-
bjuden hononi icke; ty den soni icke är
emot eder, han är för eder«. Denne
man följde sin inre kallelse utan att ega
någon yttre. och Jesus tog honom iför-
stoar. J Apg. 8 omtalas att Filippus
och öfriga från Jerusalem förskingrade
k.istna gingo omkring och förkunnade
ewangelii ord. Jngen af dem säges
hafiva någon yttre kallelse till prediko-
embetet, och likiväl predikade de. Äfwen
Apollos for omkring och predikade titan
yttre kallelse.
Fråu tvår tid tvilja wi erinra om den
bekante, swenske lekmannapredikanten C.
O. Rosenius. Han ivar under lifstiden
mycket förkättrad från högkyrkligt håll,
enär han icke war wederbörligen kallad.
Men efter hans död hörde den, som
skriftver dessa rader, en gammal högkyrk-
lig stvensk kyrkoherde säga om R., att
Gud sjels inskrifwit hans namn i swen-
ska kyrkans historia, genom att till kyr-
kans fromma kröna hans lifsgerning med
utomordentlig wälsignelse. Och hweni
har icke hört talas om den amerikanske
,,etvangelisten» Moody? Han kan icke
berömma sig af någon kyrklig eller öf-
tverhetlig kallelse, men det oaktadt äro
Englans och Amerikas ypperste kyrklige
lärare redo att sätta sig såsom lärjungar
wid hans fötter?
Emellertid wilja tvi lemna dessa un-
dantag och gå till regeln, enligt hwilken
ewangelii förkunnare jemte en inre kal-
lelse äfwen måste hafwa en yttre sådan.
Denna yttre kallelse kan på grund af
olika omständigheter wara mycket olika
för den ene och den andre. J finska
kyrkan t. ex. tillkommer det i missa fall
församlingen att wälja sin predikant,
men i wissa fall får församlingen åt-
nöja sig med den kejsaren eller domka-
pitlet utnämner (tyrkol. § 244 m. fl.).
För inwigning i prestembetet kan, derest
öfriga kompetenswilkor icke saknas, den
ene wara kallad till presterlig tjenstgö-
ring af en församling, den andre af en
prest som behöftver hjelp; en tredje
innehar ordinarie läraretjenst i weten-
skaper eller språk toid landets universitet
eller lärda skolor och kan på grund deras
bliflva presttvigd; en fjerde är ordinarie
tjensteman wid domkapitlet; en femte katt
efter skedd anmälan erhålla domkapitlets
kallelse; en sjette katt blifwa vresttoigd
och förordnad på den grund, att någon
prestenka, som innehar nådårsrätt, der-
till föreslår honom; o. s. to. (kyrkol. §§
111, 112).
Lekmän kunna äfwen under toissa
wilkor af biskopen och domkapitlet eller
af kyrkoherdarne i församlingarna tillå-
tas att predika och i kristendomsunder-
toisuingen deltaga (§ 106). Wi se så-
ledes, att i ett kyrkosamsund kan den
yttre kallelsen till ett och samma embete
under olika omständigheter wara mycket
olika, hivad formen beträffar, äfwensom
att olika kallelse erfordras för olika kyrk-
liga embeten. Lekmannen kan alltså
haftva en laglig yttre kallelse så wäl font
presten utan att dock den förre behöfwer
wara kallad på samma sätt som den se-
nare. Men icke blott det. Likasom pre-
sterna i ett samfund kunna wara kallade
på olika sätt och likiväl wara lagligen
kallade, så kunna äfwen lekmännen på
olika sätt wara lagligen kallade. Exent-
pel derpå ärv redan anförda, men wi
hafwa ännu ett exempel, som hr K. A.
T. utan twifwel helt och hållet förbisett,
då han i så myndig ton talat om okal-
lade predikanter-
J kyrkolagens 33 § heter det: ,,En-
skild andaktsöfning, wid htvilken flere
personer sammankomma, än att den till
husandakt hänföras kan, må ock utan tve-
derbörande presterskaps omedelbara led-
ning hållas« etc. Det är således lag-
ligt att utan presterskapets omedelbara
ledning hålla så beskaffade andaktssam-
mankomster. Men då måste det äfwen
wara lagligt för andra än tvederbörande
presterskap att leda dessa sammankomster-
Deit som har laglig rätt att föranstalta
dylika sammankomster har äfwen obe-
stridlig rätt att antingen sjelf leda dem
eller ock att kalla någon annan dertill.
Och deu som mottager en dylik laglig
kallelse, han är dermed lagligen kallad
och berättigad att leda ifrågawarande
sammankomster t. ex. med bön, sång och
ordets förkunnande, hwilket ju är det
manliga wid dylika sammankomster. Ja,
den lekman, som sålunda uppträder och
förkunnar ewangelii sanning, är på sitt
område lika lagligt kallad och berättigad
att uppträda som presten och den af bi-
skop eller domkapitel legitimerade lekman-
nen på sitt, ehuru de naturligtwis äro
på olika sätt kallade. Jngendera kan
förbjudas, med mindre han gör sig skyl-
dig till tvillfaraude lära eller annat brott.
Ar lekmannen i fråga en sanningens
förkunnare, så åtnjuter han kyrkolagens
skydd och dermed måste hr K· A. T.
låta sig nöja. Slutligen må erinras,
att det understundom är berättigadt att
predika ewangelium icke blott utan yttre
kallelse, utan äfwen under yttre förbud
och förföljelse (t. ex· Petriis Waldtis
död 1197). ,,Man måste mer lyda Gad
än menniskor«.
J. A. K.
Nyheter för dagen.
Heinlimdeb
— Mini terstatssekreterareentbetet
besatt Ti ministerstatssekreterare har
af H. M. utnämnts ministerstatssekrete-
rareadjointen, generalen Kasimir Ehrn -
ro’oth. Till hans blifwande efterträ-
dare såsom niinisterstatssekreterareadjoint
torde senatorn, general W. von Daehn
wara utsedd.
Den nye statssekreterarens första åt-
gärd skall haswa warit att i en skrif-
welse till generalguvernören hemställa om
att den ministerstatssekreteraren tillkom-
mande lön såsom allt förstör måtte ned-
sättas med 10,000 mark. N. Pr., soni
omtalar detta rykte, hoppas att detta
handlingssätt på mer än ett håll i wårt
land skall mana till efterföljd.
— Kyrkostiimntan om Helsingfors
församlings delning ledde till en om-
röstning genom upprop emellan dem,
som önskade att delnings-förslaget genast
skulle komma under ompröfning och dem,
som önskade att en komitö skulle nedsät-
tas, för att ytterligare utreda frågan.
Refnltatet af denna omröstning, som wid-
tog måndag afton och slutfördes redan
följande dag, war att röster för 9,974
mk afgåsrvos till förmån för det första
alternativet, samt röster för 1,746 mark
till förmån för det senare. En delning
torde således komma att omedelbart före-
stå, och för att bestämma de grunder, på
hwilka denna skall komnia till stånd,sam-
manträder stämman åter i qwäll.
— Seminariet i Ekenäs. Före-
ståndarinnetjensten wid seminariet i Eke-
näs har ansökts af fröknarna Wendla
Forsström, Hanna Faworin
och Hedwig Sahlberg. »
— Fredrikshamnsbanan. Sem-ten
har gifwit sitt samtycke till stadsfullmäk-
tiges i Fredrikshamn anhållan om en
undersökning af en linie emellan sist-
nämnda stad och någon lämplig punkt
på Kouwola——Kotka banan.
—- Trasiken på Sawolaksbanan.
Kuopio och S:t Michels stads-kommuners
anhållan, att jernwägen mellan dessa
städer måtte redan denna winter för tra-
fik upplåtas, har af senaten asslagits.
Tillåtelse har dock gifwits att befordring
af gods på denna bana må med iaktta-
gande af all möjlig förfigtighet på sär-
skilda wilkor ega rum.
— Jnspektionsarbetena ii Kotka
—Kontvola banan hålla svin bäst pa
att afslutas och banans sträckning är så-
lunda definitivt bestämd. Deremot pågår
ännu undersökningen af jordmonen och
liniens affattning a karta. (K. S·)
— Träskändu gård, tillhörig öfwer-
stinnan A. Karamsin, nedbrann natten
mot den 8:de dennes till grunden. Wid
olyckstillfället omkom till allmänt delta-
gande, doktorinnatt Maria Sten-
b erg, som war på besök hos sin sy-
ster, hwilken war anstäld som slöjdlära-
rinna å godset. Fru Stenberg war en-
dast 23 år gammal, maka till docenten
wid härmarande universitet, E. Sten-
berg, och moder till twä barn.
— Tidningen Finland utkommer
från nästa års början såsom aftontidning
nzed d:r A. H j elt såsom hufwudredak-
t·r.
— Eketräs Notisblad kommer att
upphöra med detta års utgångs
— Nha tidningar. J Kotka är man
enl K:a betänkt pa att utgiftva en ,,krist-
lig, sedlig. och nykterhetswänlig«« tidning.
Beslut om tidningens utkommande skulle
fattas wid ett till i söndags sammankal-
ladt möte i nämnda stad. —- Samtidigt
har pressöftperstyrelsen meddelat vice pa-
storn H. Ostring tillstånd att i Nykar-
leby utgifwa en månadtligen utkomman-
de tidskrift med namnet ,,Församlings-
. männen, månadsblad för kyrkan och sko-
lan«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
