Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofin tia werlnvladet
Helsingfors9
Tores-agen den 13 Yecemöer
Nw 49.
1888.
Yrsnumerationspris: 3
Redaktör« utkanter
J Helsingfors å Missionsbokhandeln, J landsorten · å MUD « l kl dl Ai · d 40
Ale unders ata 40 » emottagas tpstonsto jan e n, exan ersgatan ,
Helt år « « » 3 sork Zogpenläi ..... OHIUJJMIZVZZDZTDIJHI ZUUN Cdkulkkmo fä 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
alft ar . . 2 mark —- penat ..... 2 mark 27 penkkx adresst .Brnnnsparken N: o 6. lblad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti««: 15 p. ,
jet-hedets av. . 1 mark 25 peam ..... 1 mark 32 penni. önskas ö fwersättning tillkommer 2 p.
Döckqs förbannelse för oss« (Gal.3:18). nad i blodets betydelse förr och nu icke n a s hatts rättfärdighet. Såsitttc Kristus
Och återigen, emedan synden icke kunde förefinnes ätt den, att gamla test. offer hade ingen egen fynd att försona, ehuru
Esther logi-ii dika-kenneln
döci å Orisberg d. 7 dec-. 1888. :
Ett åts sex måttaciets gammal.
,,Han skall församla lammen i Sjn ,
åar-IT oclr dem-. demi sitt Sköte.Es.
0: 1.
lagriti sfärisks-testn,
född Kain-ken-
E. sjäklisnltsiat.
Elnu 12: il-
Ett inlägg i förfoningsfrågau
af
Zi· BJ« DA-
Ill.
Ett sådaitt begrepp om fynden, som
det hr ,,— —l« ådagalägger i sina ar-
tiklar, måste naturligt äftven intoerka på
sjelftoa försoningsfrågan, dit wi nn kom-
mit. Egentligen kan man hos förf. dock
icke tala om någon försoning i juridisk
bemärkelse och detta emedan hatt betrak-
tar den oomtvände menniskans förhållan-
de till Gnd icke alls såsom brottslingetis
till domaren, utan blott såsom det tvätt-
artiga, olhdiga barnets till sin fader.
sxSanningen är dock, att Herren Gridi
sitt ord framställes i båda dessa karak-
tärer, såsom domare och fader i en per-
son, i förra fallet bestraffande, idet sed-
nare förlåtande. Meu haftva tvi rätt
förstått hr ,,—- —l« går synden enligt
hatts åsigt fri från allt straff. Någon
upprättelse eller tvedergällning för den-
samma behöftver icke ifrågakomma, ty
Gtth har så sagt (Ebr. 8: 12): ,,deras
synder och öfwerträdelser skall jag icke
mer komma ihåg«. Försoningen blir då
här endast en förlikning parter-
n a e m e ll a n! Men nu tvittnar Skrif-
ten att den i och genom Kristus skedda
fsksgningen i främsta rummet :var nå-
gontjm agnat än en förlikning, der in-
bördes jemnlikhet CM lag nmste förut-
sättas. ,,(Krifti) död har n".tt till ätets
lösning från öftoerträdelserna andel-’ ET-.
förra förbundet, — — och utan blod-·
utgjutelse sker ingen förlåtelse« (Ebr. 9:
15, 22). Till följd af östverträdelsertra
låg lagens förbannelse tung öftver mensk-
ligheten, och äftven om Gud tvarit aldrig
så böjd för att glömma och efterskänka
synden, kunde hatt likwäl icke handla i
strid med sig sjelf och upphäftva lagen
.(Mat. 5: 17). Förbannelsen blef der-
för ier återkallad, utan tvi undgå den
sderigenom att en annan tagit den
uppå sig, såsom det är skriftvet:,,Kri-
stus har förlossat oss från lagens för-
bannelse dä hatt .tv.ardt till en
och finge gå fri sitt straff: »Honom, som
af ingen synd tvisste, har han för oss
gjort till synd på det tvi skulle tvara
Guds rättfärdighet i honom« (2 Kor-
5: 21)· Nn sedan fynden bliftvit tve-
dergäld och lagens okräukbarhet tvindice-
rad, nu kunde frid och försoning hem-
bjudas oss . ,,Handskriften i stadgar sotn
tvar emot oss och låg oss i tvägeti —
—- har han tagit bort och fastnaglat wid
korset« (Kol. 2: 14). »Kristus hafwer
lidit den rättfärdige för orättfärdige på
det han skulle föra oss till Gud« (1
Pet. B: 18). ,,Och med Gtid försona
dem båda i en enda kropp genom korset
då hatt på detta dödade fiendskapen, och
har kommit och förkunnat etvangelimu
om frid««- (Efes. 2: 16,17). Dentia
sida af försoningen har af hr ,,—- —l«
alls icke beaktats. Hari förbiser den all-
mäuna lagen ottt reaktionen eller straffet
samt framställer uödtvändigheten af sin-
nes-ändring tro och pånyttfödelse utan
att kunna förete någon hållbar grund
derför. th någon werklig, tvaraktig frid
kan icke byggas med mindre än att den
moraliska känslan är tillfredstäld, och
denna fordrar upprättelse, fordrar ett
straff för synden. Och detta förnekar
förf.
Jawäl, säger hau, ty ,,det finnes en
skiluad i blodets betydelse förr och nu«
(n:o 38). Htvar står det skrifmet? Wisa
oss det ställe i N. Test. der Gud skulle
införa denna åtskilnad. Anföra icke
ttvärtom de etvangeliska fkriftftällarene
Gamla Test. såsom stöd för Kristi offer-
död? Under alla tider har blodsutgju-
telsett haft en försonande betydelse, men
under det tverkan häraf under gamla för-
bundets tid tvar blott tillfällig — ,,ty
det är omöjligt att oxars och bockars
blod kan borttaga synden« (Ebr. 10: 4)
—- blef den i nya förbundet permanent
i det att Krift11s, genom ett offer som
för Gtcd etvigt gäller afplattade synderna-
,,Tt) säger Ebreerbreftvets författare«f
om blod af bockar och oxar ochtts aska af
en ko, stänkt på de orenade, helgar till
köttets renhet, huru mycket mer skall icke
Kristi blod, htvilken genom en ewig ande
har offrat sig sjelf utan wank åt Grid,
peng cdett samtvete från döda gerningar
till att tjena kestvande Gudetil (9":13,
14) Meri nu har han en gästa inder-
nas fullbordan blifwit uppenbarad för
att utplåna synden genom sitt offer (9:
26); och i denna wilja hafwa tvi blif-
tvit helgade genom Jessi· Kristi kropps
offer en gång för alla (10:-« 10); denne,
efter att hafwa framburit ett enda offer
för synder, sitter, etc. — - —- ty med
ett enda offer har han för beständigt full-
komnat dem som tvarda helgade (10: 12,
14)«. Af dessa och flere andra ställen
framgår tydligen att någon annan skil-
blott tvoro skuggor och förebilder — in-
galunda af uyfödelsen såsom hr ,,—- —l««
i n:o 33 påstår -— utan af det fullkom-
liga, ewigt gällande syndaoffer font Kri-
stus en gång i tidernas fullbordan skulle
frambära. Ja, Jefii stvar till Petrtis då
denne afsides begynte bestraffa honom för
det han förntsagdt sitt lidande och sin
död, och htvilket af förf. anföres såsom
betvis för det underordnade afseende
hwaruti Kristi död står till hans ,,ord«,
tjenar i tvår tanke endast till att bestyrka
dess oändliga wigt. Jesus sade: «Gack
bort från mig satan, ty du besinnar icke
det Gtid tillhörer, utan det menniskor
tillhörer«. Med andra ord: dn ser blott
på sakens naturliga sida. förnekande att
till eder frälsning och frid det är nog
att wandra i mitt sällskap och höra mina
ord, men besinnar icke att frågan äftoen
rörer Gud, som icke kan efterskänka en
prick af lagen. J dina ögon är min
smärtsamma död ett strafftvärdt sjelf-
fpillande, men frått Gnds sida sedt, den
enda ntwägen till frälsning.
Förf. har slutligen äftven missförstått
ändamålet med Kristi sändning då hani
(n:o 29) säger detta tvara »omfkapandet
af tvår förderftoade natur så att tvi åter
kunna närma oss tvår himmelske fader«·.
Detta omskapande ingår ivisserligeti deruti,
men det egentliga ändamålet toar, för
att nu betrakta frågati frått en sida som
af hr ,,— —l" totalt förbigås, att göra
menniskan, som genom egna gerningar
aldrig kunde bliftva det, rättfärdig
in f ö r G ud. Detitta rättfärdighet toar
ett nödtvändigt tvilkor för saligheten, men
huru ernå den? J intet afseende kunna
wi bliftva så p e rso nligt rättfärdiga
att tvi, stående inför domaren öfioer him-
mel och jord, skulle kunna yrka på fri-
kännelse. Wälfignad som tuenniskan kan
bliftva med Andens gåftvor och frukter,
wågar hon icke uppmana Honont, som
ransakar njurar och hjertan, att handla
med hentie efter hennes eget individuella
tillstånd, ty ingen jordisk fullkomlighet
kan bestå den gudomliga granskningens
prof.
För tvår säkerhet och wälfärd haftoa
tvi derför bliftvit försedda med ingenting
mer eller mindre ån ,,EI!7"3 rättsprdjg·
het«. Denna gudomliga rättfärdighet
tillhör en gudomlig person; den tillhör
Gitds egen Son, font i tidernas fullbor-
dan åtog sig att födas under lagen, på
det hatt skitllel friköpa dem som under
lagen tvoro. Det är dens rättfärdighet
sotn åtagit sig akt inför rätttvisans skrank
representera brottslingar, » öfwerbetvisade
och dömda, och der giftva sitt lif till
återlösning för många. Hari-« watt lydig
; intill döden, ja intill korsets dödochtvid
) detta tillfälle till r ä k n a d e s honom
stråra1 synder, såsont tvi nu tillräk-
han led för synden, så haftoa icke heller
tvi någon egen rättfärdighet fastän tvi
åtnjuta «
förmoner· so
hwardera fallet tillräknår Gud:
sy nd en, då dess straff faller på det
derför utsedda offret;
rättfärdig heteu, som tillåter
syndaren att träda inför Hans åsyn obe-
hindrad och oförfärad. —- H os Frälsa-
ren, då han lider, fins ingen synd, och
hos syndaren då han tror fins ingen
orättfärdighet, och derför: på samma sätt
sotn andras synder, tillräkttade
men icke införlifntade medJesus, förkni-
ra hatts smärta, på samma sätt förkla-
rar också etc annans rättfärdighet, ti Il-
räknad men icke införlifivad med den
troende, dennes fröjd då han tvet sig rätt-
färdiggjord genom tron. Tillräknandet
är härtoidlag tillfyllest att leda, i ena
fallet till ett kors, i andra fallet till en
krona. Man kan derför med full wiss-
het säga att ehurutväl omskapandet af
tvår förderftoade natur och närmandet till
tvår himmelske Fader äftveti ingick i
Frälsaretis mission, tvar dock huftvudsak-
liga ändamålet dermed att bereda menni-
skan ett möjlighet af bliftoa rättfärdig
inför Gud. Och detta skedde, som tvi
oftvan toisat, genom ställföreträdarskapet.
Sant är att detta ord icke förekommer
i bibeln, men —— läran sius der.
Hr ,,—l —l:s«« tankar om Kristi död
och uppståndelse äro med det föregående
äfiven tvederlagda och tarfan ingen sär-
skild ntredning. Deremot haftoa tvi att
säga ett par ord om den ,,ttvåfotadefö1«-
soningen«, hivarmed förf. afslutarsinar-
tikel i n:o 33. Stycket lyder:
,,Kasta tvi nu åter enfettifiiratide blick
,,på tvår nutvarande kyrkolära, måste
,,tvi finna att kyrkan adopterat en tioå-
»fotad försoning: Deii 1:a baserad på
«Kristi fullgiltiga offer och öfwerensstäm-
,,tnande med gamla testamentets principer.
,,den 2:a under namn af nådenstillötnp-
»uing, htoilande på Kristi etvangelinm.
»Mcm kcm med rätta saga att dctk står-
»med ena fotesi på gamla testamentets och
,,med den andra på nya testamentets
-grund; och deri ligger orsaketi till dess
,,wanmakt. Men ont kyrkan kunde för-
»mås att kasta ifråit sig den 1:fta för-
« ’ : ·« kr sk
»aldrade foten, så kunde den afskllIZZUtia
,,på ratt fots-.
Wi försmå härtvid an taga fasta på
hatts er k ä u n an d e att den af honom
häcklade försonings-läran öfwerensstämmer
fåtväl med gamla testamentets principer
som med Kristi etvaugelinm, ehuru just
detta utgör det möjligaste kraftiga betvis
för dess bibelenlighet. Hwad som i of-
tvanstående rader slagit oss med häpnad
och sorg, det är det föraktfulla, wantvör-
» diga sätt hivat-på förf. talar om den Hel.
—Skrists förra del, G. Test. ,,den 1:sta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
