Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18. Starck.
Inhemsk ätt af urgammal adel, känd redan 1480
med Olof i Lappjoki, hvars ättlingar skrefvo sig
till Käldinge och Mälö sätesgårdar i Egentliga Fin-
land, samt 1634 under N:o 222 bland adelsmän vunno
inträde på svenska riddarhuset med löjtnanten Hans
Thomasson Starck (+ 1671). Ätten immatrikulera-
des 1818 i Finland.
Vapnet: i blått två sexuddiga silfver stjärnor
stolpevis. Hjälm med krans af blått och silfver;
två blå buffelhorn, mellan dem en sexuddig silfver
stjärna. Löfvärk blått och silfver.
19. Jägerhorn af Storby. T
Utgör en yngre gren af den urgamla adel. ät-
ten Jägerhorn af Spurila n:o 5, som emellertid tyc-
kes haft särskildt vapenbref, och på egen nummer
226 blef på svenska riddarhuset år 1634 intagen.
Immatrikulerad i Finland år 1818, är ätten sedan
1859 utgången.
Vapnet: i blått ett silfver jägarhorn, vänster-
vändt. Hjälm med krans i blått och silfver; två
buffelhorn, af silfver och blått, blått och silfver för-
delta. Löfvärk blått och silfver, hv
20. Sölfverarm.
Denna ätt är adlad med Påwel Joenson, öfverste-
löjtnant vid Upplands kavalleri (T 1637), — hvars fa-
der bodde på Hvarstad i Gillberga socken, Söderman-
land, — som redan 1606 erhållit Carl TX:s allmänna
frälsebref, men först 1634 egen sköld och hjälm,
hvarefter han 1635 under N:o 232 blef introducerad.
Ätten immatrikulerades i Finland 1818.
Vapnet: en sköld klufven !) af blått och guld,
däri en beväpnad arm med bart svärd i handen.
Hjälm med krans af blått, guld och silfver; två
vädurshorn af silfver, mellan dem en sexuddig
stjärna af gud. Löfvärk blått, guld och silfver.
De allmänna frälsebref, hvilka under Carl IX:s
tid utdelades åt enhvar, som gjorde rytteritjänst
mot rikets fiender, tillerkände innehafvarene, de s. k.
sköldknektarne, hvilka icke räknades till den egent-
liga adeln samt ej fingo introduktion på riddarhu-
set, ett sköldemärke, efter hvilket flere af dem kal-
lade sig ,Sölfverarm"”. Det var en delad sköld af
blått och guld, däri en svärdväpnad arm. På hjäl-
men tre gyllene, af två beväpnade armar uppburna
kronor.
1) Enligt sv. vapenboken delad; ett sådant vapen fin-
nes i Töfsala kyrka öfver majoren Mikael Eriksson Sölfver-
arm till Särkilax, af en med hans fader 1650 adlad ointro-
ducerad ätt.
2. Jordan.
Denna urgamla adeliga ätt, som bör skiljas från
sv. adel. ätten von Jordan n:o 914, hvilken äfven
vn Ar
FEET TESS ISS IV SS VISS ISS ESSSESSSESSIIES SES S SS
Rn nn ra MARE RES RSA ERAETENE
lefde i Finland, men med hvilken den ej är i ve-
terligt samband, leder sitt ursprung från förnämlig
schlesisk adel och räknar som stamfar Hans von
Jordan af huset Storckens i Pommern. Familjen
naturaliserades 1638 med landshöfdingen Michael
von Jordan (som ännu lefde 1652) och introducera-
des med namnet ,Jordan" under N:o 243 bland ade-
liga ätter. Immatrikulerad i Finland 1818.
Vapnet: i rödt fält en beväpnad arm med svärd
i bar hand. Hjälm med krans af rödt och silfver;
en dylik arm. Löfvärk rödt och silfver.
22. Biåfield. ”
Urgammal inhemsk adel, af en del ställd i sam-
band med den vidtfräjdade svenska stormannaätt,
som ofta kallats , Blå", och af hvilken den ännu
lefvande sv. grefl. ätten Stenbock är en gren. Ätten
uppgifves, i längesedan förlorade handlingar, år 1476
af Sten Sture den äldre begåfvad med frälsefrihet,
sköld och hjälm, samt kallas stamfadern Bengt Jöns-
son; introducerades 1638 under N:o 245 bland
svenska adelsmän, samt immatrikulerades i Fin-
land 1818.
Vapnet: en sköld af blått fält, däri ett gyllene
lejonansikte 1), Hjälm med krans af blått och guld;
tre ?) blå fanor med gröna sjöblad. Löfvärk blått
och guld.
1) Enligt genom riksheraldikern major OC. A. Kling-
spors tillmötesgående från svenska riddarhusets arkiv vunnen
upplysning, bekräftad af hufvudbanér i Sibbå kyrka. Vapnet
har hittills framstälts med högervändt lejonhufvud. — En
svensk medeltida rådsätt förde ett lejonansigte i vapnet; ät-
ten Blå däremot en blå örn med lejonhufvud (,lejonörn") i
gyllene fält. ?) Enligt uppgift hos Anrep, och skulle fanorna
då antagligen syfta på detre sjöbladen i Sten Stures vapen.
Senare har dock upplysts, att vapnet i ofvan åberopade
handlingar å svenska riddarhuset, beskrifves med hjälmpryd-
nad af endast två fanor, såsom hittills brukats.
23. De la Motte.
Ätten, hvars namn äfven skrifvits ,de la Motte",
är af wrganmmudl fransk adel, till Finland inkommen
med Samson de la Motte, som sist kallas general-
major och skref sig till Kandola i Luopiois samt
LTaijdenkull i Estland. Hans son, majoren Carl De
la Motte (T 1654) naturaliserades 1642, introducera-
des under N:o 280 bland adelsmän, och har famil-
jen sedan 1818 tillhört Finlands riddarhus.
Vapnet: i blått fält en silfver kafyel !) från
vänster, beledsagad ofvan och nedan af en sexud-
dig gyllene stjärna. Hjälm med krans af blått
och silfver; två blå sporrfanor, mellan dem en
sexuddig stjärna af guld. Löfvärk blått
silfver.
och
1 Detta skulle ange ätten som illegitim sidolinie,
hvarom dock intet är bekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
