Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
hon tid att springa ned till stranden, stiga upp på en
sten och vifta med sin näsduk. Modren stannade i
alléen, hon ville icke gå längre; Petra viftade, — allt
högre och högre viftade hon; men ingen viftade igen.
Då förmådde hon ej mer, och för gråts skull måste
hon gå den öfre vägen hem; tyst följde henne modren.
Det lilla vindsrum, som modren i dag hade skänkt henne,
och hvarest hon för första gången hade sofvit i
natt och i morse med så stor glädje hade iklädt sig
sina nya kläder, mottog henne nu i afton, upplöst i
tårar och utan att kasta en blick omkring sig; hon ville
icke gå ned, hvarest sjöfolk och gäster voro komna,
hon aftog sig sina konfirmationskläder och satte sig på
sängen, tills det blef natt; att vara fullvuxen syntes
henne vara det allra olyckligaste af allt i verlden.
FJERDE KAPITLET.
Några dagar efter konfirmationen gick hon öfver
till Ödegaards systrar, men insåg snart, att detta var ett
misstag af Ödegaard; ty prosten gick, som om han icke såg
henne, och döttrarne, bägge äldre än ödegaard, höllo sig
styfva. De inskränkte sig till att gifva henne en knapphändig
underrättelse från brödren, om hvad hon nu skulle taga sig
till. Hon skulle nämligen om förmiddagarne deltaga i
hushållsbestyren inom ett hus utanför staden och om
eftermiddagarne gå i syskola, men hon skulle sofva samt
äta morgon och afton hemma. Hon gjorde så som det
var anordnadt, och fann sig rätt väl der, så länge det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
