Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
honom obehag att nödgas just nu sysselsätta sig med en
främmande; men den som sökte honom så tidigt måste väl
hafva något vigtigt ärende. Han var också knappt påklädd,
förr än Yngve Vold trädde in. »Ni blir säkert förvånad?
Jag är så sjelf. God dag!» De helsade hvarandra, och han
lade bort sin ljusa hatt. »Ni sofver länge, jag har varit
här två gånger förr; jag har något vigtigt på hjertat,
jag måste tala med er!» — »Var så god och tag plats!»
Ödegaard satte sig sjelf i en länstol. — »Tack, tack, jag
går helst, jag kan icke sitta, jag är upprörd. Sedan
i förgår är jag från förståndet, rent förtrollad, hvarken
mer eller mindre. Och dertill är ni skulden!» — »Jag?» —
»Ja, ni! Flickan har ni dragit fram, ingen hade tänkt
på henne, ingen hade märkt henne utom ni. Men så
har jag aldrig sett, så sannt jag lefver, aldrig sett något
så makalöst, något så — ja, inte sannt? Nej, öfver hela
Europa har jag inte sett något så förbannadt,
krushå-radt vidunder — har ni? Jag fick inte ro, jag var
förtrollad, öfverallt och alltid var hon i vägen, jag reste
bort, jag kom igen, omöjligt — inte sannt? Visste först
inte, hvem hon var... fiskarflickan, sade de, —
spanskan, skulle de ha sagt, zigenerskan, hexan, bara eld,
ögon, barm, hår, — hvad? — Lågar, gnistrar, hoppar,
ler, sjunger, rodnar, — ett riktigt sattyg! — Sprang
efter henne, ser ni, upp mellan träden i skogen, stilla
afton... hon stod, jag stod, några ord, sång, dans, —
och så?... Ja, så gaf jag henne min kedja, jag hade,
så sannt jag lefver, inte en minut förut tänkt derpå! —
Nästa gång samma plats, samma språng, hon var rädd,
och jag — ja, vill ni tro det? — jag kunde inte säga
ett menskligt ord, tordes inte röra vid henne; men då
hon se’n kom igen, — kan ni tänka er? — friade jag, fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
