- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
65

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

ätit eller sofvit. Midt i taket hängde en bur med en
kanariefogel i, och man måste gå omkring den för att
ej stöta emot den. De gamla, tunga stolarne, ett groft
bord, ett par stora bondskåp, som nådde upp till taket,
tryckte ned allt, så att det blef ännu mindre. På bordet
lågo noter och öfver dem en flöjt. Pedro Ohlsen
släpade omkring med sina stora stöflar, som om han haft
något att beställa; en svag stämma hördes från inre
rummet: »Hvem är det? — Hvem är inne?» — hvarpå
han snodde omkring än fortare, mumlande: » Åh, det är

— hm, hm ... det är — hm, hm...» och gick så in dit,
hvarifrån rösten hördes.

Gunlaug satt vid fönstret med armbågarne på knäna
och hufvudet i sina händer, stirrande ned i sanden, som
var strödd på golfvet; hon talade icke, men drog
imel-lanåt en djup suck. Petra stod vid dörren med korsade
ben och båda händerna öfver bröstet, ty hon kände sig
sjuk. Ett gammalt slagur hackade sönder tiden,
talgljuset stod på bordet med lång veke och rann. Men
modren ville gifva något skäl för deras vistelse här och
sade: »Jag har känt denne man en gång.»

Icke flere ord och intet svar. Pedro förblef borta,
ljuset rann sorgligt, och uret hackade. Den qvafva luften
sökte Petra allt mer och mer, och derimellan susade
oupphörligt modrens: »Jag har känt denne man en gång.»

— Uret fick fatt på det och begynte gå med det: »Jag

— har — känt — den — ne — man — en — gång.»
Sedan, hvarhelst hon mötte instängd luft, stod för henne
denna kammare med minnet af qvalmet och urets: »Jag

— har — känt — den — ne — man — en — gång.»
Hon kom aldrig ombord på ett ångfartyg till oljelukten,

Björnstjerne BjSrnton, Fiikarßickan. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free