Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
kommit för att tjena in igen hvad hon förlorat, och
först de 100 spdr, hon var skyldig Pedro Ohlsen. I
början lät man det stadna vid att sålunda titta in på
henne; man tordes ej på länge gå in för sitt onda
samvete. Men efter hand kommo de, — först husmödrarna,
de vänliga, de goda; de fingo dock intet tillfälle att tala
om annat än sina ärenden med henne, ty Gunlaug hörde
icke på annat. Så kommo fiskarena, så köpmännen och
skepparne, och slutligen den första söndagen sjömännen.
Det måste ha varit efter aftal, ty fram på qvällen blef
huset med ens så öfverfyldt, att icke allenast de båda
rummen upptogos, utan äfven borden och stolarne, som
om sommaren stodo i trägården, måste tas fram och
flyttas in i förstugan, i köket, i gårdskammarn. Ingen,
som såg denna samling, skulle kunnat ana med hvilka
känslor dessa menniskor suto här; ty Gunlaug hade i
samma ögonblick de åter trädde öfver hennes tröskel,
tagit sitt tysta kommando öfver dem, och den’ breda
säkerhet, med hvilken hon gaf hvar sitt, afböjde hvart
välkommen, hvar fråga. Hon var densamma, blott
hennes hår var icke längre svart, och hennes sätt något
mer stilla. Men då sjömännen började bli glada, kunde
de icke längre hålla sig; och det blef nu, hvar gång
hon och tjenstflickan voro ute, ropadt till Knut båtsman,
hvilken alltid varit hennes gunstling, att han skulle
föreslå hennes skål, när hon åter kom in. Icke heller
han fick mod dertill, förr än han blifvit något varmare
i hufvudet; men ändtligen, då hon kom in för att samla
ihop tomma flaskor och glas, reste han sig och sade,
»att det var bra, att hon kommit igen. För det var
ändå visst och sannt, att — att det var bra, att hon
kommit igen.» Detta tycktes dem väl taladt; de reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
