Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
fick se till, om hon kunde komma vidare. Dånet kom
från flere forsar, hvilka i regnvädret vuxit upp till jättar
och nu kastade sig stötvis med stort buller från
utsprång till utsprång. Der vägen skulle fram, ledde smala
broar öfver; hon såg det koka der nere i hålorna.
Snart gick det i krokar och slingringar nedåt; här och
der låg en liten enstaka uppbruten fläck, några
torf-täckta hus stodo tillsammans; så åter upp emot skogen
och töcknet. Hon var våt, och hon frös, men hon ville
vidare, så länge det var dag, vidare äfven nästa dag,
allt djupare inåt, till dess hon fann ett ställe, hon kunde
anförtro sig till. Härtill skulle han sjelf hjelpa henne,
han, den allsmägtige, som nu styrde genom mörker och
oväder.
ÅTTONDE KAPITLET.
Ett blidt efterår kan stundom just inne mellan
fjällen i Bergens stift, der det är vindstillt och fruktbart,
gifva halfva sommardagar långt fram på hösten. En
stund midt på dagen släpper man då boskapen ut på
bete, äfven om den redan vore insatt på vinterfodring;
kreaturen äro då feta och glada och göra det lifligt på
gården, när de på eftermiddagen tagas in.
Så kommo de ned utför fjällstigen, kor, får och
getter, råmande, bräkande, dansande under
bjällerklang in på en stor gård, just som Petra skulle köra
der förbi. Vädret var vackert, den långa, hvita
trä-byggningen lyste med alla sina höga rutor i solen, och
öfver husen stod fjället, så höljdt af fur, björk, ask,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
