- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
98

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

Prosten ville dock pröfva förslaget ännu nogare,
under det han gick upp och ned några gånger, starkt
rökande. Slutligen stadnade han: »Vill du gå in, eller
skall jag?» — »Det gör visst mest godt, om du går,» sade
dottren och såg mildt upp.

Han stod just i begrepp att fatta i låset, då ett
klingande skratt hördes inifrån; — åter blef det tyst,
och derpå en hel salva af skratt. — Prosten, som trädt
tillbaka, gick åter fram och dottren efter; ty hon
derinne måtte blifvit sjuk.

Då dörren öppnats, sågo de Petra sitta der, hvarest
hon satt sig, och framför henne en uppslagen bok, som
hon kastat sig öfver utan att veta deraf. Hennes tårar
hade runnit på dess blad; hon såg det och ville torka
bort dem, då hon blef varse ett uttryck af det mustiga
slag, som hon mindes från sin gattid, men som hon
aldrig trott, att någon bok kunde taga i sin mun. Helt
förfärad glömde hon gråta, men stirrade ned i boken
— hvad kunde detta dock vara för galenskap! Hon
läste med öppen mun, det blef bara värre och värre,
så groft, men så oemotståndligt roligt, att det var henne
omöjligt att ej läsa vidare; hon läste, till dess hon ej
kom ihog något annat, hon läste sig ifrån både sorg
och gråt, både tid och rum —hos gamle fader Holberg;
ty det var han! Hon skrattade, hon gapskrattade; —
till och med nu, då prosten och hans dotter stodo öfver
henne, såg hon ej deras allvar, kom ej ihog sitt ärende,
men blott skrattade och frågade: »Hvad är detta, hvad i
all verlden är detta?» Hon slog sjelf upp titelbladet.

Då bleknade hon, såg upp till dem och åter ned i
boken på de kända slängarna; det ges saker, hvilka
träffa hjertat som en kula, saker, från hvilka man tror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free