- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
106

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

främmande jungfrun om natten gick ned från sitt rum
och upp igen på en repstege. Han måste upprepa det
tre gånger, innan någon af dem förstod, hvad han mente,
ty han kunde lika gerna ha berättat, att hon gick upp
och ned i månens strålar. Det var dunkelt i rummet,
och nu blef det alldeles tyst; icke en gång prostens
pipa hördes. Slutligen måste han fråga, dock med en
viss dof klang i rösten: »Hvem har sett det?» — »Det
har jag sett, jag var uppe och gaf hästarne; klockan
kunde vara omkring ett.» — »Hon gick ned på en
repstege?» — »Och upp igen.» Åter en lång tystnad. Petra
hade sitt rum ofvanpå, i det hörn, som vette ut mot
inkörsporten; hon var ensam der, ingen utom hon hade
rum åt den sidan. Det kunde således icke vara något
misstag. »Det har väl varit i sömnen,» sade drängen,
och drog sig tillbaka. — »Men repstegen kan hon dock
icke ha lagat i ordning i sömnen,» sade prosten. — »Nej
det var hvad jag också tyckte; derför tänkte jag, det
var riktigast att säga allt åt er, far; jag har icke sagt
det för någon annan.» — »Är det flere än du som sett
det?» — »Nej, — men om far icke tror mig, kan väl
repstegen vittna; ligger den icke deruppe, så har väl
jag sett fel.» — Prosten reste sig strax. »Far l» bad
Signe. — »Kom med ljus!» svarade prosten på ett sätt,
som icke tillät motsägelser. Signe tände det sjelf. »Far!»
bad hon ännu en gång, då hon gaf honom det. — »Ja,
jag är äfven hennes far, så länge hon är i mitt hus;
det är min pligt att se efter.» Prosten gick förut med
ljuset, Signe och gårdsdrängen efter. I det lilla
rummet var allt i ordning; men på bordet framför sängen
låg en hel massa med böcker, den ena uppslagen ofvanpå
den andra. »Läser hon om nätterna?»— »Jag vet icke;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free