Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
tårar och fruktan, tycktes henne nu så roligt, att hon
berättade det med nöje. Petra hörde på och stoppade
igen öronen, såg ömsom upp och gömde sig ömsom.
Då Signe hade slutat, och de båda åter hade satt sig
tillsammans i mörkret, hviskade Petra: »Vet du hvad
det är?–Jag kan omöjligt somna klockan tio, när
vi gå hvar till sitt: det som vi läst, har ännu för
mycken magt öfver mig. Jag lär mig det derför utantill,
allt det bästa, och jag kan på det sättet hela scener
utantill och läser dem sedan högt för mig sjelf. Då
vi kommo till Romeo och Juha, tycktes mig detta det
skönaste på jorden; jag blef vild och galen, jag måste
försöka det der med repstegen, jag hade aldrig förr
tänkt att man kunde komma upp och ned på en
repstege ... jag fick fatt i några streck — och så har den
skälmen stått dernere och sett på! — Ja, det är icke
att skratta åt, Signe, det är så pojkaktigt; men jag blir
heller aldrig annat än en pojke, — och nu blir jag
naturligtvis i morgon en visa för bela trakten!» Men Signe,
som åter fallit i skratt, föll öfver henne med kyssar och
smekningar och sprang ut: »Nej, detta måste far veta!»
— »Är du rasande, Signe!» Den ena efter den andra
lika flygande in igen, som de farit ut. I rummet sprungo
de nästan omkull prosten, som just skulle ut att se.
hvart de tagit vägen. Signe började att berätta, Petra
med ett skri ut igen, men kom ihog utanför dörren,
att hon just borde ha stadnat för att hindra Signe från
att berätta, ville så in igen; men prosten höll dörren,
det var icke möjligt att få den upp, och så dunkade
hon på utanför med båda händer, sjöng, stampade för
att öfverrösta Signe, som blott talade högre; och då
prosten hade hört allt och kommit i samma skratt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
