Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
ord till upplysning; måtte nu Gud gifva nåd till detta
utsäde!
Käre vänner, I bon på aflägsna ställen, I bon högt
uppe, der kölden oftare mejar kornet än skäran.
Sådana ödemarker på fjällen borde aldrig blifvit röjda och
borde nu åter öfverlemnas åt äfventyren och den
gräsätande boskapen. Andelifvet gror deruppe torftigt och
blir mörkaktigt som örterna. Fördomen lägger sig öfver
lifvet som fjällen, under hvilka den uppkommer; den
skuggar det och skiljer det. Herren samle, herren upplyse!
Tack för i dag, mina vänner; det blef en dag till större
klarhet äfven för mig.» Han tog hvar af dem i hand,
och den unge mannen till och med räckte sin i
vänlighet, men utan att se upp.
»I gån öfver fjället; — när kommen I då hem?»
frågade prosten, när de skulle gå. — »Åh, framåt
natten,» sade Lars; »det har samlat sig mycket snö nu,
och der den är bortblåst, ligger issvall.» — »Ja, vänner,
det är all ära värdt att under sådana vilkor besöka
kyrkan. — Måtte I nu icke skada er på vägen!» Erik
svarade sakta:
»Ar Gud för mig, så trade
Mig hvad som helst emot:
Jag kan i bönens glädje
Det tråda under fot!»
»Det är sannt, Erik; den gången träffade du rätt.»
»Men’ vänta dock,» sade Ödegaard, då de ville til
gå; »det är icke underligt, att I icke kännen mig; men
jag skall dock ha slägt i Ödegaardene.» De vände sig
alla emot honom, till och med prosten, hvilken väl vetat
det, men alldeles glömt det. »Jag heter Hans Ödegaard,
son af Knut Hansen Ödegaard, prosten, som en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
