Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Det var en morgon, då bort han drog
Till ön der, ytterst vid hafvets rand,
Att se på leken, när vågen slog
Sitt skum med dån emot skär och strand.
Det var en dag i den första vår,
Då stormens röst öfver landet går:
»Du må ej längre i hvita täcken
Af snö dig hölja: se, fri är bäcken!»
Då såg han syn, som till strid gaf lust.
Der låg ett långskepp i stålgrå fjärden,
Som efter stormen på vida färden
Nu kastat ankar vid fredlig kust.
Med bundna segel det låg förtöjdt,
Men tycktes dermed ej rätt förnöjdt;
Ty seglet skakade, masten ryckte,
Och djupt i skummet sig bogen tryckte.
Om bord man hade en hvilostund:
En del af manskapet sof en blund,
En del höll måltid, då friden stördes
Af dessa ord, som från klippan hördes
Och tycktes alla en dåres tal:
»Törs ingen rida den höga vågen,
Så gif mig rodret! — Mig manar högen
Att flyga ut öfver bölja sval.»
Några sågo mot klippans språng,
Andra vände sig knappt en gång:
Alla de voro vid matro vane;
Då föll en sten och blef två mans bane.
Upp från däcket nu alla springa,
Kärlen de vräka och vapen svinga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
