Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
»Jag tänkte, uppriktigt sagdt, att han icke var henne
värdig.» — Gästerna blefvo här så blyga, att ingen
längre tordes se upp, och då flickorna icke på länge
vågat det, hade prosten blott ett enda ansigte att tala
till, och det var Ödegaards, hvilket imellertid njöt det
lyckligaste lugn. »Men nu,» fortsatte prosten, »då jag
lärt känna honom nogare, nu har det slutat med, att
jag icke vet, om hon är honom värdig, så stor har han
blifvit mig; ty det är konsten, scenens stora konst, och
hans trolofvade är Petra, min fosterdotter, mitt kära
bam; mätte det gå eder väl tillsammans! Jag bäfvar
dervid, men hvad som hör tillsammans, måste äfven
tillsamman. Gud vare med dig, min dotter!» Hon var i
ett nu öfver golfvet och vid hans bröst.
Då ingen af dem liter satte sig, så uppsteg
naturligtvis hela sällskapet från bordet. Men Petra gick bort
till Ödegaard, som strax förde henne till det bortersta
fönstret; han hade något att säga henne nu, men hon
måste först säga: »Er har jag att tacka för allt!» —
»Nej, Petra; jag har blott varit en god bror, det var
mycket orätt af mig att vilja vara mer; ty om det skett,
hade hela din bana varit bruten.» — »Ödegaard!» De
höllo hvarandras händer, men de sågo ej på hvarandra;
efter en stund släppte Ödegaard och gick. Men hon
kastade sig på en stol och gret.
Följande dag reste_ Ödegaard.
Strax efter jul mottog Petra ett stort bref med
stort ämbetssigill på; hon blef riktigt rädd derför och
bar det in till prosten, som öppnade och läste det. Det
var från stadsfogden i hermes födelsestad och lydde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
