Nyss på sundets blåa vågor
Gungade min julle lätt.
Nu deröfver vintern spänner,
Som en brygga, isens slätt.
Raska gossar! utåt slätten
Sträcken af som stormens vind!
Skön är dagen:
”Solen glimmar blank och trind.”

Utåt fjärden går vår kosa,
Och dess golf är spegelklart,
Näsan, röd som ”hulda Rosa”,
Svindlar vid en sådan fart.
Trän och stränder, berg och buskar
Flyga såsom moln förbi,
Och i isen
Sjunger det båd’ hej och hi!

Eja Bröder! nordens vinter
Är på fröjd och nöjen rik.
Orätt gör man då att säga:
”Vintern är med döden lik.”