Fordom uti paradis
Lefde man på annat vis.
Sällskapslifvet var honnett,
Enkel var dess toilett.
Adam brukte, som vi hört,
Aldrig frack, men bara skjört.

Evas drägt var rätt och slätt —
Inga strumpor, ej schalett.
Håret som en schal hon bar,
Vaden såg man som den var.
Klädningstyg hon aldrig fått —
Fikonlöf till förklän blott.

Vår och sommar var det jemt,
Fogelsång och lek och skämt.
Sjelfmant växte skog och äng;
I hvar buske var en säng.
Ingen brandvakt hade lof
Störa nattron, då man sof.