O! hvad kip, O! hvad pip
Uti skog, uti dal,
Uti björk, uti al!
Det är klang i hvar knopp,
En fiol i hvar topp.
Trast och siska ha höjt
Hvar sin piccola-flöjt;
Och i granens karbas
Kuttrar orten sin bas.
Det är vår, det är vår!
I hvar åder det slår
Blott försoning och frid;
Det är kärlekens tid.
På hvar gungande gren,
Se, hur sött liten-en
Spetsar näpet sin mund
Med en ann’ i förbund.
O! hvad pip, O! hvad kip!
Och en kyss, det är allt:
Ingen lysnings-anstalt,
Ingen bakelse-fest,
Ingen punsch, ingen prest.