- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / I. 1838-1853 /
192

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

ska eller vanliga, dess psychiska grund och vanligaste yttringar i
det kroppsliga, dess sannolika orsaker, m. ni., han uppräknade
de historiskt kända, förnämsta företeelserna af denua folkandens
aberration, från den fornösterländska och antika åldern, genom
medeltiden, allt intill vår tid. Härvid relevererades framför
andra: Barnskarornas vallfärder till det förlofvade landet,
Gisslare-sällskapernas ursinniga upptåg, det epidemiska dausraseriel, de
fanatiska rörelserna inom hela folkmassor af antingen
dæmono-mani, del bekanta hexeriets innersta princip, eller theomani, den
fixa föreställningen att vara af den Evige inspirerad till
våldsamma omstörtningar, såsom lios Kalvinisterna på 1600-talet och
det s. k. Läseriets sektyra i vår tid, m. m.; och härleddes
såsom hufvudresullaler häraf, alt medeltidens sednare hälft och den
liyares forsla århundraden synas varit rikast på det epidemiska
vansinnets företeelser, att det ondas makt utgör uti dein alla en
herrskande grundton, alt denna vansinnighet uppdykat ur
folklifvet innersta djup, företrädesvis vid vissa tidpunkter, samt
alt den företett i sin helhet, efter särskilta tidehvarf, ett olika
skaplynne.

Stats-Rådet Nordenskiöld förevisade den 22 Maji
sistlidet år ett instrument, som med mycken noggrannhet angifver
Vindens medelriktuing, och för hvilket han föreslagit namnet
Anemodeiklär. Det är kändt att vinden, äfven på större slätter,
har en inom vissa glänser kroklinig eller slingrande rörelse, äfven
under det den, i det hela, blåser från ell och samma håll.
Vanliga Haggor oscillera derföre oupphörligt, hvarigenom uppkommer
svårighet alt angifva vindens verkliga riktning. Det
ifrågavarande instrumentet, som aihjelper denna brist, utgöres af fyra på
hvardera ändan af en axel fästade väderqvarnsviugar af vanlig
beskaffenhet, hvilka genom en midt på axeln befintlig skruf ulan
ända verka på ett så inrättadt machineri, att vingarna genom sin
egen rörelse oupphörligt föras utur vinden. Skulle vinden ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:08:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free