- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / X. 1867-1868 /
26

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

])å de först anförda tiderna, finner nian, att desamma
långsamt förflyttat sig framåt i ekliptikan, eller med andra ord:
intersektionspunkten emellan meteor- och jordbanan förändrar
sitt läge sålunda att den ständigt framskrider på ekliptikan;
och denna dess rörelse utgör vidpass 52 sekunder för året.
Man kan vidare sluta af ofvannämnde förteckning, att
Novemberfenomenets utveckling icke är uteslutande bunden vid
tiden för dess maximum, utan utsträcker sig äfven öfver några
år före eller efter maximum.

Antagandet af en meteorring af jemn täthet och
tjocklek är icke förenlig med de nu framställda fakta. En
noggrann beräkning af jordens ort gifver nemligen vid handen,
att de obetydliga perturbationer, som modifiera jordens
elliptiska rörelse kring solen, icke hafva något sammanhang med
en 30-årig period. Ännu mindre kan man förutsätta, att
sjelfva meteorringen kunde vara begåfvad med en oscillerande
rörelse, som alltid efter förloppet af 33 år skulle återföra
densamma till jordbanan. Newton antager derföre, att
meteormassor äro glest fördelade öfver större delen af hela ringen;
endast en liten del af densamma, eller omkring */,0 af dess
omkrets, intages af ett långsträckt meteormoln, vida mera
kon-denseradt, än den återstående delen. På den tid, då detta
moln, den tätaste delen af ringen, råkar passera jordbanan,
iakttaga vi talrikare Novemberstjernfall; de uppnå sitt
maximum, när sjelfva medelpunkten sammanträffar med jorden.

Den redan omtalade progressiva rörelsen af
korspuuk-ten emellan meteorringen och jorden kan endast tillskrifvas
planeternas attraktion. Analysen bevisar ovedersägligen, att
en så beskaffad rörelse endast i den händelse kan äga rum,
att meteorerna hafva en retrograd rörelse. Derigenom är ett
vigtigt resultat vunnet: frågan angående banans beskaffenhet

O 3 ’O o

kan numera med vida större lätthet behandlas. Det är
hufvudsakligen tre vilkor, som härvidlag måste satisfieras: 1)
Meteorernas bana bör korsa jordbanan i den punkt deraf, som
jorden intager den 13 Nov. 2) Efter en period af 33,25 år
bör jorden sammanträffa med det hypotetiska meteormolnet.
3) Novembermeteorernas rigtning i rymden bör motsvara de-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:10:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/10/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free