Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
af de vid sistnämnde solförmörkelse anställda
observationerna kanske icke fullkomligt motsvarat de förhoppningar, man
om dem hade hyst, kom man dock numera till den fasta
öfvertygelsen, att protuberanserna icke tillhöra månen, utan
solen, emedan de visat sig icke deltaga i månens rörelse, utan
bibehålla samma läse i anseende till solen. Man hade
vis-serligen redan förut haft anledning att förmoda
protuberan-sernas sammanhang med solen, men så ovedersägliga bevis,
som denna gång, hade man icke kunnat anföra. Angående
coronan blef det genom polarisationsförsök ådagalagdt, att
detta fenomen framkallas af retlekteradt solljus.
Så långt hade man kommit efter 1860 års
solförmörkelse. Från och med Kirchhoffs och Bunsens märkvärdiga
upptäckter i spektralanalysen inträder en ny epok för hypoteserna
rörande solens natur. Kirchhoffs lyckliga tanke att utforska
sammanhanget emellan de i solens spektrum synliga mörka
linierna och de af åtskilliga gasflammor framkallade motsvarande
ljusa linierna ledde till en jemförelsevis ganska fullständig
utredning af solljusets natur; den äldre i och för sig svårfattliga
åsigten om en mörk solyta, som vore omgifven af flere fotosferer
eller lysande atmosferer, blef derigenom för alltid undanträngd
och man var deremot berättigad att antaga sjelfva solytan
såsom lysande samt omgifven af en atmosfer, bestående af en
mängd gaser, som till en stor del förefinnas på jorden. Hvilken
rol protuberanserna spela, kunde ej ännu afgöras, men man
var nästan förvissad om, att undersökningar af deras ljus
medelst spektroskopet skulle lemna vigtiga upplysningar derom,
och man förberedde sig derföre omsorgsfullt på den
nästinstun-dande förmörkelsen, d. 18 Augusti sistl. år, som var total
från Aden ända till Torressundet, och som för öfrigt var den
största förmörkelse man någonsin observerat. Ehuruväl
väderleken derunder var vida mindre gynsam, än man väntat,
hafva resultaterna af de expeditioner, som utskickades till Aden
och Indien, varit högst tillfredsställande. Protuberansernas
spektrum kunde med lätthet observeras; det bestod af ljusa
linier, omkring 8 till antalet, som delvis kunde identificeras
med förut kända spektrallinier och som gåfvo vid handen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
