- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XI. 1868-1869 /
105

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

blifva mer eller mindre magnetiska, utgörande då
blandningar af maguetjern och jernglans. Dessa bruna och gula
jernmalmer innehålla ofta fremmande tillblandningar i olika mängd,
såsom lera och kiselsyra, svafvel och fosfor och äro derföre
vid jerntillverkningen af mycket olika värde. Af hvilken
betydelse de för denna industri dock måste vara, kan ses deraf,
att nästan hela vestra Europas och isynnerhet Englands
ofantliga jernproduktion hemtar sitt råmaterial från dessa malmer.

Till denna klass sluter sig äfven den art af jernmalm,
som i Finland hufvudsakligen förekommer och hvilken vi ur
våra kärr, myror och sjöar uppsamla. På dessa sjö- och
myrmalmer har af ålder en inhemsk jernindustri varit grundad,
hvilken, om också i och för sig obetydlig, dock ansetts hafva
varit åtminstone i vissa delar af landet med sådan förkärlek
af allmogen omfattad och sådan fördel bedrifven, att ännu på
sednaste tider förslag och uppmuntran icke saknats för dess
återupplifvande.

På denna jernindustri, som ur sjöar och kärr uppsöker
råämnet för sin verksamhet, anspelar äfven folkdikten, då hon
säger att jernet efter sin födelse

Höll sig gömdt och låg förborgadt
I den sanka mossens källsprång,
I en gungflys vattenåder,
Uppå kärrets längsta sträcka;

och då det heter att Ilmarinen, efter det han föddes om
natten gör en smedja andra dagen, på ett kärr med sund och
tufvor, på någorlunda sank mark sänker ner sin blåsbälg och
reder sig sin ässja, så tyckes han hafva gått ganska riktigt
tillväga åtminstone från metallurgins, om också icke just från
arkitekturens synpunkt. De lemningar af små jernhyttor, med
deras lätt igenkänliga slagghögar, som man, isynnerhet i de
östra delarne af landet flerstädes anträffar, tyckas antyda, att
Iimarinen, den evärdelige hamraren, fått många efterföljare i
yrket, men först i våra dagar har hans föredöme begynt
till-lämpas i större skala, då landets mesta jern hemtas utur den
sanka mossens källsprång, utur gungflyns vattenåder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:10:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/11/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free