Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
ändringar den genomlupit, till alla dess vexlingar under långa
tidrymder, omätliga som verldsrymden.
Hvem vill då undra deröfver, om de teorier, de
geologiska hypoteser, som förtälja historien om jordens daning och
gestaltning, besväras af osäkerhet och oklarhet, om de ännu
i många stycken påminna om de gamles mytiska
kosmogo-nier och redan vid utgångspunkten vika af åt olika håll.
Nep-tunister, Yulkanister, Plutonister tvista fortfarande om sina
lärors större sannolikhet och inbördes företräde: är det
hafsguden Neptunus, som med kraften af sina vattenmassor format
höjder och dalar och alla de olika bildningar vi på
jordskorpan iakttaga; är det underjordens och eldens beherrskare
Pluto och Yulkanus, som ur sina glödande härdar framdrifvit
nya massor genom den stelnade jordskorpan och sålunda
format väldiga upphöjningar och sänkningar på densamma?
Innevarande sekel ingick med de neptunistiska lärornas
öfvervigt; de plutonistiska hypoteserna kämpade sig dock snart till
ett afgjordt företräde, men hafva åter under senaste
decennium förlorat betydligt i anseende och nödgats vika för
motståndarene på mången omtvistad punkt, hufvudsakligen i följd
af de undersökningar, som med afseende å de kemiska
processerna på jordytan blifvit på senaste tider i större omfång och
mera mångsidigt utförda. Det är isynnerhet professor Gustav
Bischoff’s i Bonn arbeten, som i detta hänseende blifvit
epokgörande och bragt Plutonismen i största trångmål. Många
nedanföre anförda fakta äro hemtade ur hans verldsbekanta
arbete: ^Lehrbuch der chemischen und physikalischen
Geologie.11
De geologer, som icke älska att gå till ytterligheter,
antaga dock en glödande kärna såsom utgångspunkt för
jordskorpans förändringar och de olika åsigterna gruppera sig
e-gentligen kring den fråga, huru stor andel man bör tillskrifva
vattnets plastiska kraft och verksamhet vid den engång
stelnade jordskorpans ombildning. Medan en del geologer
nuförtiden äro böjda att i vattnets och de atmosferiska gasernas
inverkan på den stelnade kärnan se orsaken till de flesta
bergmassors och mineraliers daning, vidhålla andra den plu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
