Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
lösas, så att skifvorne lossa från hvarandra, utan förändring
af sia diameter, och som det synes utan att genom svallning
tilltaga i tjocklek. Bryta nu dessa begge substanser ljuset
olika, så bildar ytterledeu för i rigtningen af dess längsaxel
infallande strålar en starkt reflekterande apparat,
motsvarande en satts, genom tunna luftlager från hvarandra skiljda
glasskifvor. Med stöd häraf har man skäl att antaga att
lysandet från ögonen i alla de fall der, såsom hos menniskan
ett tapetum, d. v. s. ett reflekterande chorioideallager, ej
förekommer, endast beror på en dylik reflexion.
En stor del af det infallande ljuset absorberas af de
genomskinliga medierne i ögat, men, enligt hvad förutsättas
kan, ingenstädes så starkt som i de af talrika tunna skifvor
hopsatta ytterlederne hos tappar och stafvar, der
ljusstrålar-ne i tusenfaldig rigtning brytas hit och dit af de speglande
ytorne. Kan känsla af ljus blott följa efter föregången
absorption, såsom man enligt lagen 0111 kraftens bibehållande
måste anta 2,’ci.) Sei ar ytterledernes skifstruktur utan tvifvel af
stor betydelse för det förutsatta ändamålet hos denna del af
syn apparaten.
Äfven i ett annat afseende tyckes skifstrukturen vara
af betydelse för uppfattningen af ljus. De speglande
ytor-nes inom ytterledernes afstånd från hvarandra äro icke större
än längden af ljusvågorne inom den synliga delen af
spektrum. Hos olika djur variera de, enligt hittills gjorda
mätningar mellan 0,3 och 0,s mikromillimeter, motsvarande
således längden af ljusvågorne från spektrums violetta till röda
del. Denna omständighet har föranledt D:r W. Zenker i
Berlin (Versuch einer Theorie der Farbenperception Arcli. f.
mikr. Anat. Bd III) att framställa en theori öfver sättet,
hvarpå inom stafvarnes ytterleder, ljusvågorne bearbetas för
nervledningen, äfvensom för färgperceptionen. Zenker utgår från
åsigten att vid hvarje reflexion af ljus, liksom vid hvarje
reflexion af transversala svängningar i allmänhet, stående
vågor måste uppstå.
För ljuset förutsattes dervid (enligt Fizeau) att ett visst
antal efter hvarandra följande svängningar äger rum i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
