Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
nomdrageii af pigment, ocii således äfven genomträngd af
ljusstrålarne. Samma lamellosa struktur förorsakar högst
komplicerade, för synakten sannolikt fundamentalt vigtiga
strålbrytningar, jemte det den förmedlar en betydlig
absorption. Nervfibrillerne, synnervens ändfibrer, sluta sig till den
inre eller yttre ytan af de skifviga stafvarne, sluta kanhända
t. o. m. i deras substans, men äro åtminstone i alla fall
utsatta för inverkan af det genom den lamellosa substansen
förändrade ljuset. Pigmentet åter, som på många ställen
beledsagar nervfibrerue, måste vara af vigt såväl för deras
isolering, som för absorptionen af öfverflödigt ljus. Den
omständigheten slutligen att hos många Cephalopoder den
nervfibrerue omslutande kanalen emot glaskroppen är fullproppad
med mörkt pigment, så att ingen ljusstråle direkte kan träffa
de deri inneslutne nervfibrerne, tyder med säkerhet på att
vi äro på rigtig väg, när vi lägga ljusets förändring inom
den lamellosa substansen till grund för betraktelsen öfver
dess inverkan på nervfibrerne.
Hensens upptäckt af synnervens slutförgreninger uti
Ce-phalopodernes ögon föranledde nu Schultze att eftersöka
analoga förhållanden äfven hos de vertebrerade djuren.
Ytterlederne af stafvarne kunna genom behandling ined
öfverosmiumsyra hårdnas utan svallning eller förändring af
formen, sönderplockas de sedermera i vatten, så sönderfalla
de delvis i skifvor, som utmärkt väl lämpa sig för
undersökning äfven med de starkaste förstoringar.
De största skifvorne erhöll S. af tritoner. Dessa djur
hafva proportionsvis korta tjocka ytterleder med på sin yta
skarpt markerade längsfåror, såsom S. redan förut funnit
fallet vara hos grodan, salamandern och gäddan, och äfven
Hensen beskrifvit och afbildat hos grodan. I
öfverensstämmelse härmed visa de afsprängda, till formen mer eller
mindre runda skifvorne en temmeligen likformigt krenelerad
rand, bildad genom de mellan ofvannämnde längsfåror
liggande små utsprången, hvilkas antal hos de tjockaste
ytterlederne hos triton utgör 24—30. I sitt inre visa sig
skifvorne fullkomligt homogena utan hvarje spår till någon kor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
