Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
hjelp af sned belysning och Hartnacks iminersionssystem 15
eller Gundlach’s IX synas de tydligt och skarpt.
Icke alla tappar i menniskans näthinna hafva samma
form och tjocklek. I trakten af näthinnans periferi äro
tapp-kropparne kortare och tjockare än i «equatorn och
bakgrunden af ögat. Mycket smala och tunna äro de såsom bekant
i den gula Häcken. I tapparne inom alla dessa olika
trakter, likväl med undantag af de finaste i macula lutea och
fovea centralis, har S. tydligt kunnat observera den fina
streckningen på ytan.
Besvarandet af frågan huru de ifrågavarande fina
fibrer-ne, som, efter att hafva genomborrat limitans externa, ligga
på stafvarnes och tapparnes yta, i sitt vidare förlopp förhålla
sig till ytterlederne, är naturligtvis af högsta vigt,
alldenstund upptäckterne hos cephalopoder och heteropoder med
hög grad af sannolikhet tyda på att just dessa fina fibrer äro
de sista ändgrenarne af synnerven, och ytterlederne åter,
såsom varande de organer uti hvilka rörelsen, hvarpå ljuset
beror, omsättes till nervledning, måste innehafva den för
retning af synnerven nödiga och möjligast gynnsamma formen.
På tapparnes yta uti menniskans näthinna äro fibrerne
så talrika att de vid den afsmalnande ändan af inre leden,
på hvilken ytterleden fäster sig, tyckas smälta tillsammans
till en kontinuerlig hylsa. Såsom bekant lossar vid
prepa-reringen af näthinnan en del ytterleder; en annan del åter
afbrytes på tvären eller sönderfaller i skifvor, som delvis
ännu hänga fast vid inre leden. Tapparnes ytterleder hafva
dessutom ännu mycket större benägenhet än stafvarnes att
sönderfalla i lameller. Den härigenom uppkomna stora
olikheten hos de konserverade ytterlederne tilläto S. på det
tydligaste iakttaga att ur inre ledernes fibrösa hylsa framgår ett
tunnt koniskt rör, inom hvilket ytterledernes starkt
ljusbrytande substans är belägen.
Är hos tapparne, till följe af deras ytterleders ringa
tjocklek och det stora antalet af på deras yta öfvergående
fibrer, en iakttagelse af de enskilda fibrerne omöjlig, så
-visar sig deremot förhållandet hos stafvarne mera gynsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
