Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2on
tid både afsigtligt och tillfälligt blifvit upplyst af ett icke
ringa antal offentliggjorda handskrifter.
Att Sverges historia under Gustaf III ännu efter
förloppet af nära ett århundrade icke är skrifven, måste väcka en
viss förundran, om man härmed jemför förhållandet i andra
länders litteratur, i hvilken 18:e seklets historia, än mera
tiden från Franska revolutionen ända till Pariser-freden och
Wiener-traktaterna, är så genomforskad och så rikt
behandlad. Väl är det sannt, att historien icke skrifves, förrän de
passioner brunnit ut och de intressen tystnat, som utgjorde
de handlande personernas och partiernas driffjedrar. Men
den nyaste tiden har ett snabbare lopp, än dess föregångare;
allt, som i den upprört menskligheten, lemnar hastigare rum
för nya sträfvanden; och åt den historiska forskningen
erbjuder denna tid så många hjelpmedel och förstärkta
krafter, att sanningen vida snabbare kan bringas i ljuset, än
under någon föregående tid.
Hvilka än orsakerna må vara, att Svenska litteraturen
häri stått tillbaka, de kunna dock icke sökas i de
ifrågavarande händelsernas egna intresselöshet. Tvärtom är tiden
från 1772 till 1809 mer än rik på skiftningar och
intresseväckande tilldragelser. Isynnerhet har Gustaf Hirs
personlighet och regering denna fängslande makt, som snillet
ledande en nations öden skänker desamma.
Sverge’s återställda anseende i Europa,
konungamaktens i Sverge, den Gustavianska litteratur-perioden och den
Gustavianska tiden i nationens tänkesätt och sed — vittna
om det inflytande snillekonungen förmådde utöfva.
Väl må man icke glömma, att Försynen icke lemnat
mensklighetens öden i någon individs hand, vore han äfven
den snillrikaste. En sådan är alltid sin tidsandes och
folkandens tjenare. Men hans snille bevisar sig i förmågan att
fatta, hvad samtiden och nationen kräfva; och det är med
denna makt, han verkar. Att Gustaf III var Svensk, att han
förstod sin nations varmaste begär, det att höjas ur
frihetstidens förnedring, lärer ingen neka. Sjelfva hans håg för
yttre glans och för sällskapslifvet« nöjen var äkta Svensk —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
