Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
faran. Det kan i detta hänseende vara nog att erinra sig
årtalet: 1772.
Att denna fara bestämde Gustaf III:s utrikes politik,
ända till freden i Werelä, kan numera anses för obestridlig
historisk sanning. Hans mål var oföränderligt detsamma,
Sverges sjelfständighet, men hans utvägar att hinna det
sönderfalla i två bestämdt skilda skiften.
Under det förra, som varade till 1784, sökte ban
tillvinna sig sin mäktigaste grannes om icke vänskap,
åtminstone neutralitet. Han besökte Petersburg 1777; han mötte
Kejsarinnan i Fredrikshamn 1783. Det svaga, men under
anförda förhållanden likväl farliga Danmark ville han göra
oskadligt genom eröfring af Norrge. Ihärdigt och
hemlighetsfullt arbetade han för denna plan genom en lång följd
af år. Hans förtrogna medarbetare voro hans
utrikesminister, skalden Creutz, generalamiralen Trolle, som styrde i
Karlskrona, och Toll (slutligen fältmarskalk) men nu blott
öfverste, hvilken förberedde arméns utrustning. Längre fram
fick också statssekreteraren för krigsärendena Carlsson dela
förtroendet. Äfven dessa planer hafva kommit i ljuset först
med offentliggörandet af hans brefvexling med de tre
förstnämnda.
Allmänt kändt har det deremot varit, att Konungen
redan 1771 slöt en allians- och subsidietraktat med Frankrike,
mindre, att äfven denna traktat var lians eget personliga
verk. Bekannt var likaså, att han med de erhållna
subsidierna bygde en örlogsflotta, större, än den Sverge någonsin
förut eller senare egt, en skärgårdsflotta, som i pröfningens
stund blef hans bästa stöd, att han fullbordade rikets fästen,
främst Sveaborg, och äfven satte landtarmén i stånd att gå
i fält. Allt detta kräfde tid.
År 1783 var dock allt i beredskap. Flottan skulle
blo-kera Köpenhamn, Konungen sjelf med en härafdelning under
dess skydd landstiga på Seland, två mindre afdelningar
samlas mot Norrska gränsen. Allt berodde på framgången af
det nämnda mötet, i Fredrikshamn — dock icke allt. Ett
kri g väntades mellan Ryssland och 1 urkiet med anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
