Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
på marken, utöfvar den visserligen till följe af tyngdkraftens
inverkan en tryckning på densamma, men ingen rörelse
uppkommer och således utföres intet arbete derigenom.
Upphissar jag deremot densamma till en viss höjd ifrån marken,
så verkställer jag dervid ett arbete, i det jag besegrar det
motstånd tyngdkraften utöfvar, hvilkets storlek är
proportionel mot stenens vigt och tillika mot den höjd, till hvilken
den upplyftes, och kan uttryckas genom produkten af dessa
qvantiteter, höjden och vigten (J=ph). Använder jag samma
arbetskraft ögonblickligt, i det jag kastar stenen uppåt, så
har jag öfverflyttat derpå samma arbete, hvilket nu å
stenens sida visar sig i en större hastighet, som dock
småningom konsumeras till öfvervinnande af tyngdkraftens
motver-kan, och när den uppnått samma höjd, som i föregående fall,
är dess arbetsförmåga slut och rörelsen uppåt upphörer. Ha^le
jag i sednare fallet — vid kastandet — användt större
arbetskraft än i det förra, så skulle den ännu haft qvar
förmåga att antingen stiga högre eller att uträtta något annat
arbete, t. ex. sönderslå ett fönster. Men på ett eller annat
sätt uppflyttad till denna höjd, står den under tyngdkraftens
inverkan och måste, om den ej motverkas af någon annan
kraft, deraf försättas i rörelse nedåt. Under och förmedelst
denna rörelse kan den uträtta ett lika stort arbete, som
åtgick till dess upplyftning, d. v. s. den kan till samma höjd
åter upplyfta en kropp af samma vigt. Behöfver den likväl
icke göra det, utan vi låta den utan öfvervinnande af något
motstånd (med undantag af det obetydliga luften gör och
som vi likasom vid upplyftningen kunne förbise) nedfalla till
sin förra plats, så har den under denna rörelse icke
förrättat något arbete, men oupphörligen förökat sin hastighet eller
lefvande kraft, och denna blifver precis så stor att dermed
samma upplysningsarbete kan förrättas. Träffar den nu med
denna hastighet ett underlag, utöfvar den derpå en
ögonblicklig verkan, kallad stöt, hvilken förrättar ett arbete
bestående deri att de sammanstötande kropparnas partiklar
försättas i häftiga rörelser, hvilka dock motarbetas af
kohesions-kraften eller den kraft, hvarmed dessa partiklar attrahera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
