Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
kan dessa bevis nu må ega, öfvertygad som jag är om att
de skola framdeles ökas så väl till antal som intensitet, då
mossornas morfologi, som ännu är så försummad, blifvit mera
utforskad.
Lefvermossorna visa en högre utvecklingsgrad än
bladmossorna, i det deras (de förras) organer äro vida
mångfor-tnigare eller mera plastiska, om det tillåtes mig begagna
detta uttryck. Dessutom äro de förra öfverlägsna genom
följande mera framstående egendomligheter. Af en spor
uppkommer endast en enda ny planta; protonemat är kort,
vanligen tjockt och föga eller alls icke grenigt, ja hos Pellia
kan man knappt våga påstå att något dylikt ammstadium
finnes, utan att de celler som sammansätta dess spor, äro, med
undanlag af den udda rotcellen i dess smalare ända, alla
stamceller, hvarigenom densamma närmar sig till groddkulan
hos Orchideæ, Pyrolaceæ m. fi. fröväxter. Hos vissa
fron-dosa former, såsom Pallavicinia Lyellii, Hymenophyton Dum.
(Symphyogyna M. N.) m. fi. finna vi i stammen en
kärlknippa af mer och mindre tydliga spiralceller, samt hos
andra lefvermossor flera olika slag förtjockade celler, såsom
springlrådar ni. m. Hos Marchantia-slägtet är närvarande
ett särdeles väl utbildadt sambladigt svepe, omslutande flera
fruktsvepen, detta egendomliga organ, som saknar hvarje
motsvarighet hos bladmossorna. De äro aldrig synoica, ulan
vanligen dioica.
Härtill kommer den mångformiga groningsprocessen.
Så är hos Marcliantiaceæ, Jiingermaniaceæ frondosæ och
Anthocerotaceæ protoneinat mycket litet, nästan klotrundt och
lökformigt, samt föga afgränsadt från den nya plantan; hos
Fridlania, Radula m. fi. visar det sig under form af en
disk-formig skifva, som ger upphof åt en ny växt; hos
Junger-maniaceæ foliosæ med runda och hela blad är det något
mera utdraget, tjockt och föga eller oftast alls icke grenigt;
hos J. foliosæ med klufna blad deremot mera grenigt, långt
och smalt, samt bildadt af blott en enda cellrad, så att
deras protonerna närmar sig till det hos bladmossorna, fastän
hos dessa sednare konstant Hera nya plantor uppkomma från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
