Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
(se Holmberg 1 e. p. 99) under namn af hypersthenfels.
Redan i mina 1,geogn. iakttag, i sydv. Finland’11 1. c. p. 75 har
jag dock ansett benämningen gabbro mera
öfverensstämmande med dess rätta natur. Att den i sjelfva verket är en
gabbroart utvisar den mikroskopiska undersökningen.
Den skiljer sig från förutnämnda gabbroarter redan
ma-kroskopiskt derigenom, att den icke företer någon olivin men
deremot fältspat i större mängd i förening med en grön
diallag, omgifven af och ofta äfven intimt förenad med svart
hornblende samt svart eller mörkbrun biotit. Diallagen
skiljes från de sistnämnda icke blott genom sin färg utan
ock genom sin trådiga, uralitartade beskaffenhet och i
allmänhet sitt förvittrade utseende samt på de mera friska
ställena genom sin spjelkbarhet, som går i tvenne vinkelräta
riktningar, den ena tydligare än den andra samt mindre
tydligt i tvenne deremellan befintliga riktningar nämligen
parallelt med augitprismat och ställvis såsom det synes
äfven parallelt med hornblendeprismat, hvilket antyder en
öfvergång till hornblendet.
I tunnslipadt preparat skiljes diallagen från hornblendet
genom en mindre pleochroism och absorbtion, samt
derigenom, att den innehåller svarta mikroliter liknande dem i det
diallagartade hornblendet från Wehmais, då deremot
hornblendet är i det närmaste fritt derifrån och derföre,
äfvensom genom sina jemna, icke trådiga ytor, trots sin mörkare
färg, mera genomskinande än diallagen. Medelst den
dichro-skopiska luppen eller genom undersökning med en nicol
under mikroskopet finner man mörkt grön färg parallelt med
den minsta elasticitetsriktningen (c), hvars afstånd från
huf-vudaxeln kan uppskattas till ung. 20°, en ljust gulaktigt grön
åter i den deremot normala riktningen.
Fältspaten är ofta genom förvittring oklar men icke
sällan äfven fullkomligt klar och genomskinlig, och visar då
stundom i polariseradt ljus en mycket tydlig
tvillingsstreck-ning. Den förekommer i större eller mindre individer, väl
skild från hornblende och diallag men stundom äfven så
intimt blandad med den sistnämnda, att aggregat-polarisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
