Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
ljust dels mörkt bruna, och stundom befinnas de bestå af
olika lager, i det de nämligen äro brunfärgade i det inre,
gulaktiga vid kanterna. Några af dem hafva en ganska
betydlig utsträckning såväl i längd som bredd.
IHabas från Helsingfors. Af denna bergart, som i form
af en gång uppskjuter i gneisgraniteu, har jag tillförene
meddelat en analys (I, 1), utan att dock derigenom kunna
afgöra, huruvida den vore diabas eller diorit. Den
mikrosko-piskt-optiska undersökningen visar nu, att
huvudbeståndsdelarna äro en färglös trikl. fältspat och en grön augit, som
igenkännes såsom sådan genom sin så godt som totala brist
på diehroism. Den måste således enligt den nuvarande
pe-trografiska nomenklaturen betecknas såsom diabas, ehuruväl
man vid starkare förstoring finner, att en icke så ringa del
af de gröna partierna, hvilka skilja sig från de öfriga genom
en i gult stötande färg, visa sig bestå af hornblende med en
mycket tydlig diehroism: rent grön i en riktning parallelt
med elasticitetsriktningen c, gul i den deremot normala jemte
en betydlig absorbtion i den förra riktningen. Bergarten är
således egentligen att betrakta såsom en öfvergångslänk
mellan diabas och diorit, och borde således rätteligen betecknas
såsom en diorit-diabas, isynnerhet då man jemför den med
diabas från Satakunda, Walamo och Sordavala (se öfv.),
hvari icke ett spår af hornblende kan märkas. — Utom dessa
beståndsdelar finner man redan makroskopiskt deri svafvelkis
och magnetjern, hvilka under mikroskopet visa sig såsom
svarta, ogenomskinliga, oregelbundna fläckar; vidare
förvittringsprodukter, nämligen små epidotnålar i hålrum samt
chlorit och kalkspat afsatta på sprickor.
Fältspaten är dels afskild i oregelbundna partier dels
i tydliga långsträckta och smala parallelipider, hvilka
vanligen bestå af tvenne hälfter, som redan i vanligt ljus kunna
åtskiljas genom en fin längdspringa, men ännu tydligare i
polariseradt ljus, i det att båda hälfternas elasticitetsaxlar gå
åt olika håll bildande en vinkel af något öfver 40° med
hvarandra, hvilket för deras lutning mot brachydiagonala
genomskärningen ger ung. 20°, som närmast öfverensstämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
