Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
rådde mig allmänt att, i anseende till vägens mellan Baku
och Tiflis dåliga beskaffenhet, vänta några dagar, emedan
jag i annat fall lätt kunde vara nödsakad att qvarhållas bela
dygn på någon af de ganska primitiva post stationerna, i
af-vaktan på att regnvattnet i någon af de många djupa och
strida bergsbäckarna, som man på vägen passerar, hunnit
förlöpa sig. Det bör anmärkas, att inga broar leda öfver
dessa floder oeh att det efter regnväder ofta är förbundet
med verklig lara att söka forcera dem.
Det var dock mindre denna omständighet, än
svårigheten att på den illa beryktade ryska postkärran (teläga)
kunna fortskaffa mina kronometrar, som bestämde mig att i
Baku afvakta observatorns i Teheran, öfverste Stebnitzkys
återkomst, som sades vara i besittning af en på ressorer hvilande
tarantass. Stebnitzky ankom den 7 Januari. Jag
öfverlemnade kronometrarne åt denne och afreste den 10 Januari
från Baku efter att dessförinnan mot en hög
försäkringssumma (4000 rubel) hafva lemnat mina öfriga instrumenter uti
bolaget Kawkaz i Merkurii omvårdnad, för att, med
öppnandet af ångbåtsfarten på VVolga, öfver Nisjnii Novgorod
sändas till Petersburg.
Efter en nio dagars ganska besvärlig resa ankom jag
den 19 Januari till Tiflis. Jag hade härifrån mycket gerna
valt den vidare vägen öfver det natursköna och intressanta
Kazbekpasset till Wladikavvkaz, ooh derifrån vidare på den
redan färdiga men ännu icke för allmän trafik öppnade
jernvägen till Rostow och Taganrog. Men då det syntes mycket
tvifvelaktigt, huruvida jag kunde påräkna att medtagas på
ett extra- eller arbetaretåg, tvang mig omsorgen för
kronometrarne att välja den längre och dyrare vägen öfver Poti
och Svarta hafvet. Den 26 Januari afreste jag med
jernvägen till Poti och steg den 28 Januari ombord på den
ångbåt som, mirabile dictu, behöfver fem dagar för att hinna
till Sevastopol, der jag således steg i land den 2 Februari.
Begagnande mig af de ganska väl anslutande jernvägstågen
på de skilda linierna, ankom jag, efter ett 33 timmars
frivilligt uppehåll i Charkow, der jag hade nöjet att samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
