Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
afbilda| en kindtand af mammuten, som, enligt förklaringen
till figuren, blifvit funnen uti en sandbacke vid Ijo elf i
Finland och redan år 1751 af Biskop Mennander skänkt till
Kungl. Vetenskaps-Akademien i Stockholm. Denna tand
förvarades ännu på Quensels tid i bemälde akademies museum,
men det vill synas som om densamma derefter fått
förkomma. Förutom dessa båda, skall, enligt benäget meddelande
af Societetens ledamöter Herrar Arppe och Moberg ännu ett
tredje mammutfynd, äfvenledes bestående af en kindtand,
hafva förekommit i Finland, men jag har icke lyckats ännu
få utredt, när eller hvarest det gjorts. Denna tand skall
länge hafva förvarats i Finska Universitetets samling af finska
mineralier, men synes numera antingen hafva förkommit eller
blifvit indragen uti Universitetets allmänna samling af
mammutrester. Vi ha sålunda kunskap om tre tillfällen, då
lemningar af mammuten blifvit i finsk jord påträffade.
Mammutens invandring i Finland försiggick påtagligen långt
efter den skandinaviska inlandsisens tillbakagång och först
sedan vattenförbindelsen emellan Östersjön och Ishafvet
upphört samt en landförbindelse emellan Finland och Ryssland
norrom Ladoga uppstått. Enär denna landförbindelse ur
geologisk synpunkt icke är gammal, kan mammutdjurets
förekomst i Finland följaktligen icke heller ligga långt
tillbaka i tiden. De finska mammut-fynden vidhandengifva
således, att matnmutdjurets utdöende eller utrotande ligger
närmare den historiska tidens början, än man vanligen antager,
och de äro sålunda för vetenskapen långtifrån utan all
betydelse.
Mammutdjurets yttre beskaffenhet är, tack vare de af
Vet.-Akad. i S:t Petersburg verksamt understödda s. k.
mam-mut-expeditionerna samt flere framstående forskares
särdeles J. Fr. Brandts undersökningar, temligen väl utredd. Det
liknade i allmänhet elefanten, men var vida kraftigare och
starkare b3’gdt, än någon af de nu lefvande tre eller fyra
elefautarterna samt om möjligt af en ännu plumpare
kroppsform, än dessa. Två ofantliga framåt rigtade, i spetsen starkt
uppåt böjda betar af ända till 13 fots längd och derutöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
