Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
muten och andra dess samtida. 1 vestra Europa Idef ban af
den förhistoriska menniskan utrotad, och uti nordöstra
Europa äfvensom i Asien först successivt undanträngd emot
is-hafskusten samt sedermera efterhand, liksom Rhinoceros,
Ovibos moschatus, Bos primigenius, Bison europæus, o. fi. a.
äfven der utdöd, antagligen genom menniskans tillgöranden.
Såsnart mammutdjuret blef trängdt emot ishafskusten, är det
sannolikt, att detsamma i likhet med renen och myskoxen,
företog regelbundna vandringar, allt efter årstiderna, till och
från den yttersta gränsen för dess nordliga utbredning,
isynnerhet långsmed floddalarna, i hvilka en yppigare och mera
omvexlande vegetation alltid var rådande. Man kan mycket
väl tänka sig, att dessa vandringar om sommaren
utsträcktes så långt norrut som möjligt, till och med utöfver
trädgränsen till buskregionen. Att det klumpiga mammutdjuret
under dessa ströftåg oftare, än eljest, var utsatt att antingen
ömkligen omkomma, t. ex. uti försumpningarna på sjöarnes
eller flodernas stränder, eller att falla offer för den jagande
menniskans försåt, än rimligt. De sedimentera laser, som
de stora floderna och vårflodvattnet plägade afsätta, med i
dem tilläfventyrs inbäddade rester af antingen på stället
omkomna eller af strömmen ditspolade mamrnutrester, frösö
under den starka vinterkölden till hela sitt djup och
öfver-täcktes, innan de hunnit upptina, följande vår af nya
aflagringar. Då insolationens verkan under 70° —75° n. Lat. i
allmänhet icke är stark och luftvärmen på skuggrika ställen
eller på nordliga bergsluttningar ännu i dag är så svag i
norra Sibirien, att den icke alltid förmår smälta i klyftor
hopade snömassor eller is, ja, icke ens upptina jordskorpan
på betydligare djup, är det klart, att äfven mjukare
djurrester, hvilka en gång råkat blifva inbäddade i denna jord, som
ständigt är frusen och till och med innehåller lager af ren
is, undgå förmultning så länge de äro deri förvarade,
alldeles som om de vore omgifna af en fast isskorpa, men såsnart
det isiga omhöljet bortfaller, hvilket i Sibirien ofta inträffar
genom jordras eller vattnets erosion, äro de lösare
delarne snart hemfallna åt förgängelsen. — Sålunda synes mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
