Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
eller ett motiveradt afslag, som Mad. Maintenon måhända
kunnat göra, en föreläsning uti oegennytta och modesti som
tilldelas honom.
"Je suis bien fåchée, Möns.15, svaras i bref af 11 juli
1714, "des demeslez de M. votre fils car je les regarde
tou-jors comme un malheur mesme quand ön a raison, il est
vray qui jamais assiduité ne fut pareille à la vostre vous avez
rendu de grands services mais vous en auriez pil rendre
de pius grands sy ön avait pu vous en tirer je serois ravie
d avoir l’honneur de vous voir Monsieur quoyqu’il ny ait pas
lieu de croire que nostre commerce füt fort agréable, nestant
guere en estat de nous entendre. Vous me faites une grande
justice de compter sur moy" etc. etc.
Detta oväntadt tvära afslag i förening med föregående
afböjande svar, synes förmått Bäville att å sitt håll i bref
uttala förvåning öfver den höga brefskrifverskans förgätenhet
af gifna löften. Man kan dertill åtminstone sluta af ett
bref d. 16 september 1714, uti hvilket Mad. Maintenon i en
torr ton bland annat förklarar att hon såsom en stor olycka
ansåge att ha några démeléer med Båville eller honom nära
slående personer, under tillägg af sina oföränderliga känslor
af högaktning m. m.
Detta meddelande var nog snäft, men dock icke
tillräckligt afvisande för att icke Bàville ännu en gång skulle
fresta lyckan til! förmån för sin son och det i en anhållan,
der Mad. Maintenon med full befogenhet kunde uppträda.
Han kände sig försvagad af ålder och krämpor. Konungen
sjelf, hvad än man kunde anföra, närmade sig synbart sitt
slut. Det var angeläget att hos honom anbefalla en son,
hvilken Båville fruktade att lemna efter sig utan plats, om
kungen icke skänkte honom survivance å åtminstone ett
bland hans embeten. Han bönfaller denna gång i den mest
ödmjuka ton hos Mad. Maintenon att, då ban kände sig, på
grund af sin döfhet, ur stånd att vidare tjena kungen uti
dess råd samt egde blott en enda son, denne måtte
utnämnas i hans ställe till rådsherre i parlamentet. "Souffrez,
Madame", slutar ban, "que je vous demande en celte occasion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
